möjligt

Äldre 29 Sep 21:13

289 svar

V 16 - maken vägrar barn

Liberté skrev 2019-09-29 19:59:40 följande:

Varför ?

Saken är att kvinnans rätt att bestämma över sin kropp utan att mannen lägger sig i är hennes ensak.

Eftersom mannen då inte har något att säga till om när det kommer till abort så har han laglig rätt att lämna förhållandet och avsäga sig ansvar.

Det är så det fungerar, ge och ta när det kommer till jämställdhet.

Det fungerar så att ingen av parterna kan ha kakan kvar och äta den samtidigt.

Av denna anledning så kan man inte som kvinna gnälla när mannen säger "nej tack jag använder min lagliga rätt att inte vara närvarande far" då¨det är hon som avgör om han får bli far till barnet eller ej.

Du verkar blandade ihop lag och moral.

Bara för att någonting inte är olagligt så innebär det inte att det är moraliskt, finns en massa gravt omoraliska saker som är fullt lagliga. De flesta i tråden ser detta från en moralisk synvinkel, det är ingen som säger att hon ska ringa polisen. Detta var inte någonting TS gjorde medvetet, de trodde båda att de var skyddade men en olycka hände. Skulle du komma med

Alla har rätt till sina känslor och jag tror att detta kan vara en affektreaktion från TS man. Ge honom ett en eller ett par veckor och prata sedan igen är mitt råd.

möjligt

Äldre 29 Sep 21:25

#84

Liberté skrev 2019-09-29 19:59:40 följande:

Varför ?

Saken är att kvinnans rätt att bestämma över sin kropp utan att mannen lägger sig i är hennes ensak.

Eftersom mannen då inte har något att säga till om när det kommer till abort så har han laglig rätt att lämna förhållandet och avsäga sig ansvar.

Det är så det fungerar, ge och ta när det kommer till jämställdhet.

Det fungerar så att ingen av parterna kan ha kakan kvar och äta den samtidigt.

Av denna anledning så kan man inte som kvinna gnälla när mannen säger "nej tack jag använder min lagliga rätt att inte vara närvarande far" då¨det är hon som avgör om han får bli far till barnet eller ej.

Du verkar blandade ihop lag och moral.

Bara för att någonting inte är olagligt så innebär det inte att det är moraliskt, finns en massa gravt omoraliska saker som är fullt lagliga. De flesta i tråden ser detta från en moralisk synvinkel, det är ingen som säger att hon ska ringa polisen. Detta var inte någonting TS gjorde medvetet, de trodde båda att de var skyddade men en olycka hände, detta är något de orsakat tillsammans. Skulle du komma med samma åsikt om hon upptäckt det i vecka 19?

Alla har rätt till sina känslor och jag tror att detta kan vara en affektreaktion från TS man. Ge honom ett en eller ett par veckor och prata sedan igen är mitt råd, för till och med jag kan förstå hans spontana rädsla/känsla för ännu ett barn när han redan har tre själv och det totalt finns fyra i hushållet. Även med att de barnen redan är så självgående och TS och hennes man troligtvis inte är jäteunga. Sen på det mitt i en husrenovering och TS med ett nyuppstartat företag. Det är ju knappast en ideal situation.

Förklara vilken hemskhet en abort skulle vara för dig om en vecka och om han fortfarande inte ändrat sig om en eller två veckor så lämna. Men om han är en vettigt förälder till sina pojkar så låter det som chock och affekt, tänker han annars praktiskt förskjuta detta barn? Hans barn är tonåring, hur Tänkte han förklara och motivera det till dem? Att han tänker för evigt låtsas som att ett av hans barn inte finns?

Så min gissning är att även om detta skadar och bryter upp ert förhållande så gissar jag att han kommer att till en viss del finnas i barnets liv.

möjligt

Äldre 29 Sep 21:33

#85

Liberté skrev 2019-09-29 21:18:00 följande:

Jag anser inte heller det är omoraliskt vilket du verkar missa. System är upplagt på detta sätt för att det ger inte en förälder full möjlighet att tvinga den andra.

Om han inte vill ha barn lär hon veta detta, och känner han väldigt starkt för det så lär hon veta att han inte heller skojar. Personen har 3 barn sen innan så det är inte en ny amatör.

Abort finns fortfarande på bordet men väljs bort av förståeliga skäl vilket då lämnar över till mannen om han ska stanna eller ej.

Jag anser att sättet han hanterar det på är omoraliskt. Nu ställer han ett ultimatum och visar i det ingen förståelse för att detta kan vara jobbigt för TS. Hade han istället kommit och sagt samma sak men utgått ifrån att främst beskriva och förklara sina känslor men samtidigt beklagat deras situation, visat förståelse för TS och öppnat upp för samtal och gemensam och individuell självrannsakan över nästkommande vecka hade det varit en annan sak.

möjligt

Äldre 29 Sep 23:11

#91

Liberté skrev 2019-09-29 22:27:29 följande:

Alltid härligt med dessa religiösa som endast dyker upp i trådar där abort finns och berättar hur hemskt det är, hur lyckliga de är att de inte gjorde abort samt hur bra livet går.

Nya namn varje gång och endast i trådar om abort.

Det händer väl i en massa trådar att folk som varit i en liknande situation som en utsatt TS och har en personlig solskenshistoria att dela med sig av försöker visa att det inte måste vara nattsvart?

Kolla bara de trådarna med tidiga ultraljud där de ännu inte hittat hjärtslag, exakt samma fenomen.

För många kvinnor skulle en abort vara enormt svårt oavsett förutsättningarna, en sen abort med ett såvitt man vet friskt barn man faktiskt vill behålla hade nog för de kvinnorna varit i princip otänkbar. Det gör en inte till en religiös fanatisk abortmotståndare.

möjligt

Äldre 29 Sep 23:24

#94

Liberté skrev 2019-09-29 23:18:21 följande:

Det är inte de jag menar utan de där random personerna som alltid dyker upp, endast posts i trådar om abort samt försvinner efteråt för att aldrig mer använda det namnet.

Testa att försöka hitta de personerna igen i andra trådar då kommer du se att de försvinner efteråt samt inte har någon som helst diskussion med andra i tråden .

Brukar normalt dyka upp rätt omgående och de berättar alltid på samma sätt och hur bra och lyckligt livet blev. I princip solskenshistoria från valfri Jehovas vittne tidning typ vakt tornet är vakna !

Jag bryr mig inte om folk är för eller emot men jag stör mig påse som organiserat kommer in med en agenda.

Syftar du på sandy ovan?

möjligt

Äldre 29 Sep 23:47

#97

Liberté skrev 2019-09-29 23:30:16 följande:

Ingen direkt specifik då de byter namn men alltid dyker upp med samma argument samt sätt att skriva.

Jag började titta igenom liknande trådar för att se om namnen kom tillbaka men det var alltid samma anonyma som var där och skrev liknande argument för att försvinna.

Självklart finns det nog de som är helt seriösa också och argumenterar på sådant sätt men det finns förvånansvärt många som postar 1 gång och försvinner och endast i abort tråd.

Ingen energi för att göra ett excellark för att se statistiken då det skulle kräva mer grävande i trådar än jag har energi för.

Nu är detta rejält OT men skriver jag anonymt så har jag aldrig samma nick. Det är bara något spontant påfund.

Sen är det ju så att det är otroligt många fler som läser än skriver på familjeliv, har man då någon hjärtefråga som relaterar starkt till en själv så kanske man skriver väldigt sporadiskt och endast i de trådarna. Och sist, många hänger på FL år efter år, om det är generellt är tre sådana kommentarer i varje sådan här tråd så kan det ju vara så att det finns tre användare som har den åsikten och upprepar den, jag förstår inte varför det stör dig? Eller varför det automatiskt skulle implicera någon religionstillhörighet?

möjligt

Äldre 30 Sep 10:55

#111

Anonym (tydliga förutsättningar) skrev 2019-09-30 10:34:51 följande:

Han har varit extremt tydlig med att han inte tänker ha fler barn. Det innebär två saker vid en ev graviditet. Abort eller att han inte lever kvar med barnet. Det, första är inte hans val och därmed blir det alternativ nummer två som gäller om olyckan är framme och kvinnan väljer att behålla.

Du har valt att sätta dig i en beroendesituation med en man som du vet kommer lämna dig vid en ev graviditet som inte avbryts.

Ni har BÅDA tagit beslutet att det är en god ide att ha sex på de här premisserna och att du därmed blir den som tar beslutet om ert förhållandes vara eller icke vara om olyckan är framme.

Nu är ni där och beslutet är, precis som förutsättningarna alldeles tydligt visat, ditt.

Ni som tänker så här(för det verkar vara flera), några frågor:

Tycker ni att det är moraliskt rätt av mannen att efter två dagars funderande presentera detta som ett ultimatum, eller menar ni endast att han har rätten att göra det?

Tycker ni isf att det även varit moraliskt försvarbart om graviditeten upptäckts i v18-19?

Anser ni inte att man som gifta borde(moraliskt) försöka se att detta är en svår situation som uppkommit för båda parter, inte något som partnern medvetet gjort och därmed faktiskt iaf ge det rejäl eftertanke efter att denna situation uppkommit?

Det är en väldigt stor skillnad mellan att ge TS en heads up att han inte tror att han kommer att ändra sig och att han inte garanterar att han vill stanna i förhållandet och gå igenom detta igen till att på 2dagar presentera ett färdigt ultimatum. Om han förklarat sina känslor i situationen och TS ändå behåller så har hon vetskap om att det kanske också innebär slutet på förhållandet men är man inte skyldig sin äkta hälft att iaf göra ett försök att ompröva sina känslor?

Ska man omedelbart dumpa på samma sätt om partnern blir sjuk eller får sparken etc?

möjligt

Äldre 30 Sep 11:53

#118

Cattapult skrev 2019-09-30 11:39:45 följande:

min man sa direkt att han inte orkar, kan eller vill ha fler barn. det tog inte 2 dagar.

han förklarade det på ett varsamt sätt när han höll mig.

han har också sagt att han vill vara med mig.

det är JAG som sagt att om han försöker tvinga mig till abort så måste jag lämna honom, får jag klarar inte det.

precis som jag förklarat att jag som är i samma båt som honom, inte klarar abort i detta stadie eller i denna situation, då jag känt sparkar, sett barnet upplever anknytning och moderskänslor.

han är inte där. jag inser att jag varit gravid sedan innan midsommar och är i fjärde månaden med ett barn som jag länge längtat efter med upplever svår ångest över hur vi båda hamnat i denna oönskade situation.

jag är inte heller emot abort och har, som jag skrivit tidigare, gått igen en abort under helt andra omständigheter.

vi är på helt olika platser, jag och min man och det finns inga rätt eller fel.

varför jag mått så oerhört dåligt är för att jag tvivlat på vår relation.

jag har inte känt honom befinna sig vid min sida.

vi har gått igenom många svåra prövningar under våra 5 år. vårdnadstvister, cancer och väldigt påfrestande familjesituationer.

jag är ingen lögnare som försöker snärja honom och han är inget svin som lämnar någon i sticket, tvärtom.

det är därför vi har det jobbigt. vi försöker hitta fram till varandra och jag vet att vi kommer lösa detta.

jag tackar alla som tagit sig tid att komma med goda råd och genomskådar avundsjuka troll som gömmer sig bakom tangentborden.

Det är en jättejobbig situation ni är i och jag tycker synd om er båda. Eftersom din man verkar vara en vettig person så kanske ni kan prata om faktiska möjliga lösningar?

Jag tycker du ska gå på din magkänsla och inte göra abort. Mannen får då inse att han kommer att få ett barn till vare sig han har kontakt med det eller ej. När du väl tagit beslutet att behålla så får han ju rannsaka hur han vill göra, men alternativet att inte ha någon kontakt över huvudtaget borde ju kännas orimligt för honom om det handlar om hans ork etc och han i nuläget är en bra förälder, hur tänker han förklara det för sina söner att han totalt förskjuter deras halvsyskon?

Skulle ni kunna ha möjlighet att bli särbo? Kanske hade det kunnat vara en lösning? Nu vet jag inte hur din man har sina barn men kanske hade ni då kunnat umgås mer på veckan han inte har sina barn?

Kanske kan ni hitta ett sätt som detta kan bli bra för alla även om det inte blev som ni planerat, ni får tänka utanför normerna och hitta ett sätt som fungerar för er situation.

Om mannen verkligen är en vettig person så borde det ju inte vara någon extrem brådska för dig att hitta ett annat boende.

möjligt

Äldre 1 Oct 16:02

#155

Det verkar som att det (från mitt perspektiv iaf) finns en gigantisk skillnad i tolkning här.

Om jag träffar en man som har barn och säger att han är inte är intresserad av fler barn så tolkar jag det som att vi absolut inte kommer att aktivt skaffa några barn tillsammans. Att jag inte ska gå och hoppas att han kommer att ändra sig om några år.

Men jag tolkar det inte som att, om vi blir ett stabilt par, gifter oss och är tillsammans i kanske över 10 år att han omedelbart kommer att lämna mig och äktenskapet om olyckan är framme och jag blir gravid trots p medel.

Då är det en situation man får deala med som par då utan att kräva att kvinnan ska göra våld på sig. Det är ju vettigt som man att flagga för att han är osäker på om han kommer att vilja/orka i längden med ett barn i förhållandet men att ta ut det på förhand känns illojalt. Ungefär som att dumpa sin partner direkt efter att något annat oväntat negativt råkat förändra deras liv.

Ni som tycker detta är rimligt, ni har inte svarat på om det även skulle vara schjyst om hon upptäckt graviditeten i v19?

möjligt

Äldre 2 Oct 10:32

#167

Anonym (tydliga förutsättningar) skrev 2019-10-01 12:47:45 följande:

Som jag förstod TS så hade mannen redan från tidig förhållandestart varit tydlig med att barn inte var aktuella ö h t.

Alltså grejen är ju den att när det kommer till graviditeter så har vi kvinnor 100 % bestämmanderätt över våra kroppar och därmed om barnet ska få bli till eller inte.

Men vi bestämmer inte över männen, och det ska vi inte heller göra. Grundläggande för allt resonemang när det gäller abort är att man inte ska tvinga någon att bli förälder mot sin vilja. För män är det inte så enkelt, de kommer inte undan den juridiska biten men man kan och bör inte praktiskt tvinga på någon ett barn de inte vill ha, alla minst för barnets skull.

Eftersom jag vet allt det här som kvinna så har jag ett gigantiskt ansvar mot mig själv och ev barn att inte sätta mig själv i en sits jag inte kan hantera. Kan jag inte tänka mig sena aborter får jag väl kissa på en sticka i månaden för att dubbelkolla om jag är det minsta osäker. Kan jag inte ö h t tänka mig abort bör jag inte ö h t ha sex om jag inte antingen kan tänka mig att ta hand om barnet själv eller är i ett förhållande där barn är välkomna.

Situationen kan ju uppstå att kvinnan vill göra abort men att mannen absolut vill ha barnet och inte kan tänka sig att fortsätta med en kvinna som tagit bort hans barn. Lika många som skriker att mannen är ett svin nu skulle stödja kvinnan i beslutet över en abort hon vill göra. Det är helt enkelt kvinnans lott att bestämma och mannens lott att acceptera beslutet. Men inte nödvändigtvis i en fortsatt relation.

Fast genom att behålla en graviditet så anser jag inte att en kvinna tvingar en man att bli förälder. För vissa kvinnor är abort något som känns ok för andra ger det samma känsla som mord (observera att jag inte säger att det är det utan att det är så det känns). Lika lite som att en kvinna tvingar mannen till abstinens genom att hon av någon anledning inte vill ha sex en period. Abort är inte automatiskt ett alternativ för alla kvinnor. Enda sättet att tvinga någon att bli förälder är våldtäkt eller om man ljuger om skydd. Sex kan resultera i barn, varje individ får då väga vinst mot risk. Vill du verkligen verkligen inte har barn om det för dig är världens ände så har du alternativen trippla skydd, sterilisering eller abstinens.

Sen är det två olika frågor att mannen inte tvingas till att bli pappa eller om han vill vara närvarande. Det är helt upp till honom. Hade detta varit ett tillfälligt oseriöst förhållande så hade det varit förståeligt att mannen genast informerar att han inte tänker bilda någon kärnfamilj. Men här har de ett långt seriöst förhållande, de är till och med gifta och har köpt hus. Detta är något jobbigt som hänt båda parter och makens reaktion är att omedelbart överge sin partner.

Ditt argument om att man alltid ska vara redo för abort så till vida man inte lever i ett förhållande där barn är välkomna eller där båda är redo att ta hand om barnet själv håller inte heller, män har biologiskt och juridiskt inget hinder från att försvinna när som helst. En kvinna som blir gravid borde därför alltid vara redo för ett potentiellt scenario där hon måste klara sig själv (förutom underhåll) för det händer absolut att mannen ångrar sig oavsett vad han sa tidigare och det kan ske i v15 eller v30. Skaffar du barn så har du ansvar för detta barn oavsett vad som händer med barnets andra förälder.

möjligt

Äldre 2 Oct 11:42

#172

Anonym (ace) skrev 2019-10-02 04:04:12 följande:

Om jag har förstått TS rätt har mannen redan från början sagt att han inte vill ha fler barn. Det är ingen åsikt som kommit i samband med graviditeten, det är något som båda vetat om hela tiden.

Det är inget moraliskt förkastligt i att säga "jag vill inte ha fler barn, jag lämnar hellre vår relation och därefter några år senare göra exakt detta.

Både TS och mannen har haft samma möjlighet att undvika denna situationen genom att sterilisera sig själva. Det är inte någons enskilda fel eller ansvar, det är deras gemensamma fel och ansvar.

TS man har vad jag kan utläsa inte försökt tvinga eller pressa TS att göra något alls, han talar bara om vilka val han kommer göra. Han låter TS själv välja vad hon vill göra.

Är ju åter en tolkningsfråga men jag läser från TS att mannen sagt att han inte är intresserad av fler barn och gissar att det är något TS (och jag och gissningsvis många andra kvinnor) tolkar som vi kommer aldrig att aktivt skaffa barn tillsammans och jag borde inte gå in i förhållandet och Hoppas att han ska ändra sig och viljabörja med bebisverkstad om ett par år.

Jag hade absolut inte tolkat det som att han efter flera års giftemål kommer att sticka om vi hamnar i en olycklig situation där skyddet inte fungerat. Nu är hon i v16, hon kunde likaväl upptäckt det i v18. Skulle det ändåvara en etisk sak att som äkta man då Bara sticka?

Om han från början varit tydlig med att han oavsett resten av förhållandet kommer att lämna Om TS mot sin vilja(dvs skydd inte fungerar)blivit gravid och inte automatiskt gör abort, Ja då håller jag med då agerar han helt rimligt. Men jag tvivlar starkt på att TS gått in i förhållandet på de premisserna.

Det blir ju som en partner som redan på förhand säger att om något jobbigt händer dig sjukdom/handikapp/fattigdom/depression/etc. så kommer jag omedelbart att lämna och inte ens försöka fortsätta förhållandet. Vem går in i ett sånt förhållande?

möjligt

Äldre 2 Oct 17:03

#181

Cattapult skrev 2019-10-02 13:06:26 följande:

Du tvingar inte in honom i ett faderskap TS. Ett tvingande är en aktiv handling. Möjligtvis kan man säga att du inte väljer att göra våld på dig själv för att RÄDDA honom från ett faderskap.

möjligt

Äldre 4 Oct 08:41

#185

Anonym (Ab ovo) skrev 2019-10-04 01:12:02 följande:

Förstår ärligt talat inte problemet. TS man ville inte ha fler barn och borde ha skyddat sig, ja. Men TS visste att hennes man inte vill ha fler barn och kunde då ha sagt att det är hans ansvar att det inte blir några barn.

Istället hamnade de i situationen att hon nu är gravid. Då finns bara två alternativ. Hon gör abort och gör honom glad, eller så gör hon inte abort och gör sig själv glad.

I inget sammanhang kommer det bli en lycklig familj.

Tror inte någon säger emot slutresultatet. Snarare att det känns fel att bara omedelbart överge sin partner när denne går igenom något jobbigt.

Ingen säger att han inte har rätten att lämna men ifrågasätter hur lojalt det är mot partnern att inte ens vara öppen för att försöka när detta är en situation de gemensamt hamnat i.

Det händer lite då och då att det dyker upp ett sedan tidigare okänt barn från en mans förflutna när mannen redan är gift etablerad med en ny partner. Hade hans partner då omedelbart gett ultimatumet att hon lämnar om har kontakt med barnet så är det också tillåtet rent tekniskt men inte särskilt lojalt.

Ger man det tid och det i längden visar sig inte funka då är det rimligt att avsluta, men när det är någonting som hänt maken som är jobbigt så borde cut and run inte vara första alternativet

möjligt

Äldre 4 Oct 20:31

#191

Anonym (Det är givet) skrev 2019-10-04 20:26:12 följande:

Han kommer älska och avguda sitt barn och troligen förakta dig lite innerst inne till en början.......

Förtydliga gärna, tycker du att det är rimligt för honom att: förakta TS lite ?

Varför?

möjligt

Äldre 4 Oct 20:57

#193

Anonym (Det är givet) skrev 2019-10-04 20:39:42 följande:

Jo om han väljer att lämna TS så är det nog rimligt att anta att han är till det närmaste förbannad på henne.

Det är ganska vanligt att uppbrott resulterar i känslor som är ganska långt från kärlek.....som sagt.... Ett antagande under förutsättningar att han väljer att lämna henne.... Jag förutsätter ju att han inte väljer att lämna på grund av glädje och kärlek

Fast du använde inte ord som upprörd eller arg. Klart att han har rätt att ha känslor över att saker inte blev som han hade velat och som han hade tänkt sig men förakt är ett otroligt negativt ord som går till grunden av någons karaktär. Även om TS beslutar sig för att behålla om barnet är friskt så tar hon det beslutet baserat på vad som är görbart för henne, vad är där i det att förakta? Hon har inte lurat eller bedragit, hon har inte heller gjort något korkat förhandslöfte om att alltid göra abort som

hon bryter mot. Det är inte rimligt att förakta människor bara för att de inte gör som man vill framförallt inte när alternativet är att genomgå ett kururgiskt ingrepp för att ta bort ett friskt foster som denne egentligen vill behålla. Med tidslinjen som ges så lär hon väl isf vara i vecka 18+ när en abort skulle bli genomförd, att förakta någon för att den inte känner sig villig att tvunga sig själv till att grnomgå den psykiska påfrestning det skulle innebära visar på bristande empati

möjligt

Äldre 15 Oct 08:51

#260

Anonym (Sadsmiley) skrev 2019-10-15 06:48:59 följande:

Jag kan inte annat än att få vibben att du tycker att jag selektivt spekulerar för att gynna min synvinkel. Vi kanske ska ta ut spekulationerna ur sammanhanget så du slipper repetera din poäng om och om igen.

Det som är etablerat är att mannen inte vill ha barn och att TS använde preventivmedel, jag kanske spekulerade en aning kring överenskommelsen av detta även om det inte är långsökt, men jag kan definitivt säga att man inte använder sig av preventivmedel när man har gjort planer på att skaffa barn, snarare tvärtom. Den enda kvartstående spekulationen är då om de diskuterat abort-frågan vilket ändå inte spelar någon roll egentligen eftersom vare sig det gjort det eller inte så har deras snedsteg som par resulterat i en situation där de är oense över en så viktig fråga.

Istället för att försöka skuldbelägga en viss person och rabbla upp alla människors grundläggande rättigheter så får man ju inte glömma bort barnet, för det finns inga vinnare bland de vuxna om barnet påverkas negativt.

Sedan så kan man ju tycka att det är långsökt i din spekulation att de har samtyckt till barn bara för att de var överens om ett skydd som inte är 100% säkert, för ingen preventiv metod är 100% säker. Att vara medveten om att det finns risker och att samtycka till barn är inte samma sak men det verkar vara en slutsats som du dragit själv. Man använder inte preventivmedel för att vara 0,5% säker på att få barn, man använder det för att vara 99,5% säker på att inte få barn.

Att man ska avstå från sex för att det inte är 100% säkert är lite argumentfattigt för att faktum är att ingenting i livet är 100% säkert, såfort du lämnar ditt hem så vet man ju aldrig vad omvärlden slänger din väg, ska man avstå från att lämna sitt hem och leva livet för att det inte är 100% säkert därute? För det är slutsatsen man kan dra av det argumentet.

Jag förstår inte riktigt vad du menar. Tar vi bort spekulationerna så har paret kommit överens om att använda ett preventinmedel. Ett preventinmedel som de båda får antas veta inte är 100 procent säkert.

Preventinmedlet användes för att främst mannen inte ville ha fler barn.

Nu blev det en graviditet iaf.

Ingen har sagt att mannen inte har rätten att lämna. Den som omnämns är väl om det är en moralisk sak för en partner att lämna när motgångar sker. TS har beslutet om abort eller ej och det är inget som ska blandas ihop med den tidigare diskussionen om preventinmedel. I det beslutet kring hennes kropp är hon själv och hon får väga alla faktorer som det medför såsom att bli ensam eller att barnet inte är friskt eller om hon tror sig orka eller ha råd etc. De har väl Eftersom de är gifta diskuterat och ämnat följas åt även genom motgångar. Du säger att mannen blir överkörd nu. Nej han blir inte överkörd bara för att TS inte omedelbart tar Hans ord för lag och genast gör abort i en nästan halvt genomgången graviditet. Hon har tagit in hans åsikt och ger den mycket eftertanke men hon vägen den även mot alla andra faktorer för henne. Och nej ingen tvingar TS man att bli förälder, utom möjligtvis biologin, om TS väljer att inte rädda honom från ytterligare ett barn är inte samma sak som att tvinga honom. Det är lika dumt som att säga att staten tvingar en kvinna att bli mamma om hon upptäcker en graviditet när det är för sent för abort. Du pratar om sannolikheter och att man måste leva sitt liv ändå, Ja det gör man och TS man har haft sin chans att göra sina val och ha sitt inflytande och nu är det läge att vänta och se vilka konsekvenserna råkade bli. Ditt resonemang blandar ihop preventinmedel och aborter och det är inte samma sak. Att göra en abort är för många kvinnor inte ett alternativ och ingen kan förutsätta att en abort automatiskt kommer att ske bara för att graviditeten inte var pkanerad. Den där samtyckeslagen som du nämner skulle då åtföljas av tvångsaborter men jag antar även fängelsestraff för de män som bestämmer sig för att egensidigt sluta ta ett 50 procentigt föräldra ansvar någonstans under de nästa 18 åren?

Jo det finns absolut ett alternativ till säkrare sex eller att avstå sex om man anser att det är en så fruktansvärd sak om man får ett barn till. Du kan använda dubbla eller trippla preventinmedel för att få ett i princip komplett skydd, du kan syssla med sex som inte leder till graviditet och abstinens är också ett alternativ och har varit för många människor i långa tider

möjligt

Äldre 15 Oct 10:57

#264

Anonym (Sadsmiley) skrev 2019-10-15 10:28:28 följande:

Det känns spekulativt för mig att anta om preventivmedlet användes mest/minst/enbart på grund av mannen, jag tror inte det framkom i några svar som TS skrev men jag kan ha fel. Och ja, självklart har alla parter rätten att lämna.

Jag har faktiskt ingen lust att skriva något större svar till dig för att mycket av det du skrivit är saker som jag inte alls har påstått, du får gärna återkomma med ett mer koncist meddelande..

Du pratar om en samtyckeslag för föräldraskap innan samlag.

Tänkte du dig tvångsaborter då?

Ska detta samtycke vara bindande på livstid då?

Det finns vid(nästan) varje vaginalt samlag en sannolikhet för en graviditet. Genom att ha detta samlag accepterar mannen (och kvinnan) den risken. De biologiska och juridiska premisserna är att mannens valbarhet över att om han blir pappa eller ej slutar då samlaget är över.

Nej han behöver inte välja att vara en närvarande förälder men ingen har tvingat honom att bli pappa till barnet.

Kvinnan har andra biologiska och juridiska premisser men hon måste på samma sätt som mannen ta konsekvenserna av en eventuell graviditet. Antingen får hon gå igenom en graviditet och föda barnet eller så måste hon gå igenom en abort som beroende på hur långt fortskriden graviditeten är kan innebära olika saker rent praktiskt.

När de väljer att ha sex accepterar de redan på förhand de förutsättningarna.

möjligt

Äldre 16 Oct 08:48

#269

Cattapult skrev 2019-10-15 22:25:51 följande:

.

Härligt att fostret är friskt!

Tror på dig, du fixar det här <3

rimligt att han försöker ge det en chans och klart att han vill ha tid att landa i den tanken då. Kanske har han helt rätt i att han inte orkar med det och väljer han då att separera senare så får det bli så men du bör och ska inte behöva fly hals över huvud för att du råkat bli gravid.

V 16 - maken vägrar barn

INNEHÅLL