Ska jag välja särbolivet med denna bonusfamilj?
Fast i grunden har han rätt. Det är dotterns hem. Och ditt. Ni har båda rätt att komma och gå som ni vill. Befinna er i vilket rum ni vill osv. (Förutom i varandras rum då förstås ) Och har båda lika mycket rätt att ta plats och utifrån ålder och mognad visa hänsyn till varandra. Jag har själv haft bonusbarn. Och bonusförälder till mina. Och jag har full förståelse för att känslan som bonudförälder är en annan. Men det är som det är. Ingen familjemedlem är mindre värd och har mindre rätt till sitt hem.
Mina tonåringar har en hopplös ovana att komma och gå helt oplanerat. Men finns det vissa tillfällen jag absolut inte vill att de ska dyka upp oförutsett så säger jag till att just den här kvällen har jag en dejt/kompis/vad det nu är. Är ni snälla och inte bara dyker upp. Och på samma sätt lämnar jag ibland hemmet för deras skull när jag är ickeönskvärd :) så länge de sagt till i tid. Och det här också hänt att om jag vid nåt tillfälle fått tvångstankar om att de plötsligt ska traska in i nåt man inte vill - som den hemska förälder jag är- att jag låst överlåset på dörren. Dit har de inga nycklar.... Och det finns alltså ingen risk att dörren kastas upp utan föregående varning (Jag hade så klart släppt in dem.. Men det ger en liten trygghet att få den extra tiden på sig :))
Så min poäng är att det är sjukt jobbigt att bo ihop med andras barn. Men det är ett val man gjort. Och funkar inte det valet är inte alternativet att kräva att tonåringar ska bete sig som gäster i sitt hem. Utan att ha ett eget hem själv. Och det är helt ok! Man måste inte bo ihop till varje pris.