Jagheteralma skrev 2018-08-13 17:05:22 följande:
Vill gärna komma i kontakt med någon som varit med om samma eller liknande situation.
Jag ska vara ärlig och erkänna att jag bokade in kub för att få ?titta in? och se min bebis för första gången, det var helt underbart. Är 29 år gammal och i v 12+3.
Hade inte tänkt på hur jag skulle reagera om det visade sig risk för kromosomavvikelser..
Jag fick 1:142 på kub risk och 1:950 på risk för trisomi 13+18. Fick alltså lämna ett till blodprov för nipt och vänta svar inom 2 v.
Det kom som en chock, började storgråta och fick sätta mig i ett samtalsrum med en bm som försökte lugna mig att detta bara är en riskbedömning osv.
Du som fått ökad risk för downs syndrom, hur gick det för dig?
Vet inte hur jag ska tänka eller känna då ganska många runt om mig vet om att jag är gravid. Orkar inte förklara eller prata med nån för tillfället.
Jag är i v. 17 och gjorde KUB i v. 13. Jag fick 1:88 på alla trisomier, och väntar på svar på NIPT. Var dessutom för lite DNA i mitt blodprov så fick ta ett nytt, och är alltså inne på fjärde vänte-veckan nu.
Jag är orolig men försöker tänka så logiskt som möjligt: 1:88 innebär ca 1,2 % risk att någonting är fel (och för mig är det egentligen bara trisomi 13 och 18 jag oroar mig över). Efter v. 12 är missfallsrisken ungefär 1 %. Och även om jag ju såklart har i bakhuvudet att missfall kan ske så är det inte en konstant oro. Så egentligen är det ju löjligt att gå att noja över detta så mycket mer. Men en känsla är en känsla, och såklart känns det läskigt att ha hamnat bland de 5 % som får förhöjd risk på KUB (och sedan bland de 5 % där NIPT inte kunde detektera DNA).
Nu vill jag verkligen inte att du ska uppfatta mig som spydig, men det kan vara sunt att iallafall på ett logiskt plan förstå att risken att ditt barn ska ha en kromosomavvikelse inte är stor - det är endast en förhöjd risk, vilket innebär att du tillhör gruppen (på ca 5 %, iallafall där jag bor, som jag förstått det) som man tycker att det är värt att finansiera det svindyra NIPT för. Och även om man jämför med andra som får en lägre risk, så finns det också en hel del som får en betydligt högre risk, och säkert tittar avundsjukt på dina siffror (jag är t.ex. lite avundsjuk på 1:950!). Är du lite äldre så är bara "ålders-faktorn" i sig sådan att även om både blodprov och ultraljud ser någorlunda normalt ut så hamnar du i en "förhöjd risk"-grupp. Och det är ju låååångt ifrån alla 38-åringar t.ex. som får barn med kromosomavvikelser.
Now... Jag har ju ingen positiv historia att komma med, eftersom jag inte fått svar än. Hoppas jag kan återkomma om några dagar med den positiva historien :) Men dessa saker är sådant som jag försökt tänka. Det tar inte bort oron, för det är ju en känsla och tyvärr är ju inte logik ett botemedel mot känslor. Men det gör att jag inte tar ut "ett negativt besked" i förhand, utan iallafall väntar med tårarna till jag i så fall får reda på ett dåligt resultat.
