För oss som har väntat på ett plus i mer än ett år...
Denna månad har vi försökt bli gravida i ett år. Vi har inte fått ett enda plus. Är 31 och 32 år gamla. Vi har varit tillsammans i många år. Är så här i efterhand väldigt besviken på mig själv och oss att vi inte började försöka "i tid".
Har precis lämnat in hälsodeklarationspapprena och utredning kommer väl inte igång förrän långt in på hösten kan jag tänka mig... Jag mår så dåligt av denna väntan. Går snart på semester och känner ingen direkt glädje.
Jag har tidigare gjort ett VUL pga spottings och enligt läkaren såg det normalt ut. Men jag är lite kluven, då det inte var läkaren som jag besökte som gjorde VUL utan en bakjoursläkare som kom inrusande på rummet och snabbt gjorde ultraljudet. Jag är osäker på om läkaren uppfattade bakjoursläkaren rätt...
Min man har gjort ett spermaprov hemma som vi köpt på nätet, Fertility score. Han fick positivt men vad jag har läst mig till så här i efterhand så är det inget att lita på. Tänk om vi blir ofrivilligt barnlösa?
Hur länge har ni försökt? Och har någon utredning påbörjats?
Eller finns det några solskenshistorier?
Hoppet har börjat svika.
Vi har gjort utredning utan hittade fel så remiss har åkt till ivf. Har försökt i 22 månader, ett missfall i v8 efter 16mån försök. Känns omöjligt att plussa igen och om jag skulle göra det skulle jag bara vänta på nästa missfall gör det är enda erfarenheten jag har.
Är så jävla trött på tillvaron och den här skiten när alla andra bara får barn efter barn. svårt att inte tänka "varför är XX värd det men inte jag". Har tappat självkänslan jättemycket iom det här. Mycket bittra och svarta känslor..