Nyblivna föräldrar funderar på abort

Inte personligen men en god vän gjorde abort när hon blev gravid igen efter 8-9 månader.

Har några vänner som också blivit snabbt gravid oplanerat där man valde att behålla.

Jag tycker att man ska göra det man vill själv. Vi har fri abort, dvs anledningen till abort är upp till var och en. Det viktigaste är att ni två är överens, vilket ni verkar vara.

Jag tänker såhär, sätt er ner tillsammans, lista alla för- och nackdelar med att vara gravid och få syskon så snart. Praktiska saker, som exempelvis "nackdel: Mår dåligt som gravid. Fördel: Att det faktiskt blir syskon - kanske inte kan bli gravid igen" OBS! Det var totalt påhittade punkter, ni kan ju känna helt annorlunda. Sedan värderar ni sakerna på vardera lista enligt en 1-10 skala. 10 - viktig punkt, 1 - inte riktigt lika stor grej. Så ser ni sedan praktiskt, svart på vitt, hur ni känner för det.

"Behålla: 37 poäng. Göra abort: 76 poäng. Abort känns rimligast."

I slutändan är det ju hur du/ni känner nu. Det är helt OK att ni inte vill ha barn igen redan, men jag tänker att det kanske kan hjälpa er att komma fram till vad som känns mest rätt om ni verkligen listar allt.

Tack för era svar. Skönt att höra att flera gått igenom samma dilemma, och hoppas din vän är tillfreds med sitt beslut. Jag tror också att listor är ett jättebra sätt att använda i diskussionerna. Blir lite mer konkret. Tack för tipset.

Den enda oron vi har är att vi inte ska få ett syskon i framtiden och då ångra oss. Såklart. Vore helt fruktansvärt. Å andra sidan försöker jag resonera som så att vi nu blivit gravida vid två tillfällen på kort tid och varför skulle vi då aldrig kunna bli gravida igen. Men man vet ju aldrig hur det går såklart, och det är en skrämmande tanke.

Än så länge är det bara ett embryo som är väldigt litet (som iofs skulle kunna bli ett foster som sedan skulle kunna bli en liten människa) så själva aborten är jag inte så orolig för. Det är det här psykiska som är kämpigt. Tror verkligen att det är rätt för oss att vänta, men det är ju omöjligt att veta säkert. Sån absurd situation. Vår förra var så efterlängtad och jag älskade att jag blivit gravid. Nu känns det inte alls så. Inget längtande alls, mest panik och ångest.

Tycker du har sunda tankar. Man ska orka också och hinna skapa bra förutsättningar för det. Att behålla kan faktiskt påverka det barn ni redan har på ett negativt sätt. Han behöver er. Men å andra sidan, det går aldrig att vara säker på att man kan bli gravid igen. Dock skulle den risken vara minimal tänker jag i ert fall med tanke på att du hittills lätt blivit gravid. Hur gamla är ni? Ammar du?

Vi är 33 år och jag slutade amma för någon månad sedan.

Jag har också tänkt mycket på det, att vi inte kommer kunna ge sonen den uppmärksamhet han kanske behöver. Maken tycker att det är det starkaste skälet till att vänta. Han vill ge sonen mer egentid. Eftersom jag hade en ganska lång fysisk startsträcka efter förlossningen så kände jag att jag inte kunde vara helt närvarande när sonen kom. Känner mig lite snuvad på första ?mys-tiden? faktiskt. Då tänkte jag att med nästa bebis vill jag inte känna så. Jag förstår ju att man aldrig skulle kunna gå in i samma bubbla med andra som med första, men extra svårt när det är så tätt emellan.

Jag var i en liknande sits. Upptäckte att jag var gravid när dottern var 5 månader och det var inte helt lätt att landa i att behålla för min del. Nu ville vi få barn tätt, men såhär tätt hade jag aldrig trott att det skulle bli.

Även om det nu känns okej, så kan jag fortfarande få ångest och starka skuldkänslor ibland över att vi inte kommer att kunna ge vår dotter mer odelad tid.

Tycker inte det är alls konstigt att göra abort i det läget. Ni är ju inte så gamla heller, så ni hinner ju få till ett syskon. Lycka till!

Jag ville absolut absolut absolut inte ha barn väldigt tätt. Trots att jag ammade käkade jag p-piller för att försäkra mig om detta. Med första barnet blev jag gravid direkt och hade väl haft undermedvetet trott att jag skulle bli det igen. När jag slutade med p-piller ville det sig dock inte. Tog ett halvår (ingen evighet egentligen jag vet), och funderade en del under den tiden. Kom fram till att även om jag var stressad över att det kanske aldrig blir något syskon är jag glad över att jag förhindrade det genom p-piller innan. Jag hade aldrig pallat 1,5 år mellan barnen. Kanske inte vår relation heller. Jag mår väldig illa när jag är gravid så tappar massa tid med första barnet nu men känns ändå lite mer ok när han är två år än om han hade varit ca ett :)

Vet att du är i en helt annan sits men bara lite om hur jag resonerat!

Tack för era kloka kommentarer. Skönt att höra om andras tankar och erfarenheter.

Jag vet känslan - stressen och oron över att inte bli gravid när man försöker. Den kan komma så snabbt och vara så stark.

Det som gör mig lite extra orolig inför framtida gravidförsök är att jag har PCO. Jag har därför färre ägglossningar per år än normalt. Det kan därför ta längre tid (om det går alls), men man vet ju inte på förhand. När jag blev gravid med sonen hade jag fått ägglossningsstimulering (Letrozol). Det fungerade på första försöket. Vi hade försökt i 3-4 månader och min privata gynekolog tyckte att det inte fanns något att vänta på så vi fick Letrozol direkt. Han trodde att jag hade god fertilitet bara jag fick ägglossning. Och det visade sig ju stämma. Men det innebär ju inte att jag kan bli gravid igen. PCO är ju inte direkt någon fördel när man vill bli fler.

Så att avbryta denna graviditet kan vara det dummaste jag gjort. Eller det bästa - för mig, vår relation och vår son.

Troligen kommer det inte bli några problem för er att få barn i framtiden, men det finns ju heller inga garantier. Min vännina blev gravid efter 7 månader och gjorde abort, när de senare ville ha syskon då sonen var runt två år tog det flera år och krävdes IVF innan de slutligen fick ett syskon. Det kan vara svårt att tajma att få barn exakt när man vill, så vill man ha fler barn får man nog fundera lite extra innan en abort. Lycka till!

Svårt beslut! Vi fick våra tätt - planerat - men har full förståelse för att man vill undvika det.

Vi valde att skaffa barn unga efter att ha fått veta att jag mest troligt var påväg mot ett tidigt klimakterium. Redan som 20-åring började vi försöka, och vår son föddes när jag var 21. Redan när jag var gravid med honom pratade vi om att försöka få barnen tätt. Så efter att ha läkt efter förlossningen och en operation började vi försöka. Blev gravid när sonen var 4-5 månader gammal. Överlycklig. Men då var det ju också det vi ville och hoppades på.

Vi ville verkligen inte bli utan syskon till sonen, så vi körde på och hoppades att det skulle bli bättre graviditet och förlossning med andra barnet... Mådde mycket bättre med tvåan, och förlossningen var gudomlig i jämförelse. Så det kan ju hända att det inte blir lika jobbigt andra gången för dig. Om ni nu skulle välja att behålla.

Fördelar med barnen tätt:

- Stora sömnmöjligheter dagtid efter att andra barnet fötts då även storasyskonet sover på dagen

- Ingen syskonavundsjuka då storasyskonet är för litet för att begripa sig på den känslan

- Stora möjligheter att vara hemma samtidigt en längre period med F.L. för varsitt barn

- Barnen är på samma nivå och leker bra ihop när lilla blivit något äldre

- Inte en massa förskolesjukdomar som dras hem till bebisen då den äldre bebisen fortfarande är hemma

- Barnen är på samma nivå, så det är enkekt att hitta på aktiviteter som båda barnen uppskattar

Nackdelar med barnen tätt:

- Man får ju kortare tid med första barnet som endabarn

- Två riktigt små barn samtidigt med allt vad det innebär

- Gravid samtidigt som man har en liten

Så ser min upplevelse ut.

Det jag kan säga är att det ÄR arbete att ha barnen tätt, och om inte vi absolut velat det, hade det då varit värt det..?

Jobbigt läge! Men ofta känner man ju hur man vill innerst inne. Jag blev gravid när äldsta var 10 månader. Var inte oplanerat men trodde inte att jag skulle bli gravid så fort. Sambon var nog mer glad än jag, men eftersom vi ville ha ett syskon relativt tätt så funderade vi aldrig på abort.men jag hade liksom inte börjat längta efter ett syskon eller efter att vara gravid igen

Och det är jobbigt med två små tätt, men tänker att det är värt det sen. Men önskar ofta att äldsta tjejen hade fått mer tid och inte behövt växa upp så fort som hon har fått göra nu. Skulle jag råka bli gravid igen skulkd jag dock göra abort. Skulle inte klara av ett barn till. Jag tror ni kommer kunna skaffa ett syskon i framtiden. Känns det inte rätt så gör det inte det!

Det finns ju tyvärr ingen rätt eller fel på din fråga.

Jag har en son i din lilles ålder och jag skulle absolut inte vilja ha en till just nu. Men samtidigt skulle jag inte stå ut med tanken på att ta bort den då vi ändå vill ha en till i framtiden... Jag skulle dåligt psykiskt av det.

Dock, min vännina har två barn med ungefär det mellanrummet och hon är helt slut. Man känner knappt igen henne.

Sätt er ner och skriv en pro/con-lista så ni får fundera igenom beslutet ordentligt. När den är klar singlar ni slant. Min erfarenhet är att man lämnar beslutet upp till slumpen så kommer man ofta på sig själv med att önska att myntet (eller vad man nu väljer) ska visa en viss sak. Och där ligger ens sanna vilja.

Jag rekommenderar alltså INTE att ni faktiskt låter slumpen avgöra :)

Hej.

Våra första barn är födda 2010 och 2011. Första var 10 månader när jag blev gravid.

De två sista är födda 2018 och 2019. Då blev jag gravid när sonen var 7 månader, lillasyster är nu 2 veckor gammal.

Man vet bara själv om man orkar. Min man och jag är 29 och 30. Nu är vi ganska färdiga efter 4 barn, men har aldrig ångrat någon av dom, visst kan de va super tufft och stressigt, men dock gillar ja när det är mycket att göra.

Men som sagt, känn efter ordentligt. Vi hade samma dilemma nu när ja blev gravid sista gången, pga av åldern på sonen. Men valde att fortsätta och jag ångrar det inte.

Nu är min man hemma från juni - sept så det underlättar ju mycket också. Men tänk igenom för o nackdelar som de skrivit ovan. :)

Lycka till. Kram

Tack för era kommentarer. Vi ska fundera över helgen också så att vi verkligen är helt säkra och har landat ordentligt i vårt beslut.

Om du har PCO så fundera verkligen ett extra varv. Det finns inga garantier att man kan bli gravid igen efter en abort. Ställ er frågan om Ni vill ha ett barn till? Man vet aldrig hur man mår efter en abort heller.

Jag blev oplanerat gravid, hade precis fått nytt jobb och var övertygad om att jag skulle absolut inte ha fler barn. Visste att jag var gravid innan jag ens tagit ett gravtest. Tänkte till och med att jag gör abort om jag är gravid. Hade fått drömjobbet nämligen så ett barn passade inte in i vår livsplanering. Nåväl vi beslutade oss för att behålla för jag ville inte genomgå en abort. Tyvärr fick vi ett ma som upptäcktes vid KUB. Det kändes verkligen som om livet ville lära mig en läxa. Så jag fick genomgå en abort/framkalla ett missfall och det var tufft. Och ja vi blev gravida ett halvår efter missfallet då längtan efter ett till barn blev för stor.

Viktigt att ni är överrens och att din sambo stöttar dig hela vägen oavsett vilket beslut ni kommer fram till. Ville bara berätta min historia.

Jag befinner mig i samma jobbiga läge som du. Vårt barn är inte ens halvåret gammalt och jag har upptäckt att jag är gravid igen. Jag hade i och för sig en bra graviditet och förlossning och känner mig fysiskt återställd men mentalt är jag inte redo för ett barn till och jag vill inte att min lilla bebis ska behöva bli "stor" redan och anpassa sig och dela med sig av mamma och pappa vid så tidig ålder. Har bokat tid för undersökning och ev påbörjan av medicinsk abort, men ju närmare det kommer ju jobbigare känns det. Jag är över 35 och det tog lång tid för oss att bli gravida med första barnet.