Ska jag välja särbolivet med denna bonusfamilj?

Eftersom mitt barn är utfluget så blev det naturligt att jag flyttade ut till honom och hans hus utanför stan där hans barn går i skolan och hans mamma bor. eftersom det är ett av det dyrast områdena så har jag inte råd att köpa in mig eller att vi skulle köpa något gemensam. Jag behöver bara en lägenhet, medan han behöver ett hus för sina barn. Jag känner att jag "gav" så mycket av mig själv ,. jag inte ville bo ihop med andras barn och aldrig ville flytta ifrån stan. Ändå ansträngde jag mig, men i hans värld är det normalt att den vuxna som flyttar in ska vara den som anpassar sig till barnen. Barnen är ju bara barn och de behöver inte hälsa eller ta initiativ till att hälsa, trots att de är 13 och 16!! Jag gillar inte heller dottern, eftesom hon är så kylig och ointresserad av mig som person. Ställer jag en fråga så svarar hon bara snabbt och går sedan sin väg. omöjligt att komma nära henne.

Nej, han är inte ute efter pengar. Jag betalar 3000 kr i månaden och då ingår mat, bil och bilförsäkring och alla resor.

Däremot har han lite kontrollbehov och älskar familjelivet. Han vill ha alla han älskar nära sig alltid. men det fungerar tyvärr inte alltid så....

Ditt liv låter som mitt! Hur länge har ni träffats och hur gamla var barnen? Varför fungerade det inte?! Jag älskar honom så mycket, vilket är ömsesidigt och gör att det är så svårt att flytta. Dessutom säger han att det är slut pm vi ska vara särbos! Så jag måste vara 100% säker när jag väl flyttar!

Det blir bara värre o värre. Hans 16 åriga dotter klampar in även på barnfria veckor trots att han sagt åt henne att meddela innan hon kommer ifall vi tex skulle ha sex el ngt annat. Hon säger bara ?detta är MITT hus o jag kommer när jag vill!!!? Måste jag skriva upp mig på en lista el?? Pappan försöker förklara men hon vägrar förstå! Samma som att hon ställer 5-6 par skor i hallen trots att hon har egen ingång med vardagsrum o sovrum o allt. Så den veckan hon inte är hos oss så ställer jag in hennes skor i hennes egen hall. Då tar hon och ställer tillbaka dem i vår hall igen demonstrativt o säger att hon vill ha sina skor där! Hon slänger o hänger sina kläder i badrummet och jag tar alltid ut dem på hennes rum. Sen är de tillbaks dagen efter igen! Hon verkligen vill jävlas! På helgerna just när vi ska göra frukost så kommer hon o ställer sig framför mig o börjar förbereda sin frukost. Hon är alltid alltid hemma och vill aldrig lämna hemmet el ta hit kompisar när hon är hos oss. Däremot på mamma veckan går hon ut! Känns helskumt ärligt talat! Håller på att bli tokig! Pappan ser allt detaljen är livrädd att förlora henne så han vågar inte säga till henne alltid!

Han tog upp det med dottern igen, eftersom hon vägrar respektera att hon ska höra av sig innan hon kommer hit på den barnfria veckan. hon sa att hon inte tycker om det men att hon väl får göra som han säger.

Precis som någon skrev här, så känns det lite som att hon är pappas flickvän och inte jag. Hon vill inte lämna oss ensam, vill resa ensam med oss på semester där vi 3 ska dela rum, vill inte ha någon pojkvän, inga vänner....bara vara hemma varje dag, kväll, helg. Jag tycker det är sjukligt för en söt 16 åring. Pappan är likadan och tycker att hon är den snyggaste tjejen han sett, att hon inte gör några fel och att han njuter av att henne hemma alltid. Han förstår inte alls mig. Däremot tycker han det är jobbigt med andra barn. Så han är väldigt ego där.

Jag vill INTE resa med dem 2 på semester i sommar, men han tycker att jag förstör allt då. Han och jag kunde åkt själva först och sedan han och dottern ensamma tycker jag!! 

Så fort hon ska ha fest eller något med skolan så vill hon ha det hos pappan på mammans vecka, och pappan säger aldrig nej. 

Tack för det svaret!!

Ibland tror jag nämligen att jag är galen. Han kallar mig för barnhatare och EGO! Jag har ju själv barn, så är ingen barnhatare. Man älskar bara inte andras barn lika mycket som sitt eget. Sen tycker jag bara det är positivt att ge barnen och deras far egentid, utan mig. men det tycker inte han!! 

Hans bror säger också att barn skall komma och gå som dem vill mellan föräldrarna. Jag kan inte hålla med där, eftersom man måste ta hänsyn till den nya partnern också som bor där. Hursomhelst så är flickan pappans flicka och gillar inte att jag kommer och tar honom ifrån henne. En tonårsflicka borde hellre vara hos sin mamma än hos en styvmor som just nu går hemma arbetslös. Men icke.....ALLA lov ska de vara hos oss. Jag begärde varannat lov, men det accepteras inte!! Tycker att jag inte har så mycket att säga till om. Dessutom har jag förlorat min lägenhet nu pga detta samboskap.

Ja så var det innan. Men iochmed jag hyrde ut för länge i andra hand, eftersom jag provbodde för länge, så har jag nu blivit uppsagd från min lägenhet tyvärr

Sedan 8 år har de haft det så att pappan tar jämna veckor och mamman ojämna. Tyvärr så infaller alla lov alltid på den jämna veckan. Därför har jag föreslagit att de kan byta så att hon tar jämna veckor varannat år och han vartannat. Då säger han att han inte tänker ändra något som han inte gjort på 8 år!!! Då bad jag att iallafall fråga mamman om de kan turas om loven iallafall. Men han bråkar om det och vill inte ändra på något. Han tycker att JAG borde anpassa mig och ta honom med barnen, att han kom som ett paket. Detta gör mig galen!!

Flickan var 8 år när de skildes, nu är hon 16....lite skillnad tycker man och saker borde gå att ändra!! Jag vågar inte ens fråga tjejen varför hon inte hellre är i mammans hus, som är minst lika stort och fint istället för här när jag är hemma medan mamman jobbar!! Det känns som att hon gillar pappan bättre och att hon vill ta plats så att inte jag på nåt sätt ska ta över pappan och huset!!

Det påverkar mig att hon tar så mycket plats. Hon är alltid hemma och umgås aldrig med några vänner eller har någon hobby. Hon stiger upp exakt samtidigt som jag/vi och börjar äta direkt. Sedan springer hon i köket och äter varje halvtimme (någon slags mani). Det är jobbigt eftersom jag alltid vill ha det städat och saker på sin plats. Hon lämnar smulor och kniven framme, sätter inte in i maskinen etc. Hon vill ligga och sola på terassen exakt när jag gör det. Hon har eget vardagsrum och det finaste rummet och avdelningen i hela huset, men vill alltid bara sitta i "vårt vardagserum". Det känns som att hon tar för mycket plats och aldrig sitter stilla på sitt rum eller på annan plats, utan bara springer fram och tillbaka och äter. Det gör mig galen!!! Därför stör det mig att hon ska vara hos oss på alla loven. Som det är nu så är det JAG som alltid måste fly huset en hel dag, eftersom jag behöver egentid och jag vet att hon också vill ha egentid.

Han vill vara en ?familj? och att man umgås! Men varken barnen eller jag vill det. Hon har redan visat tydligt att hon hellre ser att vi är särbos och att hon hellre reser ensam med pappan än med mig med. Ändå vägrar han lyssna. Han säger att familjer för allt tillsammans

Mitt barn är utfluget så hon kommer inte hit mer än någon enstaka gång per år. Men jag känner inte att jag har öppna dörrar för henne elller mina väninnor och familj. Det är kanske något jag känner och som inte är sant, men detta är "hans och dotterns" hus. Jag är bara en inneboende. Han har sagt till mig att ta plats, men dottern är starkare än jag och ställer sig i vägen i köket, i vardagsrummet, altanen. Ja överallt. Jag är för svag just nu. Känner att jag inte har mitt! När vi var särbos och jag hade "mitt eget hem" och mitt jobb och fick bestämma vad jag ville så var det annorlunda. Har blivit helt kuvad och dessutom förlorat lägenheten pga honom,.

Jag tycker att han och jag ska resa ensamma och dottern och han ensamma. Så får dottern sin älskade pappa för sig själv. Jag kommer ändå känna mig utanför p resan med dem två!

Så länge han inte kan bekräfta att barnen inte ska vara här varannat lov, istället för varje lov så kommer jag må dåligt..Och även om dottern ska springa här hela sommaren med mig som arbetslös. Jag kommer bli galen! Det enda han säger är att jag måste ta plats och själv säga till dottern om något stör mig. Men jag kan väl inte säga till henne att hon inte hela tiden ska äta i köket eller ta över hela huset utan hålla sig på sitt rum nån gång, gå ut och träffa vänner etc? Där finns saker man inte säger!! Hon är en viss personlighet som inte går ihop med mig personlighet! Ibland känner jag att om jag bara väntar ut henne så hon hittar en kille och blir mer *normal som andra 16 åringar" eller att hon flyttar ut. Men det kommer ta 3 år till minst! Enligt alla mina vänner så brukar tonårstjejer föredra att bo hos sin singel-mamma istället (där ingen sambo stör) istället för med pappan och bonusmamman som hon inte gillar! Detta är helt obegripligt!!

Tjejen kommer och går precis när hon vill på pappans o min vecka såklart. Hon springer hem från skolan på alla raster och är alltid hemma etc. Inga konstigheter. Däremot önskar jag inte detta spring hos oss när det är mammans vecka. Det tycker jag är normalt. Hon önskar ju exakt samma sak när hon vid 2-3 tillfällen haft kompisar här. då vill hon att vi meddelar exakt när vi kommer hem och helst en timme innan så hon hinner förbereda sig. Hon behöver massor med egentid och vill alltid att vi åker iväg nånstans så hon får huset för sig själv och att vi meddelar henne när vi kommer. Så som hon själv vill bli behandlad så vill ju jag bli behandlad. Men hon säger bara att jag är vuxen och hon är ett barn så jag borde inte kräva det av henne. Dessutom är det HENNES hus!

Jag tycker det handlar om att ta hänsyn till varandra. Ja, loven inträffar på jämna veckor och de har haft det så i 8 år, men tjejen är 16 och kanske kunde vara något lov hos sin singel mamma också där hon känner sig mer avslappnad. Det är det jag inte förstår. saker förändras genom hela livet. Pappan får en ny sambo, kanske mamman också en dag. Då ändras saker. Även barn måste lära sig detta att inte alltid de har rätt och att inte allt ska vara på samma sätt livet ut och att det inte är nr ETT hela livet. Finns även andra som behöver plats. En dag kanske hon förstår det. Men förra förhållande min sambo hade, då förstördes det pga sonen. Nu förstörs vårt förhållande pga dottern. De är vana att han pappan för sig själv i 6 år och vill ha det så! Ingen konkurrens i huset!

De har bytt veckor EN gång och det var när jag och han började dejta. Men han hade dåligt samvete hela tiden. De vill fortsätta ha det som de har haft det livet ut 

Ja det känns helt enkelt som att hon är livrädd för att jag ska få mer av pappa än hon, hon är rädd att jag ska ta över för mycket. När han reste ensam med mig så visade hon tydligt att hon protesterar genom att stanna hosmamman en vecka extra! Sedan dess vågar han inte resa utan barnen för då blir hon arg. Han skulle dock aldrig erkänna att det är så!

Pappan står för alla resor och merkostnader eftersom mamman alltid klagar på brist på pengar.

Jag har redan sagt så många gånger att det inte kommer bli bra att resa vi 3 och bo i samma rum etc. men han vägrar acceptera. Han tycker att jag ska visa vad jag vill med dem som familj genom att åka med o visa att jag är vuxen och försöka komma nära tjejen.

Hans tanke är bra, men det känna inte som att det kommer fungera med en 16 åring helt enkelt. Tycker att de 2 ska göra en pappa/dotter resa istället. Jag vill alltid ge dem egentid och håller mig undan så mycket jag kan när hon är här så de kan göra saker ihop. Det uppskattas inte! Han vill ha med mig alltid och överallt !!

Hon har aldrig haft en pojkvän, vilket i min värld är konstigt när man är 16 år. Min dotter har haft pojkvän sedan hon var 14! Det är ju det jag hoppas på hela tiden, att hon ska träffa någon och inse vad kärlek är!

Jag är på ett sätt glad att han vill inkludera mig i familjen så mycket som möjligt, men på ett annat sätt inte. Barnen har ju inte minsts intresse av mig som person och tilltalar inte ens mig efter 2,5 år. När jag försöker prata så svara de bara kort ?ja eller nej? och ser mig aldrig i ögonen. Därför tar detta så mycket av min energi så jag hellre ser att de är ensamma och pratar, för få verkar barnen våga släppa loss mer. De är spända med mig. Dottern gillade mig inte från start eftersom jag är väldigt uppseendeväckande och har levt la dolce vita utomlands. Tror hon ser mig antingen som ett hot eller att jag kanske kommer svika pappan !