Jag vill att han byter jobb.

Jag förstår dig. De som har partners som jobbar på det sättet kräver ju att den som är hemma sköter precis allt den tiden de inte är hemma. Är man ok med det, så visst, men båda ska ju känna att det fungerar. Sen är väl också frågan hur mycket de blir aktiva när de väl är hemma, så att det inte bara blir så att den som är van att sköta hemmaruljansen gör det trots att partnern är hemma. 

Jag vet en familj där pappan jobbar på oljeplattform. Han är borta kanske 1 vecka och ledig 3 (ungefär) De har tyckt det varit ok, antar han tjänar en jäkla massa. Mamman har ju dock fått dra allt resten av tiden. Yngsta barnet har också en kronisk sjukdom och det krävdes ett par operationer när barnet var i dagisåldern. Var väl inte alltid kul då kanske, att han jobbade på det viset. Idag är barnen snart myndiga och de är ff gifta så på nåt sätt fick de det att fungera. 

Ni skulle kanske behöva prata med några som har haft det så, och be dem berätta om hur de har fått det att funka (eller inte) 

Då tycker jag att bilden förändras väldigt! Hur kan du ens överväga att bilda familj med en man som knappt orkar med sitt första barn (och enda, hur det blir det när han har två - varav ett ska bo där hela tiden?) 

Om det dessutom är han som mest vill ha barn så undrar man verkligen hur han tänker. Men det är nog så att han är van vid hur det var förut och tror det ska bli likadant om ni får barn. Han tänker nog inte alls liksom. 

Jag får bilden av en kille som lever som om han (nästan) är ungkarl. I den bilden passar det nog inte in att han ska vara en sån där gosig helyllepappa som alltid vill vara med sina barn. 

Om jag var du skulle jag ta mig en allvarlig tankeställer över om detta verkligen är mannen i mitt liv (om du vill ha barn alltså, det kanske går helt ok om ni inte skaffar några). Om ni skaffar barn och det blir just så som du befarar, dröjer det nog inte länge innan du lämnar honom. Då är du ensamstående med ett barn där pappan knappt orkar ha barnet 1 vecka i månaden - har du tänkt på det? Kanske bäst att det aldrig sker.