V 16 - maken vägrar barn

Rädd för att rycka upp dottern från vårt trygga situation
Bli själv m henne och en liten
Fattig och ha ett svårare liv

Hur går man vidare tillsammans
Känner mig sviken av honom
han har det väldigt gott ställt ekonomiskt. vi har precis köpt eget hus
Känner mig utsatt ensam och rädd

Min man är jättefin och världens snällaste men har sagt sedan vi träffades för 5 år sedan att han ej vill ha fler barn.
Och det står hsn fast vid.
Jag kan inte bli tvingad till att döda barnet. Det är ju inget embryo
Det är ju ett barn.
Och jag har haft spiral men dom hittar inte den.

Han har precis köpt ett hus till oss som han renoverar.
Vi bor i lägenhet som hans pappa äger.
Jag känner att jag behöver hitta en bostad...
Typ igår

Har hade ju klargjort i många år och de har haft samförstånd om inga fler barn, detta är nåt som är svårt för bägge två, hon vill ha en liten, han vill ha friheten som vuxna barn innebär.

Nej, det är varken ett embryo eller ett barn du bär på. Det är fortfarande i fosterstadiet.

Spiral är 98-99% och kondom är 98% säker.. och han tvingar inte henne, utan väljer bort henne just pga att han vill nånting annat i livet, enl. din logik så är hon lika mycket röv eftersom hon vill tvinga på han ett barn (rent ekonomiskt gör hon det oavsett, så tillvida hon inte säger bort underhållet).

Förhållandets enda räddning nu (troligen) är att han kommer över chocken och förlikar sig med tanken och ändrar inställning till att börja om från noll med barn, annars är det dömt att dö ut genom att hon behåller och flyttar eller aborterar och föraktar honom.

Ja, vi bor tillsammans i hans pappas fastighet sedan 5 år
Är gifta sedan 2 år
Jag har nyligen startat företag men har inte alls den ekonomiska trygghet som han har.
Så det är helt rätt att jag är i en svår sits med ett foster som sparkar i magen och en känsla av att behöva göra abort trots att jag inget hellre vill än att fortsätta och få ett barn.

Om jag var helt säker på att jag inte ville ha fler barn, så till den grad att jag tycker det är rimligt att min partner genomgår en abort i vecka 16-17 skulle jag ha steriliserat mig för länge sedan.

Det är bra att möjligheten till sen abort finns men tanken är att det främst ska vara en sista nödåtgärd. Inte en väg ut för mansbebisar som inte tar ansvar för sig själva. Vi talar alltså om att föda ut ett foster som är 12-13 cm långt.

Din man har alltså lagt över ansvaret för skyddet på dig. Du har haft spiral, som nu inte kan hittas, och ni hade sex ovetandes om att ni var oskyddade, stämmer det? Det var ju inte ditt val att bli gravid, utan ni sitter i skiten båda två pga otur.

Då är det jävligt fult av honom att försöka tvinga dig till abort. Vad hade han förresten gjort om du upptäckt det en vecka för sent och inte hade något annat val än att behålla? Hade han lämnat då också?

Tror inte du kommer kunna se på honom på samma sätt efter en abort, så jag tycker du ska gå vidare ensam (oavsett om du väljer abort eller inte). Han har visat sina rätta färger - du säger att han är "världens snällaste" men världens snällaste tvingar inte sin älskade att döda (och föda fram) ett friskt foster.

Du känner väl inte TS man. Att han är ett as säger du. Det är ju lika dåligt omdömde som om jag skulle kalla dig för ett as som sitter dömer andra människor i en tråd på Familjeliv. Skäms!

Men män är inga livegna varelser. De har en egen vilja och frihet att välja. TS man utövade sin frihet att välja. Det kallar du för hot. Du har missförstått människans fria vilja. 

Han har varit ärlig och rak mot henne från första stund så nej han är inget as. Du skriver om psykiskt lidande, att bli far mot sin vilja är inte det eller? Är otroligt naivt att tro att män bara ska acceptera att bli föräldrar mot sin vilja utan ha något att säga till om, är trots allt livslångt engagemang.