Inlägg från: Anonym (Albina) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Albina)

    Ska jag välja särbolivet med denna bonusfamilj?

    Fast i grunden har han rätt. Det är dotterns hem. Och ditt. Ni har båda rätt att komma och gå som ni vill. Befinna er i vilket rum ni vill osv. (Förutom i varandras rum då förstås ) Och har båda lika mycket rätt att ta plats och utifrån ålder och mognad visa hänsyn till varandra. Jag har själv haft bonusbarn. Och bonusförälder till mina. Och jag har full förståelse för att känslan som bonudförälder är en annan. Men det är som det är. Ingen familjemedlem är mindre värd och har mindre rätt till sitt hem.

    Mina tonåringar har en hopplös ovana att komma och gå helt oplanerat. Men finns det vissa tillfällen jag absolut inte vill att de ska dyka upp oförutsett så säger jag till att just den här kvällen har jag en dejt/kompis/vad det nu är. Är ni snälla och inte bara dyker upp. Och på samma sätt lämnar jag ibland hemmet för deras skull när jag är ickeönskvärd :) så länge de sagt till i tid. Och det här också hänt att om jag vid nåt tillfälle fått tvångstankar om att de plötsligt ska traska in i nåt man inte vill - som den hemska förälder jag är- att jag låst överlåset på dörren. Dit har de inga nycklar.... Och det finns alltså ingen risk att dörren kastas upp utan föregående varning (Jag hade så klart släppt in dem.. Men det ger en liten trygghet att få den extra tiden på sig :))

    Så min poäng är att det är sjukt jobbigt att bo ihop med andras barn. Men det är ett val man gjort. Och funkar inte det valet är inte alternativet att kräva att tonåringar ska bete sig som gäster i sitt hem. Utan att ha ett eget hem själv. Och det är helt ok! Man måste inte bo ihop till varje pris.

  • Anonym (Albina)
    Siden skrev 2019-05-22 10:34:52 följande:

    Men vänta lite här nu...varför skriver ni att tonåringar har rätt att komma och gå som de vill i sina skilda föräldrars hem? Vissa bonusfamiljer har svängdörrar för barnen, vissa inte. Varför skulle det ens vara mer fel än det andra? Jag är själv skilsmässobarn och har aldrig haft svängdörrar och utrymmet att komma och gå som jag vill vare sig hos min mamma eller min pappa. Antingen har det varit mammas vecka eller så har det varit pappas. Hela tonåren. Trots att de bott tio minuter ifrån varann. Ville jag ändra så sa jag till. Detta var enkla regler att förhålla sig till och ingenting som gjorde att jag kände mig ovälkommen. Jag förstod att mins föräldrar levde ett eget liv och behövde veta hur mycket mat de skulle handla hem etc. Ett tag (ett par år) bodde jag på heltid hos min pappa. För att han hade slappare regler och inte var lika tjatig som min mamma om tider och disk och sånt :) Kort sagt, man gör upp inom familjen hur man vill ha det och det behöver funka för alla inblandade.


    Fast var det också så då att du på din vecka hos pappa behövde ange exakta tider du skulle vara hemma? Om det uppstod en lucka i skolan mitt på dagen? Fick du inte gå hem då eftersom din hemkomst var kl 16? Och om du slutade skolan kl 15 var du tvungen att åka hem direkt då eftersom 16 var din hemmatid? Eller kunde ta en fika med en kompis och komma kl 17?

    Glömde du skolböcker fick åka hem och hämta dem?

    Det är sånt jag menar med att komma och gå. En tonåring hämtar och lämnar man inte. Man får acceptera att det som ts tex skriver "blir en massa spring" under måndagarna. Tonåringen ifråga är ju också varje lov hos pappan pga av att fler lov inträffar just på pappans veckor. Det är alltså ts som vill ändra schemat. Helst vill hon ju att dottern bor mer hos mamman.

    Man får också acceptera att en tonåring hellre är hemma än är ute om kvällarna. Hänger i köket och i vardagsrummet osv. Det är vad jag jag menar med att man har rätt till sitt hem.
Svar på tråden Ska jag välja särbolivet med denna bonusfamilj?