V 16 - maken vägrar barn

Du och ni behöver någon att prata med. Kanske kan du få ett samtalsstöd via MVC. Ring dit!

Kanske är din man i chock? Kanske säger han sådant han inte menar? Det kan bli jättebra till slut, han kanske bara behöver tid? Svårt att säga, beror ju på hur han är annars och hur han behandlar dig annars.

Ta det lugnt nu. Förstår att du är i chock men du behöver handla rationellt. Du behöver prata med någon och ni måste göra det tillsammans också. Om han är en bra och snäll person så kommer detta lösas. Eftersom han inte vill ha fler barn är det inte så konstigt att han reagerar som han gör. Inte ok beteende men förståeligt i situationen. Ta inga drastiska beslut idag utan ring MVC imorgon bitti och förklara situationen och begär en samtalskontakt!

Livet blir sällan som man tänkt sig. Nu är du oplanerat gravid. Många par innan er har också varit i den situationen och det har gått bra. Många gånger före detta har män sagt att de absolut vill att det ska bli abort men sedan förlikats och med att de ska bli pappa, börjat glädjas och så har det blivit bra och härligt istället.

Ta det lugnt, lyssna inte för mycket på de i tråden som direkt skriver att han är ert svin. Även bra människor kan reagera ologiskt och säga saker se kanske inte riktigt menar eller inser vidden av.

Du är inte ensam i din situation! Det finns stöd att få, det behöver ni nu så ring MVC!

Ni behöver uppenbarligen prata mer. Givetvis får han känna att han inte vill. Givetvis får han känna att han vill du gör abort. Känna är ok, han har rätt till sina känslor. Han behöver dock sansa sig och förstå vad en abort i v 16 innebär och att detta inte är något man bara gör. Att om han pressar dig till detta så är det slutet för ert äktenskap. Be om att få träffa en psykolog eller kurator som är van vid denna typ av frågeställningar, ni behöver prata mer.

Tror du redan vet att du inte kommer göra abort, det verkar så av det du skriver. Troligen fattar han egentligen detta också men har fastnat i sin inställning. Kanske är det mer en önskan om att det aldrig skulle hänt snarare än en resonlig reaktion på faktum.