Hur lång tid är det rimligt att det tar innan kroppen börjar stöta ut allt?

Hej Camilla,
Jag är otroligt ledsen för din skull, det är hemskt att få mf och ma. Jag har varit med om en liknande situation som du och kan berätta hur det var för mig. I sjunde veckan såg man på vul att embryot och hinnsäcken bara motsvarade femte veckan. Då hade det alltså slutat växa. I elfte veckan kom det ut med störtblödningar, då hade jag småblött pyttelite i 10 dagar. Sen blödde jag ett tiotal dagar till. Det var förfärligt att gå och vänta men liksom till dig så sa läkarna att det är bättre för kroppen om den själv får ta hand om det. Jag blev till slut sjukskriven, strax efter att småblödningarna börjat, för jag visste ju inte hur det skulle bli, bara att det kunde komma när som helst. Och det var en mental påfrestning utöver att det förstås gjorde ont.
Vänta inte för länge om det inte börjar av sig själv. Man blir galen av det, det är inte humant. Skrapning lär vara att rekommendera före tabletter (många måste skrapas även vid tabletter för det kan bli rester kvar).
Och tillåt dig att sörja, det är absolut nödvändigt. Be att få bli sjukskriven om du behöver.
En stor, varm tröstekram till dig.

*puffar*

Jag har haft två tidiga MA, som båda konstaterades kring vecka 7. I det ena fallet skrapades jag, i det andra fallet väntade jag på att det skulle komma ut av egen kraft.

Med facit i hand skulle jag, trots allt, välja skrapningen. Det tog sex veckor efter konstaterat MA (vid VUL) innan resterna stöttes ut och det var tämligen chockartat och smärtsamt.
Till saken hör att jag någon vecka innan varit på sjukhus för att se om man trots allt kunde starta missfallsprocessen (eftersom det dröjde så länge). Ultraljudet visade då att det inte fanns något kvar, inte ens slemhinnan var särskilt tjock. Så småningom skulle en vanlig menstruation dyka upp, trodde läkaren. Så blev det alltså inte.

Dessutom tog det 70 dagar efter missfallet innan påföljande menstruation kom. Graviditetstest visade positivt i minst 6-7 veckor, sannolikt för att det fanns någon form av graviditetsrest kvar.

Jag tycker själv att det känns onödigt att skrapas, särskilt som det ju egentligen inte finns något annat än en mikroskopisk blastocyst att ta bort (ändå är det en hel del, i form av levrat blod, som kommer ut). Men om jag hade vetat att processen skulle bli så här långdragen hade jag nog tänkt om.

Beklagar värkligen dina mf..
När man får mf så vill man få ut allt så fort som möjligt, tycker inte det är ok att du ska vänta en månad. Nu kan ju det komma ut av sig själv men det är ju jobbigt för en själv. Att gå o vänta på att börja blöda. Jag tycker du ska höra med din läkare igen om du inte börjat blöda om två el tre veckor om du kan få piller för att stöta bort det.

Hoppas att du snart får en som stannar kvar hos dig..

Hej!

Stackare! Det är så orättvist! Jag har själv haft 2 missfall, 2 MA. På "mitt" KK (halland) tycker de att det omänskligt att behöva gå och vänta på ett MA så där blir man inlgad över dagen och så sätts allt igång med tabletter. Jag hade personligen aldrig orkat gå och vänta på att kroppen själv tar hand om det. Vad spelar det för roll om man tar tabletter för att skynda på?
Skrapning däremot hade jag dragit mej för. har hört att det kan skapa ärrbildningar i livmodern.
Stor Kram från Anna

Såg att det där såg konstigt ut. Jag har alltså haft 4 missfall , 2 missfall, 2 MA.

Hejsan!
Först vill jag skicka en stor KRAAMMM!
Jag fick veta i v15 att mitt foster var dött (ultraljud). Det hade antagligen varit dött sen v8 enl storleken. Alltså 7v som det legat dött i magen men ändå ingen blödning. Fick göra en skrapning. De sa det kunde ta upp till ett par månader innan det själv blöder ut.

Hej Camomillis, hur har det gått för dig?
Jag befinner mig i nästan samma situation och undrar vad som ska hända. Vi har varit på VUL för en vecka sedan och idag och kan konstatera att embryot inte växer, det var en vecka för litet förra veckan och hade bara växt ett par mm idag när det borde ha växt 1 cm. Inte missfall ännu men kan komma när som helst. Vår gynläkare vill att vi väntar ut att kroppen själv stöter bort fostret när den är redo vilket så klart låter bra men mentalt känns det som en mardröm, speciellt när man läser att det kan ta flera månader, det fixar jag inte!

Jag har tidigare haft 1 mf i v7 och en graviditet som vi avbröt i v16 pga DS och hjärtfel. Känns inte så kul när man äntligen hämtat sig någorlunda efter det att hamna i den här sitsen. Känns dock bra att FL finns så man kan få veta lite hur det gått för andra och vad man ska förvänta sig.