Ni som struntat i kallelser! Varför??

Jag gick inte pga övergrepp i barndomen och våldtäkt vid 15 års ålder. När jag väl gick eftersom jag misstänkte att något inte stod rätt till så var det cancer. Den hade fått utveckla sig i 10 år mest troligt. Med tanke på att jag haft väldigt få sexpartners och vid det tillfället inte haft nästan något sex alls på just 10 år (som singel).

Det gick dock bra. Fick göra två koniseringar, avböjde bestämt att de fick plocka livmodern. Den hade inte spritt sig och slapp strålning och cellgifter.

Men jag trodde väl aldrig att det skulle hända mig. 

Hade jag haft en dotter hade jag gett henne rådet att ta vaccinet. Och då är jag ändå en sådan som aldrig tar sådant själv (influensa, svin eller fågel).

Sen kan man ju tro man lärt sig något sedan dess.. Går visserligen på cellprov varje gång, men struntade i min första kallelse till mammografi)..

Tack du <3 Har haft så mycket elände och otur i mitt liv att detta mest kändes som ett i raden. Jag kör på och tar var dag som den kommer. Är väl fortfarande en struts (som många andra här) när det gäller annat 

Vid 37 år hade jag bara haft 3 olika män. Den jag levt längst med och har barn med var den som "smittade" mig. Vi hade separerat men sågs ändå ett kort tag efteråt. Efter honom var jag inte med någon på nästan 10 år. Självvalt. Ville bara ta hand om mig själv och mitt barn.

När jag sen tänkte ge det en chans igen så började jag blöda vid samlag. Hade ju aldrig tagit några cellprover då jag tänkte att varför.. jag har ju inte sex. Men när detta hände så googlade jag (förstås) och HPV kom upp. Gick för provtagning. Fick snabbt besked om cellförändringar och de ville göra biopsi. Vilket visade grava cellförändringar. Fick snabbt tid för glödtrådskoniwering. Ur biten de tog bort fanns en tumör på 1,5 cm. Då ville de  göra en kirurgisk konisering (även om de trodde de fick bort allt på första.

Först då berättade jag för någon (min chef) att jag behövde vara sjukskriven i 3 dagar (behövde sövas). Berättade även för min familj, som jag inte velat oroa (i onödan). Men inga spår var på nya biten. 

Har inte haft fler cellförändringar på 8 år. Men blöder gör jag än om jag har sex. Så det har jag lagt på hyllan (vill inte göra killar "livrädda" så de springer och testar sig för clamydia även om jag berättat vad som hänt. Sen har HPV nästan lika dåligt rykte som HIV, folk tror det bara är promiskuösa som får det. Har nu varit ensamstående i 20 år och tror helt ärligt jag blivit för egen för att vilja ha en karl i mitt liv igen.

Väldigt långt svar ;) Men vill ge min erfarenhet i en tråd som trots allt gäller ett viktigt ämne.