Hur kommer vi framåt med vår treåring?

Välj era strider. Bara det som är livsviktigt är "måste", i övrigt släpp prestigen.

Hur fungerar han när en av er föräldrar är helt ensam med honom? Är det någon skillnad? Får han mycket egen föräldratid med någon av er (byt av)?

I vilka situationer är det han "flippar" ut mest? Finns det någon röd tråd mer än "när han inte får som han vill"?

Sluta kämpa med blöjan hemma just nu om det bara blir bråk och strul.

Vad säger BVC? Går det att få prata med någon från BUP?

Att barn skrattar när man blir arg är en försvarsmekanism för att få den som är arg att inte vara det. Det är ungefär som med hundvalpar som börjar fåna sig och busa när man blir arg. Det är dock enormt frustrerande (har en sån själv).

Instämmer med LFF, backa, fundera vad ni vill uppnå. Jag tror att "problemet" är att ni har en väldigt smart kille, som troligen vill mer än vad han klarar av.

Skippa pottträningen, släpp det helt. Nu är det snart sommar och så kan ni, om ni har möjlighet, låta honom vara utan blöjor på ett helt annat sätt vid tillfällen där det passar.

När det gäller hans energiöverskott, ut, ut och åter ut. Ut i skog och mark så han får klättra i trä, undersöka det som finns där.

När han gör saker som han inte får, fundera varför han inte får, är det för att så ska vara, skippa det, är det så att ni är oroliga att han ska skada sig, då får ni hindra, låt honom annars fortsätta med det han håller på med eller styr upp så att han gör det på rätt ställe med rätt saker.

Välj striderna med omsorg. utnyttja detta med att han är smart, be honom komma på lösningar och låt honom bestämma över det som det fungerar att bestämma över

Men via BUP eller kommunen (de kan ha föräldrautbildning) kan ju ni kunna få hjälp som föräldrar i att hantera honom. Till BVC kan ni ju filma med telefonen när han får sina utbrott.

Nu är mina (har tvillingar) 4,5 år och inte varit riktigt lika illa som din son men när de inte uppför sig vid matbordet så får man gå därifrån, vare sig man är mätt eller inte. Kan man inte tvätta händerna utan att leka med vattnet så det blir blött överallt så tvättar mamma/pappa händerna åt en. I badet får de vara tills de tröttnar, så länge de inte stänker ner hela badrummet (haft många konflikter angående att gå upp ur badet).

Om mina inte får vara ute i skogen/cykla/på annat valfritt sätt bli av med fysisk energi blir de helt odrägliga.

www.medscinet.com/bvcelvis/hantera-brak.aspx

Bra sida med tips från BVC. Annars tycker jag BUP kan ge mer stöd :) boken "5 gånger mer kärlek" och "bvc-podden" tar även upp barn med ilskeutbrott och trots. Ibland när det tar överstyr så kan det handla om trotssyndrom och det kan även BUPs psykologer hjälp till med.

Åh, utan djupare kunskap, det låter som en oerhört smart liten kille som vill mer än vad han klara av och är frustrerad pga detta, men verkar ha svårt med förändringar.

Men vad händer om ni låter honom ha sitt utbrott, han får bli tvärarg och rasa ut tills han blir trött.

Belöningssystem tror jag han är för smart för, men varför inte mål. Små mål, som känns som en lagom utmaning för honom.

Men föreberedelser att han vet vad som kommer att hända. Skaffa ett tidtagarur så sätter ni uret 10 minuter innan frukost, då får han en utmaning, hur lång tid tror han att tio minuter är, hinner han bygga klart det han vill, kan han hinna lägga ner de där röda leksakerna i backen innan 10 minuter har gått. Dvs han får möjlighet att utmana sig själv och han vet vad som väntar efteråt. 

Du skriver att det pågått i ett år men jag undrar ändå om det förvärrats sedan lillebror kom? Eller påverkade din graviditet er relation på något sätt som tar honom hårt, att du t.ex inte kunde bära?

Det låter som att det har hänt mycket i din pojkes liv det senaste året! Han har börjat förskolan och har fått ett litet syskon inom en rätt så kort period. Jag tror ni behöver backa ett steg tillbaka och låta honom få vara "liten" igen. Lägg alla krav på ex potträning på hyllan för ett tag det kan ni ta upp senare när han är mer lugn i sig själv strunta i vad alla tycker att han är mogen !för jag tror det är ett sätt för honom att signalera att detta inte är helt rätt för honom just nu. När han började förskolan var detta säkerligen en rätt så stor omställning för honom efter att ha varit hemma med er han kanske kände att dom på förskolan förväntar sig att han ska göra saker som dom tycker att han är mogen för och när han sen kommer hem till er så släpper han på alla måsten för att det blir för mycket för honom just nu. Sen har han också fått ett syskon hemma som tar mycket uppmärksamhet då kan det hjälpa att han också får känna sig "liten" igen vill han tillexempel bli matad under en period istället för att äta själv så låt honom bli det så småningom kommer han på att det är roligare att äta själv och då kommer han att göra det. Man får ibland välja sina strider och ta en funderare "vilka saker kan jag släppa på och vilka regler måste vi ha" Det kanske känns okej att mata sitt barn under en period eller ex lägga potträningen på hyllan men när det kommer till att kasta saker eller göra saker som är farligt måste man sätta gränser. Om ditt barn blir arg och börjar skrika eller slingra sig bort när du ska förklara att något är fel så låt honom skrika färdigt innan du pratar med honom för annars blir det bara värre vänta in tills gråten kommer eller att han har lugnat ner sig då kan du säga att du förstår att han var arg ex för att han inte fick leka sen ska du förklara vad som inte man fick göra ex du fick inte leka för att vi ska gå och lägga oss och sen trösta. Var konsekvent i ditt handlande och pendla inte fram och tillbaka. Jag tror att det är en jobbig period i din pojkes liv just nu som visar sig på detta sätt troligtvis vet han inte om han ska vara stor eller liten men med eran hjälp så kommer han snart bli lugn och trygg igen. Det är såklart jätte jobbigt inte bara för honom utan också för er! Vänd er till Bvc om det är jobbigt för dom är till för att ni ska få stöttning och hjälp!

Detta låter kanske dömande, men är inte tänkt så. Tonen i TS är lite att barnet är utstuderad och gör en massa elände på flit, men jag tror inte att så små barn kan vara så utstuderade. Vi har haft mycket nytta av lågaffektivt bemötande och tänket "barn gör rätt om de kan". När det gäller 3-åringar generellt försöker jag tänka mycket känslor i liten kropp och när de inte kan härbärgera dem blir det kaos. Kan han vara en väldigt smart kille som behöver mer intellektuella utmaningar hemma? Är det strukturen på förskolan som hjäkper till? De använder kanske bildschema eller så finns en invand rutin typ frukost-toa/handtvätt-klä sig för utelek-gå ut etc som han saknar hemma? Sen ÄR vissa barn mer viljestarka än andra ..... ????