För mig har graviditeter aldrig varit en dans på rosor.. Värst var väl nästan första barnet för att man inte riktigt kunde se/föreställa sig att vara ?normal? igen och inte känna känslan av belöningen, kärleken till sin bebis. Nu är det här min 3dje graviditet tätt inpå förra. Jätteslitsamt för kroppen och psyket. Trött som tusan. Även fast jag vet att det är min sista graviditet så har jag svårt att njuta av tiden. Men känner mig ändå ?ok? trots alla besvär för att jag vet att det är övergående och vad belöningen är.
Kan tycka att det var skönt att höra att det var fler som inte var upp över öronen lyckliga och välmående under sin graviditet. Haha. Och att det faktiskt är okej att vara låg och ha svårt att njuta. Mitt humör är förövrigt HEMSKT... blir så påverkad av all vätska i kroppen som värker och foglossningen.
Blandbubbel skrev 2020-06-13 22:29:18 följande:
Hejhej, hoppar in här :) är i v 32 med första barnet, har halsbränna, mår illa och är stel i höfterna, får kramp i vaderna varje natt/morgon ???? är så himla trött och låg dessutom.. vill vara glad för bebis och blir det när jag känner hur han rör sig, men ser bara tiden framför mig som något jobbigt.. har svårt att hantera en kropp som gör ont, blir på så dåligt humör och känner mig värdelös över att inte orka någonting. Har större magmått än normalt, var på extra UL häromdagen och allt var bra ändå som tur var. Men det kommer ju inte underlätta framöver ????
Någon mer som har problem med extrem trötthet/matthet?