Hur mycket tjat som bonusförälder?

Jätteintressanta reflektioner. Så här i efterhand borde jag kanske sagt "vad bra att du tog ett bad, men nästa gång kanske du skulle kunna göra det lite tidigare?"

Han är så här mot alla i familjen. Alltså inte bara mot mig. Så fort någon avbryter honom i hans spelande så är det starka reaktioner och mest "gåååå, neeej, sluuuuta, hejdå"

Jag menar inte att de är lortgrisar som du uttrycker det utan mer att mina barn älskar att duscha och bada och gör det gärna varje dag medan hans barn avskyr det och därför har vi duschdagar där det är bestämt att de gör det efter middagen. Ändå blir det mycket tjat på alla.

Hans relation med sina systrar är... Ingen aning faktiskt. Han sitter ju bara och spelar och när de frågar om han vill gå ut och hoppa studsmatta eller äta, baka eller vad som helst faktiskt, så säger han bara gåååå.

Han har varit så här så länge jag känt honom, men i början var han inte fullt så beroende utan kunde ta pauser när vi var honom att stänga.

Jag trodde att hans "gåååå" berodde på en saknad efter mamma. De bor här på heltid då mamma är tablettmissbrukare och efter mycket kontakt med soc så har pappan vårdnaden och de har umgänge med mamma några dagar i månaden.

Han har ingen diagnos men jag har misstänkt det länge. Dock vill inte pappa att det ska vara så, så det blir inget av det. Tidigare hade han vänner men nu är det obefintligt. Vi uppmuntrar att han träffar vänner men de har tröttnat för han vill bara spela.

Han gick på parkour tidigare men vill inte göra det längre. Han har provat diverse sporter men aldrig fastnat.

Skolan går okej, men han glömmer ofta ta med böcker hem. Han har en regel, som alla andra. Läxor innan spel men ändå blir det inte så.

Jag har försökt prata med honom men han säger bara gåååå.

När pappa pratar med honom så gråter kan och säger att han är taskig.

Alltså ni är så kloka här och jag tycker ni kommer med jättebra förslag. Grejen är också när vi är med honom och inte spelar så förstör han för alla andra.

Spelar vi spel så ska han förstöra I det. Läser vi bok sitter han och gör konstiga ljud.

Gör vi en utflykt vägrar kan gå ur bilen, alternativt drar benen efter sig och bidrar till tråkig stämning. Han får välja, komma med förslag osv men inte hjälper det.

Mutor funkar inte.

Han är så himla välkommen I allt vi gör och igår ville jag verkligen att vi skulle göra något tillsammans när mina minsta gått och lagt sig. Jag behandlar alla barn lika och mina barn kryper gärna upp hos sin bonuspappa likadant som hans barn gör det hos mig. Utom killen. Jag har låtit det bero men är ändå inbjudande i samtal osv. Men det är mycket "när för jag spela". Sitter av tiden.

När han slutade äta sig mätt vid måltiderna och slängde i sig lite grann för att springa upp på rummet, så satte vi en regel att 30 min skulle en måltid ta. Så att han visste att så länge måste han ändå sitta med vid bordet så han fick i sig maten.

Då räknat han ner tiden och stör de andra.

Vi har gjort så många anpassningar för honom så att han ska trivas och nu ballar jag snart ur.

Har precis haft ett jättebråk med sambon om detta för han tycker att jag har alldeles för höga krav på dom. Att jag inte duger är dom.

Och jag vet inte vad som är vad längre.

Vi har känt varandra i 4 år. Bott ihop i två. Han har nog alltid varit så här mer eller mindre men han behandlar alla sämre nu och Sitter vid datorn 06 till 21 varje dag med undantag från skola och de ggr vi tvingat honom att göra annat.

Jag känner att det är ett stort misslyckande att det var blivit så här och har börjat fundera I banor som att flytta härifrån. Är det pga mig som det har blivit så här?