Anonym (Ängel) skrev 2018-10-31 13:30:21 följande:
Beklagar det ni gått igenom :(<3 Är så ledsamt men på ett sätt skönt att prata med de som gått igenom samma sak :( Hur mår du? själv har jag inte kunnat släppa det, det enda som går runt i huvudet hela dagarna.. att nu är det bara dagar tills jag egentligen skulle med spänning åka till förlossningen :( hur länge hade ni försökt innan?
kram <3<3
Vi blev gravida på andra försöket, så jag har hittills sluppit kombinationen missfall och många försök, kan inte förstå hur tärande det måste va.
Däremot så hade jag nästan två år inte tänkt på annat än barn och att bli gravid och sörjt över att min sambo Inter var redo och jag inte visste när han skulle bli redo (han är 7 år yngre än mig). Så väntan har funnits där för mig med men på ett annat sätt.
Jag mår på ett sätt ok. Jag sörjer så mycket just det barnet, att han inte fick stanna hos oss. Och jag är skörare och bräckligare i vardagen, och därför fortfarande sjukskriven 50%. Men jag har också hittat en frid och ny slags vördnad för livet. Det blir som det blir. Och jag är nog mer öppen för att det går när det går denna gång.
Jag håller dock extremt koll på min kropp för att jag vill veta precis hur allt funkar, och det är väl ett sätt att distrahera sig. Men tror också att det finns en ångest över att tappa kontrollen, att det ska gå fel nästa gång också utan att jag märker det och hinner göra något åt det.
Har ni fått någon förklaring till varför barnet inte längre levde? Om du vill berätta alltså. Eller om du vill prata ler i privat meddelande.