Arv vid särkullsbarn

OM nu din man hade gått vidare utan dig, hade du ansett att det vore OK om din man tryckt ned erat gemensamma barns arv till förmån att ge det till sin nya fru? Kan vara en tanke värd att ge lite tid åt. 

Nu VET vi väl inte om denna mans ex lever? (eller så har bara jag totalt misstat det). 

Alltså egentligen kan jag hålla med dig delvis. Däremot så ÄR det mannens val hur han vill göra. Ts har faktiskt lika lite att göra med hans testamente som hans barn. Ur ett rent objektivt perspektiv hade jag tyckt att hans tidigare barn har minst lika mycket rätt till arvet som hans barn han har med sin nuvarande. Jag tycker absolut inte att bara för att han har en ny fru att hon per automatik ska få "allt." 

Nu är det såklart olika i olika fall, men i min bekantskapskrets bland de som skaffar nya så prioriteras ALLA barn i testamentet. Inte den nya partners. Just för att man faktiskt har haft "hela" livet på sig att bygga upp en god ekonomisk standard och vid det läger inte "borde" vara beroende av sin partner. I vart fall "borde" inte barnen bli "skadade" av att föräldern skaffat en partner som inte tillbringat något i livet. 

Däremot ser jag också som så att en person borde få ge vidare sitt arv till vem den så än önskar, vare sig blodsband eller äktenskap. Som det fungerar i England, till exempel. Men men. 

Du skämtar va?
Skulle den nya partnern få den största delen och hans vuxna barn som levt med honom hela sina liv få stå tillbaka?

Det är tur att det inte är du som stiftar lagar.

Nej jag skämtar inte. Inte lagen heller, som tur är.

De vuxna barnen kanske har fått stå tillbaka så att deras far kunnat göra den karriär som resulterat i hans kapital. Har du ens tänkt den tanken?
Och så ska de få stå tillbaka IGEN för att han skaffat sig en ny familj på äldre dagar?

Som sagt, det är tur att det inte är du som stiftar lagar i det här landet.

Som "modsey" skrivit tidigare så går detta att lösa via försäkringar. Det är enligt mig det enda rätta sättet att gå om man vill försäkra sig om att den efterlevande partnern får behålla sitt hem. MEN det kan också vara så att just detta hem är barnens föräldrahem och då kan man även skriva det så att fastigheten tillfaller barnen och den nya familjen får tillgångar nog att skaffa sig ett nytt hem.
Helt upp till den som sitter på tillgångarna.

Så att göra de stora barnen arvslösa är ok för dig?

Personligen skulle jag aldrig lura mina stora barn på deras laglott.

Här har vi anledningen till varför man inte ska göra sig om man har tillgångar och barn sedan tidigare.

Anser att det är fel om man inte ser över de alternativ som finns i såna här situationer. Oansvarigt helt enkelt mot alla barnen och mot den nya partner.

Jag hävdar att det bästa är att inte gifta sig.

När personer säger emot sig själva... 

Förövrigt markerade jag en text kursivt där för att du ska hänga med mig här. Vad menar du med den linjen? Att man som ny partner inte ska hamna i avgrunden för att det finns särkullar händer inte. Som du fint påpekar i alla andra trådar om vilka parasiter exfruar är som skiljts från männen inte minsann ska få några pengar utöver det lagen säger, just för att "man måste ju faktiskt kunna stå på egna ben." Du förespråkar mycket om detta i sådana trådar. Vilket gör att jag blir så förundrad över att du inte tycker att en ny partner också ska kunna stå på egna ben om hennes man (med bagage) skulle gå bort. (Antingen genom död eller skilsmässa). Varför tycker du inte man ska följa den lagliga mallen utan här i detta fall vill du böja den (också enligt lag) men likväl ska den böjas? 

Jag tycker egentligen du brukar prata sakligt, Ess. Men, det är också uppenbart hur du vänder kappan efter vinden om det gäller en styvmamma eller (från kärnfamilj) mamma som är i kris i en tråd på familjeliv. Och därför blir det ganska omöjligt att ta något från dig seriöst.