Mjbo skrev 2018-10-07 19:28:00 följande:
Hej allihopa!
Hoppas ni haft en bra helg. Jag har en fundering ja tänkte ja skulle ta upp med er allihopa, enbart pga ren nyfikenhet :)
Vi är ju en del av oss, även jag, som är riktiga "vrak" emellanåt (hoppas ingen tar illa upp), det tycker jag med all rätt att vi har rätt att vara, med tänkte på allt vi går igenom ;)
Men, min fundering är, Hur är/mår/beteer sig era partners just nu?? :) visar det någonting, i sådant fall vad? Och hur?
Min man har i princip inte visat så mycket sen vi plussade.. Han är en tyst person som inte gärna pratar eller visar känslor. Alls. Det är tufft för mig ibland att han är sån, men jag vet att han finns där och bryr sig såklart.
Jag har ju haft 7 miljoner känslor och alla på en gång sen vi plussade, men inte han. Han är glad såklart, men vågar nog inte riktigt vara helt glad. När jag mått riktigt dåligt har han inte sagt så mycket alls om ivf eller barn osv.. däremot när vi satt i väntrummet på ivf kliniken i fredags när vi skulle på ul så börja han gråta. DÅ blev jag chockad. Och rörd, och glad och ledsen. Har sett han gråta 1 gång förr under alls våra år tillsammans.. Så jag tror att han har nog ungefär lika mycket känslor som mig, men invändigt.. eller så blev det bara så himla läskigt när vi satt där och skulle få se om den levde eller ej... vet inte, men är intressant att få höra hur era partners tar allting :)?
Hoppas ni har haft en underbar helg <3
Hej. :)
Min gubbe vet nog knappt vad känslor är. Han har inte varit orolig nånting och har hela tiden haft inställningen att funkar det inte nu så funkar det nästa gång. Inte riktigt så enkelt för den som går genom det fysiskt och har det jobbigare psykiskt dock. Har många gånger gånger känt att jag går igenom det själv, vilket har lett till ett dåligt förhållande periodvis och parterapi. Han visar sin glädje med ett lite extra långt ja. Jag jobbar på att acceptera att han helt enkelt inte är nån känslomänniska, men det är jobbigt många gånger. Han har dessutom två barn sen innan så detta är inte lika viktigt för honom. Det är inte hela världen om det inte funkar tror jag han sa nån gång.
Men han har varit guld värd senaste veckorna. Vi bråkade mycket i början pga min graviditetsdepression för han skällde tillbaka om jag var på lite dåligt humör, men det är bättre nu. Får mycket uppassning och stöttning. Skulle dock önska att han också var orolig ibland eller att han rent spontant klappade magen och sa nåt till bebisen redan nu.
När vi berättade för hans familj att vi försökte få barn så gick hans pappa därifrån. Han har inte sagt grattis än. Så det verkar ligga i generna.
Vad ovanligt att jag klagar i ett inlägg. Ni måste tro att jag är en riktig bitterfitta, haha. Jag älskar min gubbe. Man kan inte älska alla sidor bara. :)
