V 16 - maken vägrar barn

Det är många svar i tråden och jag har inte läst alla, så jag ber om ursäkt om detta redan har tagits upp. Jag kanske har missat något, men även om TS man lämnar henne, så är han ju pappa till barnet. Eller tänker han sig att han ska frånsäga sig vårdnaden och umgängesrätten? Annars förstår jag inte meningen med att lämna. Istället för att dela på ansvaret för barnet, så blir han ensam med ansvaret när barnet är hos honom. Och om han inte vill ha med barnet att göra, säger jag bara stackars barn. Kan inte vara kul att växa upp med vetskapen att ens pappa inte ville veta av en.

Ja, det är tråkigt att vi inte har samvetsklausul i Sverige, som i de flesta andra länder. Känns synd att människor måste välja bort yrkena gynekolog och barnmorska - som de kanske skulle ha passat till -  p.g.a. att de inte kan få slippa aborterna. 

Ja, det är tråkigt att vi inte har samvetsklausul i Sverige, som i de flesta andra länder. Känns synd att människor måste välja bort yrkena gynekolog och barnmorska - som de kanske skulle ha passat till -  p.g.a. att de inte kan få slippa aborterna. 

Vilka makabra överdrifter! Det här är löjligt att ens dra dessa paralleller. Det är ickehändelser. Men bara för att det handlar om aborter så är det så känsligt.

Du tycker att barnmorskor ska tvingas utföra aborter. 

Tycker du att en patient som ligger för döden, ska dödas långt innan den dör bara för att det liv denne lever inte är värdigt?

Tänk om vi kommer dit då det blir aktiv dödshjälp i Sverige?

Skulle jag som barnmorska eller sjuksköterska också tvingas döda denne person om vi hade aktiv dödshjälp i Sverige? Precis som man tvingas döda alla dessa stackars små barn dagligen. Barn med armar fötter tår och hår.

Skulle jag som sjuksköterska på 112 säga till personen som behöver akut ambulans; nej jag måste enligt lag inte skicka ambulans till dig för att du står under den aktiva dödshjälpslagen nu då du inte är kapabel att ta hand om dig. Ditt liv är inte värdigt. Du har ju downs syndrom. Jag är tvungen att inte skicka ambulans till dig nu pga den lagen.

Tänk efter! 

Parallellerna du drar är inte relevanta. Som barnmorska ska man kunna jobba på förlossningen och BB eller mödravård, för det är det utbildningen handlar om. Jag läste aldrig till barnmorska för att suga ut kroppsdelar ur en kvinnas kropp. Jag läste till barnmorska för att få hjälpa kvinnan och mannen in det mest fantastiska stunden som finns på jorden. Men idag tvingas barnmorskorna jobba med aborter på gyn för att det saknas personal som vill göra det där. 

Barnmorskor gynekologer tvingas döda barn! Tänk efter! Du hade inte velat ha 1000-tals barn på ditt samvete. Många gynekologer och barnmorskor slutar för att de inte orkar mer. Orkar inte se kroppsdelarna i rondskålen. Orkar inte gråta på jobbet mer. Ja , det är inga cellklumpar man suger ut eller som framföds, det är kroppar med armar ben fötter tår och hår. Men personalen ska tvingas för att många kvinnor inte har "lust" att vara gravida mer...tänk efter.

Inga av de exempel som du nämner, förekommer i samvetsklausuler inom EU. Så det borde inte vara något problem i Sverige heller, om vi skulle anpassa oss efter EU:s lagstiftning - där samvetklausuler är en självklarhet p.g.a. religionsfriheten. 

Jag tycker att barnmorskor och gynekologer ska göra sitt jobb med de uppgifter som ingår. Det är en del av det yrke de valt och det är fullt möjligt att välja ett annat yrke eller en arbetsplats där de inte behöver utföra de uppgifterna. Jag tycker det är helt okej om man inte vill utföra aborter, men då ska man inte vara barnmorska heller.

Du skriver att barnmorskan ska hjälpa de blivande föräldrarna in i den mest fantastiska stunden på jorden. Tror du att det är fantastiskt att föda ett barn som du inte vill ha? Som kanske har blivit till genom våldtäkt? Där barnets pappa slår dig, och kommer slå barnet med? Som blivit till av misstag och inte är önskat? Eller finns det enligt dig fall där abort är okej?

Biten om kroppsdelar, fingrar och tår och att du genomgående kallar embryon och foster för barn är svår. Jag vill inte ha 1000-tals barn på mitt samvete men vi aborterar inte barn, det är embryon eller foster. 84% av alla aborter sker innan v 9, då är embryot runt 2cm långt och svansen det har haft börjar försvinna. 93% av alla aborter är kemiska och alltså ingen som suger ut någonting ur någon. Den absoluta majoriteten av aborter sker innan v 12 och är kemisk. Bilden du målar upp är inte fullständig och parallellerna du drar till aktiv dödshjälp är inte relevanta.

Aktiv dödshjälp är ett beslut som fattas av den det berör, precis som abort. Ingen ska kännas sig tvingad eller pressad till att göra en abort eller att inte göra det, det måste vara frivilligt. Om vi skulle införa aktiv dödshjälp i Sverige kan jag tycka det är rimligt att läkarna själva får välja under en övergångsperiod eftersom det tidigare inte har varit en del av arbetsuppgifterna.

det är inget som säger att en kärnfamilj är den bästa uppväxten, särskilt inte om alternativet vore att bli aborterad.

jag förstår allt du skriver här ovan, och håller med om mycket.

Jag har varit själv med min dotter tidigare och hoppas att vi kan lösa situationen så jag slipper hamna med 2 barn ensam. 

Förutom när det gäller just graviditeten har vi en fin nära relation och är lyckliga tillsammans. Min man har uttryckt att han vill leva med mig och inte vill ha halvsyskon till sina barn, springandes på stan.

vi väntar svar på fostervattensprovet och jag är väldigt orolig, trots att allt sett bra och fint ut på UL enligt vårdpersonalen.

Vi har en tid bokad för ett andra besök hos kurator, på tisdag.

Det här är så himla svårt, för man förstår ju din man också. Du har själv inga betänkligheter kring att ha barn med två olika partners "springande på sta'n"? Det GER tyvärr trashvibbar... Men om det "räcker", för att ursäkta en abort, vet jag däremot inte. Jag personligen ser en abort som en större synd, än att ha barn med olika partners.

(Använder ordet "synd" fast jag inte är troende, för att det är det enda ord som täcker det jag känner och menar. Ett värre "brott" funkar inte, i och med att det - i dagens Sverige - varken är olagligt att ha barn med flera, eller att göra abort.)

Angående fostervattensprovet, så kanske det skulle vara bäst för er, om det visade sig finnas ett handikapp hos barnet, som gjorde att både du och din man helt uppenbart ville göra abort? Då skulle ni vara överens, inte behöva bråka mer - och du skulle kunna skaffa ett bättre skydd, så att det här aldrig händer igen. 

Jo, jag hade nog tyckt det. Hade barnet haft ett verkligt handikapp, typ Downs Syndrom, så hade abort lätt kunnat kännas som det minst dåliga alternativet. För ALLA - även för barnet, som förr eller senare skulle upptäcka, att hans eller hennes jämnåriga lever ett helt annat liv...

Att döda ett fullt friskt barn däremot, skulle nog ha satt sig på samvetet. Om man inte haft extrema skäl, men så extrema skäl har inte TS. Till och med som helt ensam mamma kan man klara sig bra i Sverige idag, för det går att få så mycket stöd från samhället - både olika bidrag/ersättningar och t.ex. en kontaktfamilj varannan helg om man verkligen inte orkar.

TS har dessutom fördelarna att det FINNS en pappa (som verkar vara etablerad i samhället, ingen knarkare eller fängelsekund), som förmodligen kommer att komma runt med tiden... Eller som det i alla fall går att få underhåll ifrån, kanske högre än det man får från Fk till och med, om han tjänar bra. Samt att TS har ett stort barn redan, en flicka dessutom, som snart - eller rentav redan nu - borde kunna betros med att passa småsyskonet ett par timmar då och då. Det är GULD värt! 

Du har en lite konstig syn på tingen...

Jag kan faktiskt tänka som du, när det gäller någon ung kille som haft ett One Night Stand på fyllan med någon äldre och erfarnare kvinna, som kanske till och med medvetet önskade bli gravid. Då kan det kännas ojuste att han ska drabbas av den utgiften i 18-20 år. Men inte ens DÅ kan jag se, att man kan göra på något annat sätt - det är trots allt det minst orimliga, att båda föräldrarna ÄR försörjningsskyldiga efter förmåga. Samhället måste ändå lägga ut så mycket, till alla de par och ensamstående som inte kan försörja sig själva, och än mindre sina barn...

Men när det handlar om ett gift par, eller för den delen ett samboende par i ett seriöst och långsiktigt förhållande - NÄ. Där är det SJÄLVKLART att båda ska stå för försörjningen av de barn som blir till, helt oavsett om det var planerat eller inte, och helt oavsett om de fortsätter att leva tillsammans eller inte. Jag fattar inte hur man kan tycka annat! 

Tänker du att TS man inte vet hur barn blir till, eller? Hur skulle hon köra över honom i det här? Hade han absolut inte velat riskera fler barn, hade han kunnat sterilisera sig. Simple as that.

Du har en lite konstig syn på tingen...

Jag kan faktiskt tänka som du, när det gäller någon ung kille som haft ett One Night Stand på fyllan med någon äldre och erfarnare kvinna, som kanske till och med medvetet önskade bli gravid. Då kan det kännas ojuste att han ska drabbas av den utgiften i 18-20 år. Men inte ens DÅ kan jag se, att man kan göra på något annat sätt - det är trots allt det minst orimliga, att båda föräldrarna ÄR försörjningsskyldiga efter förmåga. Samhället måste ändå lägga ut så mycket, till alla de par och ensamstående som inte kan försörja sig själva, och än mindre sina barn...

Men när det handlar om ett gift par, eller för den delen ett samboende par i ett seriöst och långsiktigt förhållande - NÄ. Där är det SJÄLVKLART att båda ska stå för försörjningen av de barn som blir till, helt oavsett om det var planerat eller inte, och helt oavsett om de fortsätter att leva tillsammans eller inte. Jag fattar inte hur man kan tycka annat! 

I synnerhet när kvinnan har gått nästan halva graviditeten,ska tilläggas.

Om han inte har brytt sig om att engagera sig så är det väl verkligen hans eget fel att det blev som det blev. Men ändå ska han slippa försörja barnet som han gjort tycker du. Och kvinnan ska betala priset för att rädda honom.

Det är synd att det inte finns en samtyckeslag för att skaffa barn, lite tråkigt att ena partnern och potentiellt barnet får lida pga någons egoism.

Tycker att sterilisering bagatelliseras i sådana här trådar. Det är ju ett irreversibelt ingrepp. Eller man måste räkna med att det är det i alla fall, även om det finns en del möjligheter idag både att försöka återställa sädesledaren, och att ta ut spermier ur bitestikeln via biopsi och göra IVF. Men chanserna är små att något av detta ska leda till ett barn, så den man som gör ingreppet måste räkna med att han blir steril för livet. Och särskilt för en man, innebär det väldigt många år då han i normalfallet skulle ha haft kvar sin fertilitet, och då mycket kan hinna hända.

Tänk om han förlorar de barn han har, i en bilolycka, flygolycka, brand eller epidemi? Eller tänk om han förlorar kontakten med sina barn när de blir vuxna, samtidigt som han har en ny ung kvinna i sitt liv, som gärna skulle vilja ha barn? Det här scenariot händer ofta t.ex. män som gifter sig med en ung kvinna från Thailand eller Ukraina. De vuxna barnen tar avstånd... men då har paret möjligheten att skaffa sig en ny kull!

Kondom är krångligt, dyrt och tar bort en del av känslan. Inget som etablerade par använder i längden (om det inte finns väldigt speciella skäl, som att den ena har AIDS). 

Om något bagatelliseras här är det väl din syn på barn..? "Jaha, barnen dog visst, då skaffar jag väl bara en ny kull!"

Tror du att hormonella preventivmedel har roligare bieffekter, eller? Som man dessutom kan få leva med 24/7 och inte enbart när man ligger. Självklart använder även etablerade par kondom. Finns ingen anledning att inte använda det, bara för att man är i en fast relation.