Förbannad, arg och ledsen , paniken om åldern
Sessela skrev 2019-08-27 17:07:40 följande:
Väldigt märkliga resonemang!
Hur stor skillnad är det att få barn vid 29 eller 31?
Småstadsfasoner!
Släpp er idé om att allt ska gå enligt er ?plan?. Jag växte upp med en ung mamma. Jag brydde mig inte ett smack om hennes ålder när jag växte upp. Hon lekte med oss, men det gjorde mina kompisars mammor också, fast än dom var 5-10 år äldre.
Man är inte äldre än man gör sig. Ta hand om er och era kroppar. Njut av livet och njut av att ni kommer vara så väl förberedda när bebisen väl kommer. Tänk vilken bra start ni får!
/Barnlös 30+
Däremot är ditt svar jävligt märkligt och oempatiskt och visar på noll förståelse över hennes situation.
Jag känner igen mig i EXAKT vartenda ord. Att vara i ofrivillig barnlöshet är det svåraste jag någonsin gått igenom. Det är som att befinna sig i djup kris som du inte vet när, om, eller hur den ska sluta. En vanlig kris följer ett visst mönster, inte i barnlöshet. Här kastas man mellan hopp, förtvivlan, glädje, sorg och rädsla hela tiden. Att bli arg, frustrerad, ledsen, avundsjuk och deprimerad är en reaktion på krisen man befinner sig och DET ÄR HELT NORMALT. För det är ingen jävla semester man lever i när man ser ens kanske största dröm i livet försvinna längre och längre ifrån en.
Nej fy, TS jag förstår dig. Och jag lider med dig. Jag vet hur ont det gör. Hur orättvist det är. Hur arg man blir. Hur sorgen kan äta upp en inifrån. INGET av det du känner är fel eller konstigt, utan en reaktion på vad du går igenom. På något sätt samlar man ihop sig och försöker igen. Och igen. Och igen. Hur vet jag inte.