Ni som struntat i kallelser! Varför??
Ni som struntar i kallelser för livmodertappstest, varför?
Ni som struntar i kallelser för livmodertappstest, varför?
Förstår inte varför man inte skulle kolla?
Tidig upptäckt ökar ju chansen rejält för ett bli botad om det är förändringar.
Visst det är säkert inte kul å ligga där, men läkare bryr sig inte, det är deras jobb å ett kön är ett kroppsdel.
Som man kollar jag prostatan årligen med psa prov å att dom känner på den, visst inte kul men det är inte alternativet heller.
Så gå på kolla er om ni blir kallade.
Jag gick inte pga övergrepp i barndomen och våldtäkt vid 15 års ålder. När jag väl gick eftersom jag misstänkte att något inte stod rätt till så var det cancer. Den hade fått utveckla sig i 10 år mest troligt. Med tanke på att jag haft väldigt få sexpartners och vid det tillfället inte haft nästan något sex alls på just 10 år (som singel).
Det gick dock bra. Fick göra två koniseringar, avböjde bestämt att de fick plocka livmodern. Den hade inte spritt sig och slapp strålning och cellgifter.
Men jag trodde väl aldrig att det skulle hända mig.
Hade jag haft en dotter hade jag gett henne rådet att ta vaccinet. Och då är jag ändå en sådan som aldrig tar sådant själv (influensa, svin eller fågel).
Hamnar väl i så fall under att jag inte bryr mig. Dör jag så gör jag och jag kan inte påstå att många skulle sakna mig, så varför ta ledigt från jobbet och förlora arbetstid när det enda viktiga jag har i mitt liv är just mitt jobb?
Så gå på kolla er om ni blir kallade.
För att jag är HPV-negativ. Är man positiv så måste man inte utveckla cancer för det, men är man negativ så är man säker. Och så ingen ny partner efter det, förstås.
Finns nog många anledningar. Själv tvingar jag mig att gå då jag hat haft flera vännet med stora förändringar som fått göra ingrepp.
Men tycker inte det är sätskillt kul att avinga sig upp i gynstolen. Har dock funkat rätt bra när kollen var hos den vanliga mödravården där jag gått under mina graviditeter. Men senaste ceölprovet hade de flyttat över till en av de privata barnmorrske mottagningarna i stan och det vat vedervärdigt. Fanns inget väntrum, utan man sitter på stolar direkt utanför underslkningsrummet och väntar på sin tur. Hörde typ allt som sas hos patienten före mig. Sen fåe man komma in till en gammal, sur tant som var väldigt oförsiktig och skäklde på mig.för jag spände mig. Hon frågade mig hur jag lyckats föda tre barn om jag var så larvig och sa att om inte undersökningarna lyckas är det mitt eget fel. Vet faktislt unte om jag klarar gå dut nästa gång det är dags.
Det är det jag är rädd för att får man får hemska besked blir man livrädd att tex simma då det är mkt bakterier i badhus..
Även att träffa ny man eftersom det sätter sina spår och rädsla samt kan skrämma bort en kärlek dessutom då män vill ha mycket sex och inga oroliga kvinnor med problem i underlivet.
Kunde din mormor ha sex trots cancern?
För att jag är HPV-negativ. Är man positiv så måste man inte utveckla cancer för det, men är man negativ så är man säker. Och så ingen ny partner efter det, förstås.