BF Juni 2020

Vecka 6+2. Nu börjar illamåendet kännas lite mer, även om det går upp och ner. Idag har morgonen/förmiddagen varit värst. Både idag och igår morse har det varit svårt att komma upp ur sängen öht, har nästan känt mig sjuk. Men ännu så länge är det ju hanterligt iaf.

På tisdag (vecka 7+0) ska jag på mitt första möte med barnmorskan, vilket känns kul men inatt drömde jag mardrömmar om det. Jag kommer troligen inte göra ett tidigt VUL men i drömmen gjorde jag det och barnmorskan konstaterade kallt att jag skulle vara tvungen att avbryta graviditeten. Anledningen var att fostret satt 1 mm fel eller något sådant?? Fy vad ledsen jag blev. Drömmen speglar väl all den oro jag har, antar jag.

För övrigt kan ju jag också erkänna att jag efter att jag plussat också känt en hel del tveksamma och ångerfulla känslor, särskilt de första dagarna. När jag såg plusset på stickan blev jag glad, men kände inte alls lika starkt som jag trott att jag skulle göra. Kände faktiskt mer med när jag plussade med de två graviditeter som jag valde att göra abort med.

Sedan kom lite av en rädsla, dels för att jag inte känt så starkt som jag trott att jag skulle göra och dels en tvekan på om det verkligen var rätt tillfälle nu. De första två dagarna grät jag till och med stundtals och känslorna åkte mycket upp och ner. Men efter hand har det mer och mer lagt sig. Nu är det mest min oro för MF/MA som plågar mig, men det är ju tyvärr inget jag kan göra så mycket åt.

Jag skulle beskriva mitt illamående ungefär lite som att jag varit på tivoli under en hel dag. Svårt att förklara och går väldigt fram och tillbaka också. Kan exempelvis ena stunden kännas väldigt motbjudande att tänka på kaffe eller matlådan jag har med mig, för att en stund senare kännas helt okej att dricka/äta det. Tidigare graviditeter har jag känt avsky för någon viss typ av mat (första gången exempelvis pommes och annan snabbmat, andra gånger nötter), men nu är det mer allmänt. Har inga speciella "hatobjekt" utan de varierar. Jag reagerar inte särskilt mycket på lukter heller. Möjligen att jag kan störa mig lite extra på om något luktar starkt av något, men skulle inte säga att jag blir illamående av det.

Jag har valt att hålla på det så länge som det går, ja förutom för partnern då :) Många i vår omgivning skulle bli så otroligt glada över nyheten (första barnbarnet osv) så vi vågar inte berätta förrän vi vet helt säkert hur det blir. Funderar dock på att snart börja berätta för exempelvis någon vän eller syskon, kan vara bra att ha någon som kanske kan vara ett stöd ifall något skulle gå fel. 

Får förmodligen mitt första ultraljud i början av eller mitten av december. Känns verkligen som en evighet dit just nu, haha. Vid den tiden kommer jag vara runt vecka 12 och om det ser bra ut då kanske jag kommer att våga börja vara lite mer öppen med graviditeten :) 

Någon som har erfarenhet sv att vara kraftigt och långvarigt förkyld under graviditeten? Jag brukar normalt tillfriskna efter en vecka, men nu har det hållt i sig i tre veckor. Trodde för ett par dagar sedan att jag var på väg att bli frisk, men så idag slår världens hosta till.

Hade första mötet med barnmorskan igår och hon sa att immunförsvaret försämras nör man är gravid, vilket kan vara en förklaring till att jag "aldrig" blir frisk. Men kan inte låta bli att tänka på om det kan vara dåligt för barnet på något sätt.

Har läst och försäkrat mig om att hosta inte är farligt för fostret, men ändå kan jag inte låta bli att få dåligt samvete varje gång jag måste hosta. Särskilt när jag tar i så dant att det gör ont där nere. Hoppas det bara är ligamenten som är känsliga.

Jag var på spa för två veckor sedan och ska igen om två veckor :) Om jag fattat det rätt är det man ska tänka på att vara noga med hygienen och undvika att sitta i exempelvis bubbelpool mer än 10 min åt gången. Hur "farligt" det är att gå emot det vet jag inte, men jag försöker väl att hålla mig till det ändå :)

Femte dagen i vecka 8. Har mått rätt kasst i veckan, varit urtrött och väldigt kräsen med maten. Fått illamåendeattacker av att tänka på viss typ av mat.

Så idag helt plötsligt har jag bara känt mig så... ogravid. Är piggare och kan tänka mig att äta i princip allt. På ett sätt kanske jag ska vara tacksam, läser ju hur dåligt många i tråden mår. Samtidigt som jag inte kan låta bli att känna en liten gnagande oro över att något inte är som det ska. Är ju så långt kvar tills jag får se den lille på bild också :/

Jo precis :/ Nej, än så länge ingen särskild värk eller flytningar. Jo, att tröttheten försvunnit kan mycket väl bero på att det är helg. Haft tentavecka så det kanske har bidragit en del :)

Usch, jobbigt att må så :( Förstår att dina "spökdagar" blir som en befrielse. Jag hatar verkligen att må illa så är väl tacksam över att det inte blivit så påtagligt för mig ännu, får ju åtminstone i mig nån typ av mat även om det kanske inte alltid blir den bästa. En dietist skulle inte jubla direkt, hehe.

Ja precis! 7+5 idag :)

Mmm, man börjar ju tänka en massa med tanke på allt man läst om att det kan vara ett dåligt tecken. Samtidigt som man ändå läser att det också kan vara helt normalt. Mina symptom har också gått upp och ner väldigt mycket sen jag plussade, men igår kändes det extra "ogravidiskt" i kroppen på något sätt. Sedan imorse har det dock börjat smyga sig på igen så jag får väl hoppas det bara var en spökkänsla som kan komma då och då :)

Finner inte mycket ord mer än att jag verkligen beklagar :( Tillåt dig själv sörja ordentligt och få stöd genom de fruktansvärda känslorna. Kram och ta hand om dig, som ovan skrev blir det bättre även om det känns mörkt nu <3 <3