Inlägg från: gammelpysen |Visa alla inlägg
  • gammelpysen

    Vi som blivit gravida efter IVF

    anina skrev 2018-10-25 17:06:43 följande:

    Ja hon sa att det är jättedyrt så de satte en bestämd gräns. Man kan ju se kön där med men vissa gör tydligen nipt bara för att kolla kön så nu var det diskussioner om att man inte får veta kön på provet.

    Jag är i vecka 12. Går in i vecka 13 på lördag. :) haha japp den här oron är för alltid nu. Börjar förstå föräldrarna som fortfarande oroar sig över en. :)

    Superskumt. Har haft på pappret två olika dagar och idag även i trosorna. Jag har inte haft sex på länge nu, och jag har i stort sett bara legat i sängen.

    Kanske är tappen ja. Eller slemhinnorna? Jag blöder lite i näsan med. Och i början blödde jag i rumpan. Då var det färskt blod däremot. Nu är det bara brunt. Kan man inte köpa hem en ul-maskin? :)


    Har du kub inbokat? Jag är snart 38 och hade kub i måndags. Väldigt låg risk för något. Förstår din oro men vill samtidigt påminna om att det är mycket ovanligt med problem. Risken för downs stiger kraftigt efter 40.

    Har du kub så får du svar väldigt snart.
  • gammelpysen
    Hoppomliv skrev 2018-10-27 23:18:54 följande:

    Hej!

    Är det någon i denna grupp som blivit gravid efter IVF-behandling med Menopur? I så fall, körde ni långt eller kort protokoll?

    Tacksam för svar då vi står i valet och kvalet mellan olika kliniker och deras olika metoder, inför vårt fjärde försök.


    Jag blev det. 3e färskförsöket. Tidigare gjort 4 frys. Menopur kort protokoll. Fick ut hälften så mycket ägg men å andra sidan är jag nu i v 13+5... tyckte dessutom att jag mådde bättre av menopur. Hade på känn att det skulle gå bra.

    Stort lycka till!!
  • gammelpysen
    Mjbo skrev 2018-10-28 09:50:45 följande:

    Låter som en skön helg. Vila är bra.

    Själv är oron ännu högre. Va upp och kissa inatt och för första gången fick även jag som så många av er bruna flytningar på pappret... fortsätter idag med. Hade inte oroat mig så mycket om det bara var det eftersom det är så vanligt. Men i och med allting annat så blir det så himla oroligt :(

    Inga symptom kvar ALLS, känner mig verkligen inte alls gravid. Smärta och kramper i magen en vecka sedan. Och nu även bruna flytningar som inte ger sig.. jag känner och hör själv när jag säger det att det bådar inte gott. Känns så jävla pissigt rent ut sagt. När man ändå kommit såhär långt. Usch usch usch.... :(


    Ring och/eller åk in. Vilken vecka är du i nu? 10?

    Säkert inte någon fara men det är heller inte bra att oroa sig. Usch, jag önskar att vi som gjort ivf kunde få en liiiiten gräddfil vad gäller extra koll och förståelse... tog upp det på vårt inskrivningssamtal. Läser man om missfall står det alltid att man lätt blir gravid igen... öh, näää... i vårt fall är det återigen ett berg att bestiga...

    Hade jag varit i din sits hade jag kontaktar sjukvården. Även om det inte är något så är ju oron där.

    Kram och lycka till!
  • gammelpysen
    Mjbo skrev 2018-10-28 14:14:30 följande:

    Önskar oxå det. Men det krävs ju sååå mycket tid , psyke och ork, och även pengar i vissa fall..

    Jag har tid imorgon för ul kl 13.30. Ringde in i fredags pga mina smärtor i magen som går och kommer. Nu va de dock ett par dagar sedan jag kände några smärtor, snart en vecka..

    De bruna flygningarna har avtagit nu, och nu är det i vanlig färg igen, känns skönt, men oroande ändå såklart över hela situationen.

    Men som sagt har en tid imorgon kl 13.30 Så jag väntar till dess men börjar sakta men säkert intala mig själv att det kommer visa det värsta tyvärr. Jag har inte oddsen på min sida om man säger så :(


    Ge inte upp hoppet. Även smärtor kunde ju vara vanligt. Det man skulle se upp med var starka smärtor.

    Håller tummarna för att det ser bra ut. Hör av dig i morgon och försök stressa ner i kväll.
  • gammelpysen
    Sommarhopp skrev 2018-10-29 10:24:28 följande:

    Imorgon är det dags för mitt första vul den här graviditeten. Så nervös eftersom jag inte har några direkta symptom alls. Jag är hungrigare än vanligt och behöver kissa en gång på natten vilket jag aldrig gjort annars, men i övrigt känner jag mig väldigt ogravid. Håll tummarna att det finns ett hjärta som slår där inne och att den har rätt storlek.


    Vilken vecka är du i? Gjorde ett vul v 7 då jag kände precis som du. Ingen fara.
  • gammelpysen

    Så skönt att höra! Och vad bra att du kunde få komma in och göra ul. Se nu till att ta det lugnt och njuta!

    Hälsningar från en annan som grät under ultraljudet förra veckan...

  • gammelpysen

    Vi berättade efter kub. Mina föräldrar fick veta tidigt, samt några nära vänner, men har fortfarande inte berättat för de flesta. Känns så overkligt och osäkert än.. väntar in sparkarna för att verkligen kunna slappna av. I aprilgruppen har de börjat sparkarna runt vecka 15 (gravvecka 16) så en liten vecka kvar för mig i så fall.

  • gammelpysen
    Mjbo skrev 2018-10-30 14:41:44 följande:

    är du förstföderska eller har du fler barn? tror det är lite tidigt att känna sparkar redan i vecka 15 - 16 med första barnet? Säkert jätte olika såklart.. Men de är mina funderingar iallafall :)

    Har inte heller berättat för en ända vän ännu.. Bara familjen. Tror det blir lite mer "öppet" efter vecka 12.


    Jag har en tonåring sedan tidigare, så även om det är länge sen hoppas jag att det spelar roll att jag är omföderska
  • gammelpysen
    Mjbo skrev 2018-10-30 15:16:52 följande:

    Okej, ja då gör det nog det. Ska inte spela någon roll om det var länge sedan eller ej tydligen vad jag förstått det som.. Kroppen vet och kommer ihåg, även om det va många år sedan va jag förstått.. :) 


    Jag återkommer så fort jag känner något vågar liksom inte riktigt tro att det går bra än, trots fint kub och ul förra veckan.
  • gammelpysen

    Hej alla!

    Ikväll är det min tur att vara deppig. Fick veta idag att en tjej i bekantskapskretsen (gymmet) ska ha barn samtidigt. Detta berättade hon när jag berättade att vi skulle ha barn. Hon kör fortfarande stenhårt och mår hur bra som helst och kommenterade mitt bortfall med att var och en gör vad som passar.

    Inte passar. Vad jag FÅR och vad som GÅR. Blev jätteledsen. Återigen känner man vilken jävla lång väg vi haft med alla våra 7 försök på två år, ett missfall, ett helvete med äggplocken och all oro för att något ska gå fel. Jag är oändligt tacksam för att vi lyckats och att det hittills ser bra ut, men kan inte låta bli att sörja för allt vi gått igenom och även drömmen man hade om en stor familj. Vi har gjort ivf pga manlig faktor och chanserna att vi skulle lyckas utan är noll. Jag hoppas ju givetvis på ett litet syskon om det går vägen nu men vet samtidigt att det kommer att kosta oss 40 papp, och tiden dessutom rinner ifrån oss eftersom jag redan är närmare 40 än 35. Allt har tagit sån jäkla tid, och under tiden vi kämpat har man sett andra bara kunna kläcka fram barn på löpande band. Samtidigt som man är tacksam kan man inte låta bli att känna en bitterhet och ilska över att det ens behövde bli ivf.. Vad var oddsen liksom... och detsamma vad gäller oron för missfall - var man än läser står det att man snabbt blir gravid igen och blablabla. Nej, inte vi. Händer något nu är det liksom kört. Hade det inte gått vägen nu hade jag nog kastat in handduken. Skulle något hända nu går jag under fullständigt.

    Usch, hoppas ni förstår. Känns så bra att veta att det finns fler som vet exakt vad man går igenom... ikväll är jag ledsen trots att jag köpt mina första mammakläder idag.. :'-(

Svar på tråden Vi som blivit gravida efter IVF