Meningslöst liv som 25-åring

Hej!

Åh vad jag känner igen mig i det du skriver. Jag är 33 år och känner på liknande sätt och har gjort ganska länge. Just det där att åren sveper förbi och man bara sitter där och känner sig apatisk och att allt är lite surrealistiskt på nåt sätt.

Du är fortfarande bara 25, och om jag kunde prata med mitt 25-åriga jag skulle jag säga: gå och prata med en psykolog, det är du värd. Det är lätt att känna sig liten och att man inte tar sina problem på allvar och därför inte söker hjälp, men jag kan varmt rekommendera det.

Jag har själv nyligen sökt psykologkontakt och har gått några månader nu. Skönt att träffa någon som lyssnar och som inte dömer eller värderar. Och det är mycket lättare att reda ut sina tankar och känslor när någon annan hjälper till.

Kram!

Jag går privat så det är ganska dyrt. Det kan säkert variera från psykolog till psykolog, men räkna med att lägga minst ett par tusenlappar i månaden :/

Du kan också söka hjälp via din vårdcentral. Kontakta dem och förklara hur du mår så kan de sätta dig i kontakt med en psykolog. Det är mycket billigare inom den offentliga vården än den privata. Då kostar det lika mycket som ett vanligt vårdcentralsbesök, och efter ett antal gånger har du också rätt till högkostnadsskydd.

Jag lever tillsammans med min sambo. Vi har inga barn!