Hjälp mig... Hur slutar man med alla droger?
Som rubriken ovan lyder. Hur slutar man med alla droger? Är under utredning för borderline och mina känslor sliter itu mig, min oro och paranoia för att alla ska lämna mig, är så fruktansvärt jobbig. Har dessutom pmds som ibland varar upp till två veckor, under dessa dagar/veckor så förstärks allt ännu mer.
Jag har gått förberedelsekurser för Mbt-behandling, får dock inte börja behandlingen innan diagnosen är satt och vården är långsamma. Jag har växt upp med ett missbrukande syskon och fick ångest och panikkänslor tidigt i tonåren. Idag är jag 20 år och det känns som om jag försökt allt. Men mina vänner lämnar mig för att vi bråkar ibland, ingen medicin hjälper mot pmdsen. Antidepressiva har jag provat och det gör mig bara känslokall och avtrubbad.
Jag har tagit över en lägenhet från mitt missbrukande syskon, men det var nog inte så smart, med tanke på all skit jag sett och upplevt i den lägenheten så får jag grov ångest av att vara hemma. Mina föräldrar kan jag inte flytta tillbaka till, för de är så medberoende och det skapar en otrygg stämning hemma om jag skulle bo där.
Jag har dock en underbar pojkvän som ställer upp för mig otroligt mycket. Så jag får sova och vara hos honom väldigt mycket. Dock är han introvert och jag extrovert, så att bo ihop fungerar inte. Och jag längtar efter riktiga vänner, för jag kan inte bara leva på min pojkvän och må bra i hans sällskap, men sedan må dåligt för att jag måste fara hem och sova borta en natt eller två.
JAG KÄNNER MIG SÅ JÄVLA OTRYGG OCH ENSAM. Så jag orkar inte alltid leva i den känslan och tomheten. Så jag började ta droger. Provade typ cannabis och värktabletter när jag var 15-16 år. När jag var 17 så prövade jag min första tunga drog, subutex, vilket jävla himmelrike det var. Blev som tokig efter mer, men hade inte tillräckligt med kontakter under den perioden. Så det blev en lång paus. Fram till 19 års ålder ungefär. Och sedan sommaren har det eskalerat fort, nu är det inte lite röka bara. Det är amfetamin, gabapentin, tramadol, morfin, ritalin, stesolid,xanor, imovane, ecstasy mm.
För jag orkar inte längre. Jag har blivit sviken så många gånger och pissad på om och om igen. Karma existerar inte för mig, oavsett hur bra och snäll jag än är. Jag skar mig förut, men slutade tillslut. Tror drogerna blivit ett nytt självskadebeteende. Funderar även på att sälja sex, för jag har inget jobb. Dessutom har jag en obotlig sjukdom som gör att jag har svårt med vissa arbeten.
Men jag tror jag gett upp lite. Åkte på en psykisk käftsmäll i somras och det blev nog droppen. Efter allt jag varit med om, våldtäkt, övergrepp, misshandel, mobbning, skrik och oro mitt i natten och så många oförlåtliga svek. Att orka med det som en vanlig människa är jobbigt nog, men att hantera det med ett fruktansvärt instabilt känsloliv... Det går inte i längden. Jag har gått och går fortfarande i terapi. Men jag är inte lycklig. Jag tänker ofta på döden och lurar mig själv i att det kommer bli bättre någon dag. Men jag är lite rädd nu ändå, för har en otrolig källa till droger som jag får gratis i princip.
Och jag vet inte vad jag vill längre. Jag vill inte binda allt välmående till knark för resten av livet, men jag vill inte heller leva med alla känslor 24/7 som gör mig så illa så ofta. Är självmord verkligen den enda utvägen? Hjälp. För jag har tappat bort mig själv nu.