självmord

Först och främst vill jag beklaga sorgen. Det är ett helvete att bli lämnad med alla frågor och all sorg.

Min pappa tog livet av sig på samma sätt. Jag kände också ilska. Jag tror det är en försvarsmekanism. En sorts överlevnadsinstinkt.

Jag vill också någonstans tro att han inte tänkte på oss. Att allt var svart och att han inte såg någon annan väg ut. Han bad inte heller om någon hjälp.

Det låter säkert främmande för dig just nu men man tar sig igenom det. Man överlever och kommer igen. Har du folk runt omkring dig?