Invandrare och problem
Padirac skrev 2020-01-28 22:09:27 följande: #222
Anonym (Stefan) skrev 2020-01-28 08:21:31 följande:
Så förklara för mig varför Sverige har hundratals sprängningar när resten av norden har noll. Förklara för mig varför den grova brottsligheten ökar eller är stagnant i Sverige när den minskar i resten av västvärlden? Förklara för mig varför mordfrekvensen inte var mycket högre i Sverige för 100 år sedan än idag. Om det enbart handlar om socioekonomiska orsaker så borde ju det urfattiga Sverige varit en ren krigszon i början av 1900-talet. Klassklyftorna är minst lika stora i Norge och Danmark samt på Island som i Sverige. Tyskland är ett annat land med stor invandring och mycket större klassklyftor än i Sverige. Ändå är brottsligheten och risken för mord betydligt större här. Hur får du ihop det?Om invandring av lågkvalificerade till ett välfärdssamhälle inte är problematisk kan man ju fråga sig varför ALLA välfärdssamhällen har reglerad migration?
Dessutom ljuger du nu friskt. Sverige var ett förhållandevis mycket rikt land långt innan skattetrycket sköt i höjden. Läs med fördel Nima Sanandajis utmärkta bok i ämnet. Det som byggde Sverige var flit, slit, stora naturtillgångar och möjlighet till fritt företagande. 9 av 10 av alla svenska storbolag som idag är landets grundpelare grundades INNAN högskattesamhället var ett faktum.
www.vlt.se/artikel/ledare-stor-valfard-har-in...
Anonym (Stefan) skrev 2020-01-28 11:57:01 följande:
De socioekonomiska förhållandena i Sverige för de mest utsatta är INTE sämre idag än för 50 år sedan. Det välstånd man idag har i ett sk utanförskapsområde kunde de flesta på 60talet inte ens drömma om. Ändå sköts och sprängdes det ingenting i princip.Brå har dessutom fastslagit att vissa invandrargruppers överrepresentation i brott är mycket stor även då mam korrigerat för alla socioekonomiska faktorer.
Detta tydliggörs också av det faktum att problemen i de nordiska länderna med tilltagande brottslighet varit klart värst i Sverige, som tagit emot överlägset flest invandrare per capita.
bra.se/publikationer/arkiv/publikationer/2019...
Anonym (Stefan) skrev 2020-01-28 14:08:15 följande:
Så är det givetvis. Fatta hur urfattigt det var på landsbygden under tex 50-talet. Om det handlade om socioekonomiska faktorer skulle då varit tiotusentals mord och sprängningar redan då.Att man presterar sämre i tex skolan om man är fattig än rik är ju ganska välstämmande överlag. Dock, kombinationen är kombinationen fattig och invandrare av helt annan kultur otroligt mkt mer destruktiv. En fattig infödd svensk känner sig ändå som en del av ett kollektiv (eller kände) men om alla du ser som är rika är blonda och blåögda "svennar" medan underklassen är etnifierad så växer hatet snabbt fram.
Att ha en invandring om 1% av befolkningen varje år där den stora merparten är lågt utbildade, utan språkkunskaper och med starkt avvikande kultur och religion, klarar INGET västland av utan att få enorma problem. Det är inte människornas fel utan rent sunt förnuft att det kommer hamna där..
Vad menar du egentligen?
Padirac skrev 2020-01-28 23:23:50 följande: #224
Anonym (Stefan) skrev 2020-01-28 23:09:23 följande:
Socioekonomiska orsaker finns givetvis. Men personernas ursprung är en mycket starkare indikator. Annars skulle ju situationen varit mycket värre i Sverige för 50-60 år sedan än den är idag, eller hur? Klyftor behöver i sig inte vara ett problem. Schweiz och Singapore har enorma klyftor, men inte en bråkdel av Sveriges brotssproblematik.Så att härkomst i sig skulle ha någon avgörande inverkan är inget annat än rasistiska fördomar.
Utöver gener har vi något som kallas för kultur och religion som kan påverka vissa brott
"Eftersom benägenheten till brottslighet inte består över generationer så är det inget genetiskt eller någonting som har med ursprung att göra - evolution och gener förändras inte så snabbt."
VÅLDSBROTTSLIGHET GÅR I ARV
Studie 1 beskrev hur starkt våldsbrott ansamlas i familjer. Även om familjär ansamling principiellt skulle kunna bero av antingen gener eller miljö så antydde riskmönstret klart att båda är viktiga för utveckling av våldsbrottslighet. Då barn med separerade föräldrar historiskt i stor utsträckning bott med sina mödrar,118 och därmed vistas i liknande gemensam miljö som helsyskon, fann vi stöd för en effekt av genetiska faktorer i att riskökningen var påtagligt högre för helsyskon (OK=4,3 [4,2-4,3]) än för halvsyskon via mödernet (OK=2,1 [2,1-2,2]). Risken var också högre för föräldrar och deras biologiska barn (OK=3,5 [3,5-3,6]) än för föräldrar och inadopterade barn (OK=1,5 [1,2-1,9]). Vi fann även en statistiskt signifikant riskökning för helsyskon som adopterats isär (OK=1,7 [1,3-2,1]). Andra jämförelser visade även effekter av uppväxtmiljön; bortadopterade barn vars adoptivföräldrar dömts för våldsbrott hade en ökad risk att själva bli dömda (OK=1,5 [1,2-1,9]), även om det inte fanns någon sådan riskökning mellan adoptivsyskon (OK=1,1 [1.0-1.3]). Skillnaden i riskökning mellan halvsyskon på mödernet och fädernet är också förenlig med en effekt av uppväxtmiljö (OKmödernet=2,1 [2,1-2,2]; OKfädernet=1,7 [1,7-1,8]). I studie 3 fann vi liknande riskmönster för sexualbrott, men den låga statistiska teststyrkan gjorde det svårt att säga så mycket om den relativa betydelsen av genetik och miljö.
Oavsett vad som orsakar våldsbrottslighet så stödjer resultaten av Studie 1 och 3 tanken att familjehistoria kan vara användbart för att förutsäga vem som är i riskzon för att begå våldsbrott. Studierna var inte designade som prediktionsmodeller, och kan därför inte säga exakt hur starkt det prediktiva värdet av familjehistoria är beträffande våldsbrottslighet. Det har tidigare rapporterats att familjehistoria av uppförandestörning skulle kunna bidra med information utöver andra etablerade riskfaktorer, och därmed göra det möjligt att skilja individer med livstidsstabilt antisocialt beteende från de som bara begår antisociala handlingar i tonåren eller barndomen.8 Resultaten av studie 1 antyder att familjehistoria kan vara särskilt informativt för att bedöma risk för lagföringar vid ung ålder, för kvinnors våldsbrott, och för vissa specifika våldsbrott, till exempel rån och mordbrand. De antyder också att uppkomsten av våldsbrott förmodligen bör ses som en kombination av breda processer som påverkar våldsbrottslighet generellt och andra mer specialiserade processer med specifik påverkan på antisocialt beteende i olika utvecklingsstadier, som påverkar män och kvinnor på olika sätt och som kan påverka benägenheten att begå vissa specifika typer av våldsbrott.117 Som berördes i inledningen stämmer detta väl överens med tidigare resultat för mindre allvarliga antisociala beteenden.
I studie 2 använde vi kvantitativ genetisk modellering och fann att den familjära ansamlingen av våldsbrott kunde förklaras av en kombination av genetisk och miljömässig inverkan på benägenheten att begå våldsbrott. Dessa modeller är i själva verket bara ett sätt att formalisera diskussionen ovan angående hur de familjära riskerna kan tolkas i termer av genetik och familjemiljö. Fördelen med modelleringen är att man får direkta uppskattningar av hur mycket som beror av genetik, familjemiljö och övrig (unik) miljö, men till priset av flera förenklande antaganden. För att minska modellberoendet valde vi i studie 2 att jämföra resultat från flera olika modeller, och testa hur känsliga resultaten var för partnerselektion Vi fann att modeller baserade på syskon eller tvillingar uppskattade att ungefär hälften av variansen i våldsbrottslighet kunde förklaras av genetik och att en mindre del, ca 10-15 %, kunde förklaras av familjemiljö. Detta är helt i linje med tidigare beteendegenetiska studier av antisociala beteenden generellt.69 Modellerna som baserades på adopterade gav lägre uppskattningar av både ärftlighet (ca 25%) och fann ingen effekt av familjemiljö. Denna skillnad kan eventuellt förklaras av att våldsbrottslighet är väldigt sällsynt bland adoptivföräldrar, som bedöms ingående innan de anses lämpliga att adoptera.10, 120 Detta skulle dock gå emot en tidigare studie som rapporterade att en liknande screening inte påverkade syskonkorrelationerna i antisocialt beteende.121 Vi visade också att partnerselektion för våldsbenägenhet inte verkade förklaras av vare sig rent sociala eller renodlat fenotypiska (observerbart våldsbeteende) selektionsmekanismer. Även om justering för partnerselektion inte ändrade slutsatserna i studien kan de vara av betydelse i mer komplicerade kvantitativa genetiska modeller, och bör inte förbises. Oavsett varför personer som får barn tillsammans har liknande benägenhet att begå våldsbrott så är detta något som bör hållas i åtanke i alla studier av antisocialt beteende som fokuserar på antingen mammans eller pappans egenskaper, då den andra förälderns egenskaper och antisocialitet kan tänkas ha betydande inverkan på de samband man är intresserad av.
Att vi finner en betydande ärftlighet av risken för våldsbrottslighet är alltså i linje med tidigare forskning, och innebär att nedärvda egenskaper eller sårbarheter bör betraktas som möjliga orsaker till våldsbrottslighet och som störfaktorer av andra etablerade risksamband. Det är viktigt att påpeka att även om våra studier antyder att genetiska skillnader inom befolkningen i Sverige är en delförklaring till skillnader i våldsbrottslighet, säger de inte någonting om genetiska skillnader mellan grupper kan förklara gruppskillnader i brottslighet. Detta är en helt annan fråga, vars svar kräver molekylärgenetiska data och kunskaper om enskilda geners funktion som ligger långt in i framtide
www.kriminalvarden.se/globalassets/publikationer/forskningsrapporter/2007-18-frisell-langstrom-v02pdf
Studie 1 beskrev hur starkt våldsbrott ansamlas i familjer. Även om familjär ansamling principiellt skulle kunna bero av antingen gener eller miljö så antydde riskmönstret klart att båda är viktiga för utveckling av våldsbrottslighet. Då barn med separerade föräldrar historiskt i stor utsträckning bott med sina mödrar,118 och därmed vistas i liknande gemensam miljö som helsyskon, fann vi stöd för en effekt av genetiska faktorer i att riskökningen var påtagligt högre för helsyskon (OK=4,3 [4,2-4,3]) än för halvsyskon via mödernet (OK=2,1 [2,1-2,2]). Risken var också högre för föräldrar och deras biologiska barn (OK=3,5 [3,5-3,6]) än för föräldrar och inadopterade barn (OK=1,5 [1,2-1,9]). Vi fann även en statistiskt signifikant riskökning för helsyskon som adopterats isär (OK=1,7 [1,3-2,1]). Andra jämförelser visade även effekter av uppväxtmiljön; bortadopterade barn vars adoptivföräldrar dömts för våldsbrott hade en ökad risk att själva bli dömda (OK=1,5 [1,2-1,9]), även om det inte fanns någon sådan riskökning mellan adoptivsyskon (OK=1,1 [1.0-1.3]). Skillnaden i riskökning mellan halvsyskon på mödernet och fädernet är också förenlig med en effekt av uppväxtmiljö (OKmödernet=2,1 [2,1-2,2]; OKfädernet=1,7 [1,7-1,8]). I studie 3 fann vi liknande riskmönster för sexualbrott, men den låga statistiska teststyrkan gjorde det svårt att säga så mycket om den relativa betydelsen av genetik och miljö.
Oavsett vad som orsakar våldsbrottslighet så stödjer resultaten av Studie 1 och 3 tanken att familjehistoria kan vara användbart för att förutsäga vem som är i riskzon för att begå våldsbrott. Studierna var inte designade som prediktionsmodeller, och kan därför inte säga exakt hur starkt det prediktiva värdet av familjehistoria är beträffande våldsbrottslighet. Det har tidigare rapporterats att familjehistoria av uppförandestörning skulle kunna bidra med information utöver andra etablerade riskfaktorer, och därmed göra det möjligt att skilja individer med livstidsstabilt antisocialt beteende från de som bara begår antisociala handlingar i tonåren eller barndomen.8 Resultaten av studie 1 antyder att familjehistoria kan vara särskilt informativt för att bedöma risk för lagföringar vid ung ålder, för kvinnors våldsbrott, och för vissa specifika våldsbrott, till exempel rån och mordbrand. De antyder också att uppkomsten av våldsbrott förmodligen bör ses som en kombination av breda processer som påverkar våldsbrottslighet generellt och andra mer specialiserade processer med specifik påverkan på antisocialt beteende i olika utvecklingsstadier, som påverkar män och kvinnor på olika sätt och som kan påverka benägenheten att begå vissa specifika typer av våldsbrott.117 Som berördes i inledningen stämmer detta väl överens med tidigare resultat för mindre allvarliga antisociala beteenden.
I studie 2 använde vi kvantitativ genetisk modellering och fann att den familjära ansamlingen av våldsbrott kunde förklaras av en kombination av genetisk och miljömässig inverkan på benägenheten att begå våldsbrott. Dessa modeller är i själva verket bara ett sätt att formalisera diskussionen ovan angående hur de familjära riskerna kan tolkas i termer av genetik och familjemiljö. Fördelen med modelleringen är att man får direkta uppskattningar av hur mycket som beror av genetik, familjemiljö och övrig (unik) miljö, men till priset av flera förenklande antaganden. För att minska modellberoendet valde vi i studie 2 att jämföra resultat från flera olika modeller, och testa hur känsliga resultaten var för partnerselektion Vi fann att modeller baserade på syskon eller tvillingar uppskattade att ungefär hälften av variansen i våldsbrottslighet kunde förklaras av genetik och att en mindre del, ca 10-15 %, kunde förklaras av familjemiljö. Detta är helt i linje med tidigare beteendegenetiska studier av antisociala beteenden generellt.69 Modellerna som baserades på adopterade gav lägre uppskattningar av både ärftlighet (ca 25%) och fann ingen effekt av familjemiljö. Denna skillnad kan eventuellt förklaras av att våldsbrottslighet är väldigt sällsynt bland adoptivföräldrar, som bedöms ingående innan de anses lämpliga att adoptera.10, 120 Detta skulle dock gå emot en tidigare studie som rapporterade att en liknande screening inte påverkade syskonkorrelationerna i antisocialt beteende.121 Vi visade också att partnerselektion för våldsbenägenhet inte verkade förklaras av vare sig rent sociala eller renodlat fenotypiska (observerbart våldsbeteende) selektionsmekanismer. Även om justering för partnerselektion inte ändrade slutsatserna i studien kan de vara av betydelse i mer komplicerade kvantitativa genetiska modeller, och bör inte förbises. Oavsett varför personer som får barn tillsammans har liknande benägenhet att begå våldsbrott så är detta något som bör hållas i åtanke i alla studier av antisocialt beteende som fokuserar på antingen mammans eller pappans egenskaper, då den andra förälderns egenskaper och antisocialitet kan tänkas ha betydande inverkan på de samband man är intresserad av.
Att vi finner en betydande ärftlighet av risken för våldsbrottslighet är alltså i linje med tidigare forskning, och innebär att nedärvda egenskaper eller sårbarheter bör betraktas som möjliga orsaker till våldsbrottslighet och som störfaktorer av andra etablerade risksamband. Det är viktigt att påpeka att även om våra studier antyder att genetiska skillnader inom befolkningen i Sverige är en delförklaring till skillnader i våldsbrottslighet, säger de inte någonting om genetiska skillnader mellan grupper kan förklara gruppskillnader i brottslighet. Detta är en helt annan fråga, vars svar kräver molekylärgenetiska data och kunskaper om enskilda geners funktion som ligger långt in i framtide
www.kriminalvarden.se/globalassets/publikationer/forskningsrapporter/2007-18-frisell-langstrom-v02pdf
I en tidigare stor studie som han varit med att göra - den omfattade nästan två miljoner tvillingar och syskon - fann man att över 50 procent av kriminaliteten kunde hänvisas till ärftliga faktorer, och knappt 15 procent till den miljö syskonen och tvillingarna delade.
[...]
Så en ny studie genomfördes 2014. Den här gången undersökte Amir alla barn födda i Sverige mellan 1989 och 1993, totalt över en halv miljon barn. Familjernas ekonomiska känslighet delades in i fem nivåer och kontrollerades årsvis. Hänsyn togs också till utbildningsnivåer och psykisk ohälsa hos föräldrarna.
I den första analysen fann man återigen det förväntande: Ju fattigare uppväxt, desto större risk att lagföras för våldsbrott.
Och det var ingen liten skillnad: Risken var hela sju gånger större. Case closed, eller?
Det här med kusiner?
Men Amir Sariaslan tog studien ett steg vidare genom att jämföra alla barnen med sina kusiner. Kusiner delar 12,5 procent gener.
- Fördelen med att jämföra kusiner här i Sverige är att de nästan aldrig delar uppväxtmiljöer och i synnerhet inte samma hushåll, det är ju inte så vi lever här. Det gör att man nästan per automatik separerar arv och miljö.
Och vad upptäckte han?
- Resultatet var nästan chockerande. Vi fann visserligen att den kusin som växte upp på botten av den ekonomiska skalan hade en högre risk att begå våldsbrott än sin rika kusin - men risken var plötsligt halverad.
kit.se/2017/06/16/88686/del-3-tank-om-det-sitter-i-generna/
[...]
Så en ny studie genomfördes 2014. Den här gången undersökte Amir alla barn födda i Sverige mellan 1989 och 1993, totalt över en halv miljon barn. Familjernas ekonomiska känslighet delades in i fem nivåer och kontrollerades årsvis. Hänsyn togs också till utbildningsnivåer och psykisk ohälsa hos föräldrarna.
I den första analysen fann man återigen det förväntande: Ju fattigare uppväxt, desto större risk att lagföras för våldsbrott.
Och det var ingen liten skillnad: Risken var hela sju gånger större. Case closed, eller?
Det här med kusiner?
Men Amir Sariaslan tog studien ett steg vidare genom att jämföra alla barnen med sina kusiner. Kusiner delar 12,5 procent gener.
- Fördelen med att jämföra kusiner här i Sverige är att de nästan aldrig delar uppväxtmiljöer och i synnerhet inte samma hushåll, det är ju inte så vi lever här. Det gör att man nästan per automatik separerar arv och miljö.
Och vad upptäckte han?
- Resultatet var nästan chockerande. Vi fann visserligen att den kusin som växte upp på botten av den ekonomiska skalan hade en högre risk att begå våldsbrott än sin rika kusin - men risken var plötsligt halverad.
kit.se/2017/06/16/88686/del-3-tank-om-det-sitter-i-generna/