Orolig för autism

Inget som du beskriver tycker jag låter som något typiskt för just autism. Han kanske bara är sen i språket. Antar att ni kollat hans hörsel? Det är ju svårt på ett sånt litet barn att avgöra hur som helst. Min son har troligtvis högfungerande autism och typiskt för honom då han var liten var mer att han var väldigt känslig för intryck tex ljud, dofter, nya människor och miljöer. Han skrek jättemycket och var svår att få nöjd. Sov jättedåligt. Han har också aldrig direkt visat intresse för andra barn utan lekte/leker helst själv eller med en vuxen.

Min son fick också specialintressen från ca 3 års ålder. Och hakade upp sig på saker, fick fruktansvärda vredesutbrott. Vid varje påklädning eller blöjbyte skrek han sig svettig. Räckte att vi skulle sätta på strumpor för att han skulle få ett sånt utbrott. Däremot har han till viss del kunnat leka låtsaslekar så länge det är han som får bestämma leken. Han vill inte anpassa sig efter någon annan.

Även om det senare (mot förmodan) skulle visa sig att barnet har autism är det ju ingen idé att oroa sig när man inte vet. Det finns ju ingen behandling eller annat ändå utan man får acceptera det. När barnet börjar förskolan brukar det på sikt märkas och signaleras från personalen om ett barn utmärker sig. Min sons förskolepersonal kallade oss till möte då han var drygt 4 år för de kunde se att han hade svårt med det sociala samspelet. Han fick då en resurs på förskolan. Innan barnet är 3-5 år tror jag faktiskt det är jättesvårt att kunna avgöra om det handlar om autism. Variationen i normal utveckling är så stor hos småbarn.