Nyblivna föräldrar funderar på abort

Tack för era svar. Skönt att höra att flera gått igenom samma dilemma, och hoppas din vän är tillfreds med sitt beslut. Jag tror också att listor är ett jättebra sätt att använda i diskussionerna. Blir lite mer konkret. Tack för tipset.

Den enda oron vi har är att vi inte ska få ett syskon i framtiden och då ångra oss. Såklart. Vore helt fruktansvärt. Å andra sidan försöker jag resonera som så att vi nu blivit gravida vid två tillfällen på kort tid och varför skulle vi då aldrig kunna bli gravida igen. Men man vet ju aldrig hur det går såklart, och det är en skrämmande tanke.

Än så länge är det bara ett embryo som är väldigt litet (som iofs skulle kunna bli ett foster som sedan skulle kunna bli en liten människa) så själva aborten är jag inte så orolig för. Det är det här psykiska som är kämpigt. Tror verkligen att det är rätt för oss att vänta, men det är ju omöjligt att veta säkert. Sån absurd situation. Vår förra var så efterlängtad och jag älskade att jag blivit gravid. Nu känns det inte alls så. Inget längtande alls, mest panik och ångest.

Vi är 33 år och jag slutade amma för någon månad sedan.

Jag har också tänkt mycket på det, att vi inte kommer kunna ge sonen den uppmärksamhet han kanske behöver. Maken tycker att det är det starkaste skälet till att vänta. Han vill ge sonen mer egentid. Eftersom jag hade en ganska lång fysisk startsträcka efter förlossningen så kände jag att jag inte kunde vara helt närvarande när sonen kom. Känner mig lite snuvad på första ?mys-tiden? faktiskt. Då tänkte jag att med nästa bebis vill jag inte känna så. Jag förstår ju att man aldrig skulle kunna gå in i samma bubbla med andra som med första, men extra svårt när det är så tätt emellan.

Tack för era kloka kommentarer. Skönt att höra om andras tankar och erfarenheter.

Jag vet känslan - stressen och oron över att inte bli gravid när man försöker. Den kan komma så snabbt och vara så stark.

Det som gör mig lite extra orolig inför framtida gravidförsök är att jag har PCO. Jag har därför färre ägglossningar per år än normalt. Det kan därför ta längre tid (om det går alls), men man vet ju inte på förhand. När jag blev gravid med sonen hade jag fått ägglossningsstimulering (Letrozol). Det fungerade på första försöket. Vi hade försökt i 3-4 månader och min privata gynekolog tyckte att det inte fanns något att vänta på så vi fick Letrozol direkt. Han trodde att jag hade god fertilitet bara jag fick ägglossning. Och det visade sig ju stämma. Men det innebär ju inte att jag kan bli gravid igen. PCO är ju inte direkt någon fördel när man vill bli fler.

Så att avbryta denna graviditet kan vara det dummaste jag gjort. Eller det bästa - för mig, vår relation och vår son.

Tack för era kommentarer. Vi ska fundera över helgen också så att vi verkligen är helt säkra och har landat ordentligt i vårt beslut.