Rädsla att föda stort barn
Vill bara skriva av mig lite.. ber redan nu om ursäkt för den långa texten och hoppas att det är någon som kanske orkar läsa..
Som rubriken visar har jag rädsla för att mitt barn i magen skall vara större. Och jag vet att större inte alltid betyder svårare förlossning eller komplikationer, detta är bara något som jag är rädd för och har varit väldigt öppen med närjag har samtalat med min bm.. jag har alltid känt att hon förstår hur jag har känt mig. Jag är idag i v 36+5 och frågade idag min bm hur det fungerade med hinnsvepning, om detta är något man kan få testa om någon vecka för att se om det sätter igång, alltså när jag har kommit in i v 37+. Då säger hon till mig att det är absolut inget man gör förrän man gått 40 hela veckor om äns då. Och sen säger hon att man ska helst gå hela 40 veckor oavsett, då frågar jag hur det kommer sig eftersom bebis ör klar i v 37+0 och då borde det vara okej att testa, fungerar det inte så är inte bebis redo att komma ut. Har inte bett om igpngsättning med dropp eller snitt.. men hon menar att bebis ör klar i v 38+0? Och säger att jag måste ha missuppfattat den bm jag pratade med i helgen nör jag va inne på akut mottagning för gravida/precis förlösta, den bm sa nämligen att det gör absolut inget att bebis kommer nu då jag ända går in i v 38 nu på torsdag (37+0) klart det är bäst att stanna inne tills torsdag men annars inga problem alls. Och min bm idag utrycker istället att det absolut inte ska komma någon bebis nu för det är för tidigt och jag ?ser önda ut? som jag har ett bäcken som klarar av ett större barn..
anledningen till att jag ör rädd och tror det kan bli ett större barn är för det första är pappan till barnet väldigt stor, föddes 2 veckor tidigt och vägde 5 kg.. vi har diabetes i släkten på min sida, jag gjorde göukosbelastning som visade på gränsen (hon glömde av mig i 20 min så kan likagärna visat att jag har grav diabetes..) vi gjorde tul på akuten i slutet av feb och då visade det på 17% större än normalt för den dagen samt att min mage nu har rusat iväg och ligger över kurvan..
Är jag ensam om denna rädsla, hur har ni gjort och hur har eran bm hanterat detta, har ni fått hjälp eller är det bara för mig att försöka jobba med denna rädslan och hoppas på att barnet inte blir stort och att jag kanske inte gör över tiden ändå ..? Könner mig så nedstämd efter detta besöket :(