Varför anses det så illa att vara emot abort?

Man kan höja kostnaden för att ha barn för de som har råd med det.

Om det blir dyrare att göra en abort så skulle det kunna leda till att fler personer tar ansvar för att det inte ska bli en ofrivilig abort samt har mindre sex.

Inte ett embryo, nej, men ett foster på 20-21 veckor som kämpar för att orka andas med sina omogna lungor... det vill man inte ens tänka på vilken ångest det upplever, innan det dör.

Cattis gjorde abort första gången för att hon och hennes sambo hade dålig ekonomi.Andra gången för att hon hade massa oskyddat sex med en ny date.Tredje gången:oskyddat sex,men en man som var noll intresserad av någonting.Finns säkert många flera såna fall.

Om man tycker att abort är bra preventivmedel ja.Och trevligt.

Jag förodrar fortfarande vecka 12. Köper argumentet att nervsystemet växer fram men att det är svårt att veta när det "slås på".

Du glömmer säga en viktig liten detalj. Det du skriver är vad man TROR. Det är inte bevisat. Man vet att fostret reagerar på stimulans och smärta från v10 ungefär.

Vi begraver inte folk innan vi vet till 100% att dom är döda. Vi tror inte att dom är döda och begraver dom.

Citat:

"

I slutet av artikeln förordar författarna Neena Modi och Vivette Glover bland annat att smärtlindring ges till foster vid medicinska/kirurgiska ingrepp från vecka tolv, eftersom det finns en möjlighet till smärtupplevelser från denna tidpunkt i graviditeten.

De vetenskapliga avhandlingar de bygger sin text på visar att de delar av nervsystemet och hjärnan som är nödvändiga för att uppleva smärta börjar utvecklas från tionde graviditetsveckan och fullbordar sin utveckling under 24:e?28:e graviditetsveckan. Bland de aktiviteter som kan vara potentiellt smärtsamma eller stressande (painful and stressful) för fostret räknar de båda författarna upp sena aborter.

"

Källa

data.riksdagen.se/dokument/GP02So323

Det är min uppfattning utifrån vad jag läst.

Signaturen forskning driver tesen att eftersom hjärnan inte växer ihopp med sinnesorganen före v24 kan barnet inte vara medveten innan dess. Men det vet man inte. Jävligt märkligt antagande att en hjärna inte kan vara medveten för att den inte kan se.

Man vet ju inte ens vad ett medvetande är. Svårt att komma med tvärsäkra antaganden i gränslanden då.

Allmänt känt att läkare inte är mattematiker. När en mattematiker säger att det är bevisat. Då är det bevisat. Många läkare är som historiker. Det är bevisat för att dom tror på saken.

Jag anser 12 veckor vara en bra kompromiss.

Även de som är för helt fria aborter kan ha problem att acceptera kvinnor som själva vill bestämma över sin graviditet och är abortmotståndare eller vill göra abort pågrund av fostrets kön.

Exempelvis om någon kvinna skulle säga att aborter är mord så brukar det inte vara tillåtet även om hon själv vill bara att man friviligt ska få välja hur man vill pågrund av vilka orsaker som helst. 

Om man själv ska få bestämma borde det också innebära att män själva ska få fantisera om hur de skulle göra om de hade varit kvinnor hypotetiskt och att de hade då varit abortmotståndare 

Jag håller med dig. Jag har själv tvingats till abort, vilket var fruktansvärt. Har även igenom missfall. 
Kan tänka att missfallet kunde jag inte göra något åt. Men abort-barnet kunde kanske levt idag.
Jag har fått en helt ny syn på abort och tycker att det görs alldeles för lättvindigt idag till följd av folks dåliga livsstil.
Jag tycker synd om barnmorskor som tvingas göra abort.

Så är det väl alltid, att man har mer förståelse om människor gör saker, som egentligen är olagliga, fula eller hemska, om de gör det p.g.a. mycket svåra omständigheter. Jag kan t.ex. förstå att svältande människor i Ukraina har plundrat butiker och övergivna hem i jakt på mat. Men jag kan inte acceptera om någon jag känner i rika Sverige gör det - här kan vi ju alltid gå till soc och få åtminstone akut-matkuponger. 

Jag kan också förstå människor som äter människokött i tider av yttersta svält. Men inte dom som gör det som en "häftig" ritual i en svart mässa eller liknande. 

På samma sätt kan jag förstå att en kvinna inte vill föda sin våldtäktsmans barn, och ju värre omständigheterna var kring våldtäkten, desto svårare skulle det vara att ta barnet till sig, naturligvis. Tänk en överfallsvåldtäkt t.ex., flera främmande gärningsmän som drar in dig i en bil, eller bryter sig in i ditt hem om natten...

Jag tror att det skulle vara väldigt svårt att separera barnet som individ, ifrån den biologiska fadern, särskilt om barnet blev likt honom. I vårt knasiga land är lagarna dessutom så, att våldtäktsmannen skulle kunna få umgängesrätt med barnet, kunna hänga sig kvar i landet och slippa utvisning "för att barnet har rätt till sin far", man skulle bli tvungen att samarbeta med honom o.s.v..

Jämför detta med "nu har min man och jag redan bokat en sol-och-bad-resa, och den skulle bli förstörd om jag skulle vara gravid då. Jag vill vara slank och fin i bikinin. Så det får bli abort". 

Det kan mer kallas psykiskt självförsvar.