"Amningen från helvetet"

Hej! Jag känner igen mig i det du beskriver. Tänkte dela mina erfarenheter och hoppas det kan inge lite hopp.

Jag fick min dotter i april och hon kunde inte heller amma utan amningsnapp. Första månaden var väldigt jobbig psykiskt och det kändes som om jag fick ha en hel verktygslåda framme bara för att kunna amma. Jag satt uppe vissa nätter och bara grät när jag ammade. Sköterskan på BVC var stöttande och sa att de flesta barn lär sig ta ordentligt grepp efter någon månad när de är större.

När dottern var runt en månad började jag med att träna på att amma utan nappen. En gång om dagen började jag med att ge henne bröstet utan napp och när hon blev frustrerad satte jag på nappen igen. Jag märkte att hon blev bättre och bättre på att amma utan nappen och när hon var 7 veckor kunde hon ta sig igenom en hel amning utan napp. Då började jag köra varje amning utan napp (när jag orkade) och vid 8 veckor ammade hon helt utan amningsnapp. I början fick jag hjälpa henne med att få in bröstet i munnen men efter ett par veckor till kunde hon det helt själv. Efter det har amningen bara gått bättre och bättre ju större hon blir.

Jag tar också minipiller, en billigare variant av Cerazette. Hade Cerazette för 8 år sedan och blödde nästan varje dag i 7 mån innan jag gav upp, så var väldigt skeptisk att testa det igen. På första kartan denna gång fick jag en rejäl blödning men efter det har jag inte haft någon blödning alls (är inne på fjärde kartan nu). Kan också säga att jag psykiskt mådde bättre och bättre för varje vecka. 2 mån efter förlossning kände jag mig som vanligt igen.