Akademiker som röstar rött, varför?

Jag är akademiskt utbildad och därför är det en självklarhet för mig att rösta åt mitten eller höger. Jag ser inte ner på människor med lägre utbildningsnivå än universitetsstudier, men idag bestraffas utbildning i hög grad. I en majoritet av kvinnodominerade akademikeryrken tjänar man mindre än vad en vanlig arbetare gör. Jag ser då och då opinionsmätningar kring att det finns en hel del akademiker som röstar på arbetarrörelsens partier Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Arbetare har det som grupp bättre än ex kvinnliga akademiker som grupp, hur kan ni som akademiker rösta på arbetarrörelsen? En rörelse som anser att utbildning inte ska löna sig. Vad har ni för argument?

Men det är ju inte direkt som att arbetare tillhör gruppen fattiga, och en minoritet av välutbildade kan klassas som rika så argumentet faller där. Du beskriver snarare synen på kapitalism och kommunism. Medan partierna till vänster vill bekämpa rikedom, vill partierna till höger bekämpa fattigdom.

Enda frågan jag håller med vänsterpartierna om är synen på sjuka, ex som helt saknar arbetsförmåga. Där håller jag med om att högerpartierna har en omänsklig hållning, men allting annat som lockar mig till höger får överväga nackdelarna.

En gymnasielärare tjänar i snitt 35 200 kronor i månaden, och en anläggningsarbetare tjänar i snitt 39 000 kronor i månaden. En socionom tjänar i snitt 33 800 kronor i månaden (om man saknar chefsbefattning) och en elektriker tjänar 36 500 i månaden. Detta är allmän statistik från taxeringsuppgifter, från 2018. Självklart tjänar även kvinnor bra inom mansdominerade akademikeryrken som läkare, ekonomer och civilingenjörer. Jag menar kvinnodominerade akademikeryrken som gymnasielärare, socionom eller beteendevetare.

Jag bryr mig om vad partierna tycker idag, inte vad dem tyckte för 100 år sedan. Inget parti är för studieavgifter, och min utbildning (socionom) leder till jobb - bristyrke till och med. Jag skulle personligen inte utbilda mig till något där risken för arbetslöshet är 95%, men det innebär inte att utbildningarna är sämre för det... innebär bara att det är en osäker arbetsmarknad för dem branscherna just nu.

Med din logik är jag emot att fattiga ska kunna utbilda sig, bara för att moderaterna var emot det för 100 år sedan. Med den logiken måste du vara för rasbiologi och nazism eftersom socialdemokraterna var det förr. Jag vill förtydliga också att jag röstar på L, och folkpartiet som det hette förut har aldrig varit för studieavgifter utan var med och drev igenom möjligheterna för klassresorna.

Jag tjänade mer som butiksbiträde när jag jobbade extra under gymnasiet än vad jag gör nu så funderar ibland på det att gå tillbaka till det, bara för jag blir så trött på att vara underbetald. Jag skulle få en högre lön, och med allt OB skulle det bli runt 10 000 mer i månaden brutto men är totalt ointresserad av jobbet i sig.

En socionom tjänar 33 800 i snitt utan chefsbefattning, runt 47 000 som chef. Men det varierar kraftigt som sagt från kommun till kommun, jag tjänar 22 000 brutto i min sosse-styrda kommun. I min kommun får undersköterskorna mer i grundlön än vad jag har.

En elektriker, anläggare eller byggnadsarbetare har enbart gymnasieexamen vilket de facto innebär att det är arbetaryrken. 

Tjänsten jag har är ett sommarvikariat, och jag har inte examen ännu. Jag har studerat 4 terminer av 7, så det är lönen före examen men det ligger fortfarande alldeles för lågt. I både Linköpings och Norrköpings kommun ges man 22 500 som sommarvikarie på socialtjänsten, och lönen är inte förhandlingsbar utan fast. Det var en som ifrågasatte lönen på intervjun och fick gå därifrån direkt. Man hade alltså ingen löneförhandling utan det var en fast lön dem satt, och passade det inte kunde man gå därifrån, vilket några gjorde. Jag stannade kvar och tog jobbet, för att erfarenheten är nyttig och att den dåliga lönen gäller i 2 månader - sedan arbetar jag inte där mer.

Jag ser inga större saker att reagera på i ditt skriftspråk. Däremot var jag inte förvånad att läsa om ditt ursprung. Min erfarenhet är att många/de flesta invandrare som inte kommer från de närmaste grannländerna har svårt att se en anledning att utbilda sig om det inte medför märkbart mer klirr i kassan. Det gäller inte bara ickesvenskar givetvis, många svenskar med arbetarursprung har samma syn på saken, medan man i medelklassen oftare tycker att arbetsinnehållet har ett egenvärde även i sig självt.

Jag har inga negativa åsikter mot människor som lever med missbruksproblematik, utan tycker det är viktigt att se människan bakom missbruket. Det måste vara någon annan helt enkelt som hade sådana åsikter, och tycker den formen av åsikter är rätt olämpliga för yrket.

Jag valde yrket därför att jag själv haft en trasig barndom och uppväxt där stöd från samhället helt har uteblivit. Jag har därför valt att vilja jobba, med det sociala skyddsnätet och vara där för människor som lever i utsatta situationer. Jag har inte valt yrket för att ha makt, utan för att hjälpa. Men ser ingen motsättning i att vilja få rimligt betalt för sin utbildningsnivå samtidigt som man brinner för yrkesrollen. 

Jag har haft funderingar på att ändra studieinriktning till någonting som betalar bättre, systemvetare eller jurist men det som har stoppat mig från att faktiskt tacka ja när jag blivit antagen till dessa utbildningar varje termin är att intresset är starkare för det yrke jag redan studerar till, även om lönerna får intresset att vackla emellanåt.

Just nu känns det också som att jag har kastat bort mitt livs möjlighet när jag valde praktikplats inom socialtjänsten och inte som enhetschef på ett äldreboende/LSS-boende. Jag blev avrådd av studievägledare och VFU-lärare då jag är 21 år och har ganska lite arbetslivserfarenhet men idag mötte jag en annan student som bara är 20 år och har ännu mindre arbetslivserfarenhet som ska vara enhetschef på ett äldreboende. VFU:n är ingen anställning utan dem måste ta emot den som söker, så det var en riktig möjlighet för att ev få anställning som chef direkt efter examen med en fet lön men kastade bort den för jag lyssnade på lärare som tvivlade på en ung människas kapacitet och kompetens att klara av det, och i och med att jag inte får byta praktikplats nu så är min framtid inom yrket körd känns det som då jag aldrig kommer kunna bli chef.

Och? Du är fortfarande inte socionom, utan en sommarvikarie. Och du har sökt jobb på ett ställe som inte betalar den lön du vill ha. Och du kopplar det till att "akademiker röstar rött, och det borde de inte".

Det finns ju ingen som helst logik i ditt resonemang, så varför inte bara sluta gnälla och leta rätt på en kommun som är riktigt genomblå och se om de uppskattar dig mer?

F.ö, hade inte "de röda" funnits så hade du inte ens haft ett sommarjobb för det är på grund av just "de röda" som den som du vikarierar för har en lagstadgad semester, "punkt slut"... 

Som sagt ska andra 20-åringar födda mot slutet av 90-talet vara enhetschefer på sina praktikplatser. Det ger väldigt mycket bättre betalt, snarare 3 gånger så mycket i månaden.

Enhetschefen behöver personalvetenskapskompetens, psykologikompetens, juridisk kompetens, utbildning inom budgetering osv - allt detta ingår på socionomprogrammet vilket är varför det är socionomer och inte undersköterskor som blir chefer på vårdbolag.