Behöver råd i egenskap av förälder till ett barn som mobbar

Saken är den att skolan pratat med oss och med pojkens föräldrar. Nästa steg i deras handlingsplan är att träffa barnen enskilt och höra deras tankar. Och efter det träffas tillsammans.

Nu har ju de valt att hålla honom hemma så skolan har ju inte fått chansen att ens påbörja en lösning. Utan föräldrarna har istället skickat ut mail att skolan inte ?hjälper dom utsatta? vilket är en felaktig anklagelse. De vill inte medverka alls.

Vi har nu bett om att få byta klass vilket rektorn gått med på.

Nu har det gått två månader och vår dotter har flyttat upp en årskurs och det passar henne jättebra! Hon har inte haft något utbrott på hela terminen (peppar peppar)

Innan jul var en jobbig period. Pojkens pappa gjorde en orosanmälan till Soc för vår dotter där han angav att ?L har nog en sjukdom som gör henne så arg? och att det troligtvis beror på hemförhållandena. Dessutom polisanmälde han vår dotter. (Behöver jag nämna att allt lades ner på studs)

Deras son är fortfarande inte i skolan trots att det är en månad sedan vår dotter bytt klass. Vi misstänker att nåt annat ligger bakom.

Ja, det har hon.

Ja, han är det enda barnet. Det har kommit fram att pojken sagt till vår dotter att han skulle skära halsen av vår hund. (Vår dotters allra bästa vän) Just detta uttalandet kan vara det som triggat igång hela alltet.

Dessutom har några killar i klassen varit elaka mot pojken (vår dotter ej inblandad i detta) så jag tror att det är många faktorer som spelar in. Detta har vi fått reda på i efterhand och kan ju vara förklaringen att han inte är i skolan även nu när vår dotter inte är kvar i klassen.

Sen måste jag tillägga att trots att hon bytt klass så är inte allt guld och gröna skogar, hon kämpar fortfarande med det sociala. Svårt att komma in i en klass där det redan finns olika kompiskonstellationer.

Vi kommer nog inte kunna lösa det hela med pojkens föräldrar eftersom de valde att bemöta vår utsträckta hand med en polisanmälan och socanmälan. (Vem anmäler ens ett barn som inte är straffmyndigt?!)

Haha, det var ju ett konstruktivt svar. Tack för att subtil dig tid.

?Få ordning på er dotter? Jo, tack, vi jobbar på som fan ska du veta. Tar emot all hjälp vi kan få både från skola och BUP så detta är inget vi sopar under mattan.

Känner ju andra föräldrar i klassen som berättat om de andra killarna så detta är ingen efterkonstruktion.

Hade du nån fråga ang ?kämpar med det sociala??

Ja, nån grad av autism tror jag att vår kurator på BUP misstänker (fast han inte säger det rakt ut till oss) Om nån vecka får vi besked om de kommer gå vidare med en utredning.

Detta har inte pågått en längre tid utan exploderade i november förra året varpå pojkens föräldrar kontaktade skolan och skolan i sin tur kontaktade oss. Vi har visserligen vetat om att barnen inte ?drar jämnt? i skolan, men då har det handlat om bråk utan handgemäng. (Fast pojken har vid nåt tillfälle kastat ett glas vatten i ansiktet på vår dotter i skolmatsalen) Men vi drog inte för stora växlar på det.

Nu har hon hoppat upp en årskurs och går med nya barn och pedagoger och har fått starta om från ?scratch? i en klass där hon inte är ökänd som det där arga barnet. Och än så länge har det funkat bra, inte ett enda utbrott.

Ni ska veta att vi föräldrar gör allt vi kan för att vår dotter ska passa in, behandla alla väl och inte bli fysisk.

Jag tycker synd om pojken som inte är skolan, tro inget annat. Jag har inget emot honom, däremot har jag inget till övers för föräldrarna. Längre. Vi hade gärna träffat dem och suttit ner med dem och skolan för att lösa situationen men när de inte ens vill medverka blir det svårt. Istället springer de till soc och polisen.

Jag står verkligen inte bakom min dotters beteende, vi pratar, pratar och pratar om hur man är en bra vän, hur man gör när man blir arg och vi försöker få henne att sätta sig in i hans situation.

Och som sagt, denna pojken har varit mycket hemma hos oss och lekt och då har det inte varit en enda fnurra.

Nu vet jag ju inte hur skolan jobbar och agerar med det facto att ett barn är hemma för att han inte känner sig trygg i skolan. Här känner jag att vi måste backa, då det genom deras agerande (anmälningar) visar starkt att de inte vill ha med oss att göra.