BF mars 2019 - stannar på FL

Kl:15 i Eskilstuna

Är såå nervös över att de inte finns något eller att hjärtat inte slår. Har haft en ofostrig graviditet, så hoppas inte det är så denna gången heller.

Men känner mig så uppblåst, aldrig känt mig så stor, är bara i v.7 på fredag. Brösten ömmar som f*n.

Ont i ländrygg och det sticker och drar i magen. Så hoppas den växer och frodas där inne

När ska du till BM? Ska du också göra ett tidigt vul?

Ja jag hoppas man kan se lilla hjärtat. Jaha, min bm har sagt att de börjar slå i v.6. Men de kanske är olika. Så fort vi ser att det är ett foster där inne så ska jag börja ta mina mediciner.

Hoppas så mycket nu att allt ser bra ut och att det kan funka denna gången.

Ja det är väldigt lätt att komma ihåg fredagar som ny vecka, det sägs ju att fredagarna är den bästa dagen på hela veckan

Ja jag känner mig så uppsvälld och brösten ömmar så jag kan knappt sova. Vet inte hur jag ska ligga. Går absolut inte att ligga på magen. På sidorna så klämmer jag brösten

Ligga på rygg är inte de skönaste.

Den 18/7 är ju heller inte långt kvar! Då ska jag tänka på dig

Hej! Idag var jag på ett tidigt vul.

Blev flyttad fyra dagar bakåt. Men de kunde konstatera att jag var gravid. De såg hinnsäcken och gulesäcken och någon litet litet liggande i hinnsäcken. Så vi ska tillbaka om två veckor för att konstatera att hjärtat slår. Nu var det förtidigt att se.

Men att man är gravid är ett faktum

Går in i vecka 7 imorgon. Så förstår att de inte såg något hjärta slå. Så vi ska tillbaka om 2veckor

Hejsan alla tjejer!

Vad kul att vi är så många.

Igår åkte sambon och jag på en spontan tripp till västkusten. Sov på ett hotell i Trollhättan. Började då få väldigt ont i bröstet och kunde knappt andas. Blev värre imorse och då bestämde vi oss för att åka till akuten. Där kom jag in direkt, de tog EKG och prover. Läkaren trodde först på en propp i lungan, men proverna visade ingenting. EKGt var jätte bra, proverna jätte bra, jag syresätter mig till 100%. Visst skönt att allt är bra, men blir så orolig för bäbisen. De ville inte röntga lungerna då de inte ville utsätta bäbisen för onödig strålning, eftersom proverna var bra.

Idag kom vi hem, och har så ont när jag andas. Gör ont på hela höger sida ner till svanken på ryggen. Och ont i bröstet. Kan inte andas djupt. Tar alvedon hjälper inte. Läkaren trodde att det var något med musklerna. Och om det har något med musklerna att göra så borde det inte skada bäbisen. Men hur ska jag göra? Kommer de gå över på några dagar eller har det och göra med att man är gravid och ska ha såhär ont i 7månader till?

Jag oroar mig inte så jätte mycket, det är inte förrän det kommer blod som jag blir orolig. Men att sova går ju inte.. varför kan man inte bara ha en felfri graviditet.

Vill så gärna ha detta barn efter 4mf och 2MA.

Men vi håller tummarna!

Nu har jag legat inne på sjukhuset i två dygn. Ska få komma hem idag, om inte springer jag hem. Gillar inte sjukhus.

Men de var ingen propp i lungan som de först trodde utan jag har fått lunginflammation. Så nu äter jag antibiotika och alvedon. Känns redan mycket bättre idag.

Man är fortfarande orolig för bäbisen i magen, men läkarna sa de att kommer det inge blod så har jag en tid för ul den 2/8. Och än så länge inge blod alls eller Bruma flytningar, allt är så mjölkvitt eller klart som de kan bli. Ont i brösten, halsbränna och spänd mage. Så får väll se den 2/8

Hejsan!

Håller på att längta ihjäl mig tills imorgon, då är det dags för ul och se om bäbisen mår bra.

Just nu är jag väldigt nervös eftersom jag har fått 6st missfall innan och att jag inte direkt har haft några tecken på att jag är gravid, förutom lite öns bröst och gasig i magen och att jag inte blöder. Ja sambon tycker jag har ett humör som han aldrig skådat

Så nu håller vi tummarna

Jag är så glad idag!!

Fick se ett jätte fint hjärta som slog idag.

Är i v.9 (8+1) så om 4veckor ska vi tillbaka och se om allt fortfarande ser bra ut.

Men läkaren var väldigt nöjd med denna dagen.

BF 2019 MARS

12 - Janesan

16 - Frugan89, Nicciz

26 - Erla

29 - XAHHA

31 - sa85

Jag har varit väldigt öppen med mina förra graviditeter (fått 6 missfall) 2st var efter v.12. Men denna graviditet så känns det som att jag inte får vara glad för det kommer ändå bli missfall (enligt vissa i min familj som har sagt så några av de förra graviditeterna) För jag har velat vara glad för den stunden jag är gravid, men några i min familj (har kanske) blivit glada en gång av mina 7 graviditeter. Så just nu vet bara mina föräldrar och svärföräldrarna plus min bästa vän (går in i v.12 på onsdag), de andra får märka själva.

Jag har velat haft stöd av min familj när jag har fått missfall, men det har jag inte fått.

Min chef vet också då jag också har en depression i bakgrunden, så den har blivit värre nu med alla hormoner i kroppen.

Vill man vara öppen tidigt är det helt okej, vill man öppna senare är det också helt okej.

Jag tänker berätta för dem som blir glada för min skull.

Ja då förstår ja

Ja jag känner att är man öppen från början så blir det inget skitsnack. Men alla gör vi olika, världen hade sätt tråkigt ut om alla gjorde likadant

Jag håller verkligen tummarna för dig att allt ska gå bra. Det är också en sån skön känsla när man får se den lille i magen.

Vi såg hjärtat slå i v.9 och ska nu den 31/8 in och kolla om allt fortfarande står rätt till. Väldigt nervös, men det sticker och drar i magen så något borde växa där inne

Eftersom jag har haft fler missfall och går på blodförtunnande medicin nu så får jag komma in och kolla oftare.

Har också börjat få ont i ryggen och det går ner i benen och har ?mensvärk? oftare. Så foglossning kan man få tidigt, inte kul men det kommer något bra utav de

Jag är i v.11(10+6) så går in i v.12 imorgon. Man får bara hoppas att de inte blir värre. Nu kan jag ju ändå jobba och leva normalt, det gör bara lite ondare i svanken och det går ner i benen mer än vad man är van vid.

Men känner du eller flera att de drar i sidan av magen och längre ner i magen? Det är väl växtvärk?

Jag gick idag in i v.12, är så nervös för missfall, har haft 6st och längsta jag har gått är till v.14. Har redan varit på två ultraljud och allt ser bra ut, hjärtat slår. Ska in den 31/8 på ultraljud igen och till barnmorskan på fredag.

Vet inte om jag kommer orka ett missfall till.

Sen försöker man tänka på alla symptom man har:

Ömma bröst

Drar i sidan av magen och i nedre delen av magen

Massa flytningar

Foglossning

Synliga blodådror på hela kroppen

Drömmer massor

Gråter för minsta lilla

Ett humör från helvetet

Men är så nervös över ultraljudet, har varit på två tidigare i ett senare skede och då säger de liksom att hjärtat inte slår längre, blir sån chock och man blir så ledsen. Känns som hela livet åker fritt fall rakt ner i ett svart hål. Så vill verkligen inte uppleva det igen. Men å andra sidan kan jag inget göra förutom att ta mina mediciner jag tar och försöka leva ett normalt liv.

På ett sätt vill jag att ultraljudet skulle ha varit idag, men å andra sidan så är jag så rädd att bäbisen har dött att jag inte alls vill kolla. Sen så känner jag att är det inte min tur att få en bäbis nu, efter allt som hänt? Det är tur ni finns så man in skriva av sig när man har tankar och är så nervös

Jag gick ända fram till v.19, men bäbisen hade dött v.14. Så där hann vi aldrig se något hjärta, men andra gången såg vi ett hjärta i v.11 men då såg de också att det var något fel med fostret, sen en vecka senare för återkol hade bäbisen dött. Då var de för de hade fått vätska i buken och huvudet.

Jag tar trombyl = blodförtunnande, fragmin sprutor = blodförtunnande och en vaginaltablett med hormoner i. Alla dessa är första gången jag tar nu denna graviditet, då de tror jag har lätt att få blodproppar i moderkakan. Annars har de inte hittat något fel på mig, allt ser jätte bra ut. Läkarna tror tyvärr att jag bara haft extrem otur och att det inte gått när jag inte fått medicinerna.

Fick inte sprutorna förrän graviditet nr 5. Och då blev de ju fel på fostret, sen graviditet nr 6 hann jag inte ta dem förrän jag fick missfall och nu fick jag fler mediciner för att boosta upp lite extra.

Så egentligen är det ju denna graviditet som har fått en ärlig chans med alla mediciner.

Plus att ibland kan jag känna att det är meningen detta, då jag och min sambo sa efter sista missfallet att vi skulle lugna oss och försöka börja spara pengar och leva ett gladare och sundare liv. Men så hade vi sex en gång efter missfallet och poff, så blev man gravid. Hann inte få en normal mens efter missfallet heller. Så inte planerat men såå välkommet! Visst kan man leva sunt och spara pengar fast man är gravid, men vi ville sluta tänka på barn en stund och läka våra själar en stund innan vi försökte igen. Men blev lite ändrade planer men väldigt trevliga ändrad planer så gravida kan vi bli.

Har nu blivit gravid 7gånger på 3år.

Ja jag hoppas så att vi får se en frisk liten bäbis den 31/8

Precis. Tack, jag kommer så fort vi har varit på ul den 31/8 skriva om nyheten här

Ja om det hade varit något fel på den när vi var inne i v.9 så borde de kanske ha sätt de.

Det är med att inte känna någon glädje över graviditeten känner jag med. Har fått många missfall och snart har jag kommit så långt i denna graviditet att denna kanske kommer gå vägen. Fast vi verkligen vill ha barn och att det är det här vi har kämpat för så känner jag mig sååå nere. Gråter minst två gånger per dag. Frågor som kommer jag bli en bra mamma? Och ibland så pass att jag vill göra abort. Har en depression i grunden, äter ingen medicin då jag mådde såå bra då. Men så fort jag blev gravid vända allt. Allt blev jobbigt, orkar inte umgås med folk, orkar knappt jobba. Men inners inne vill jag ju såklart ha barn. Sen ibland orkar jag göra saker som måste göras och som jag tycker är kul, då kör jag 120% så allt blir klart tills nästa gång jag inte orkar gå upp ur sängen. Sen är jag livrädd för att det kommer bli värre efter förlossningen. Om nu det blir förlossning, vågar fortfarande inte tro på att jag ska ha barn efter alla missfall. Vet inte vad jag ska göra, ska till BM imorgon.

Hej! Jaha då lämnar jag tråden som jag trodde. Började blöda idag och de konstaterade att bäbisen hade dött i v.8. Är själv i v.12. Så nu blir det en jävla massa läkare för detta var 7:de gången på 3år.

Men jag håller tummarna för er alla andra och hoppas jag snart får hålla min bäbis.