BF augusti 2020 - stannar på FL
Hej... inte varit i tråden innan, men väntar vad barnmorskan på RUL tror är en flicka, 18/8. Är förstföderska.
Som svar på din fråga, Lundi, så blir jag med jämna mellanrum obefogat ledsen och/eller orolig.
Jag ville gärna ha en flicka, men då min man bara har bröder var jag lite inställd på att det skulle bli en pojke, så när jag fick veta att det såg ut att vara en flicka så sörjde jag lite min son. Jag är så klart egentligen glad för vilket som, och omöjligt att få båda om man inte har fler där inne. Men så kändes det ändå. Hade det varit en pojke hade jag nog varit lite ledsen/rädd att aldrig få en dotter, vilket jag gärna vill. (Helst en av varje, även om vilket som är välkommet och efterlängtat.)
Med min graviditet har jag fått vänja mig vid att känslor och hormoner lever lite som de vill. Det är inte så mycket något att lägga kraft på, som att leva med och acceptera som del av grejen, för mig iaf. Jag kommer känna en massa, och min man är finast och är där att ge mig en kram när jag behöver det, eller att diskutera orimliga saker om jag behöver det, typ som hlgst otroliga scenarion vi skulle kinna att komma ställas inför.