Katt och barn

Jag har tre katter, och kattunge-tiden (de första ca 12 mån per katt) av deras liv hos mig har varit underbart men ack så krävande. Sedan första kom i huset fick jag snabbt lära mig att ingenting gick att ha framme som kunde gå sönder eller ta skada av att åka i golvet eller tuggas på eller lekas med. Alla sladdar fick döljas och/eller byggas in på olika sätt, pussel och pyssel fick låsas in, alla skåp och lådor fick ha barnspärrar, skorna fick flytta upp på hatthyllan osv.

När de blev lite äldre lugnade de ner sig ganska många kilon. Hade jag haft barn så hade jag nog funderat över att skaffa vuxna katter istället, just för att du kan få tag på katter med känt temperament och välja katter som inte hänger i taklampan och klättrar i gardinerna, kräks på rapporter till jobb, tuggar och krafsar sönder era regnkläder och en massa andra bus (och ja, allt detta och mycket mer har hänt hos mig...)

Med tanke på att katten/katterna förhoppningsvis kommer vara med er i 15-20 år så kan det vara bra att ha två redan från början. Det är (nästan) alltid mer problematiskt att introducera en ny katt när en eller båda är vuxna än när de är små, så kan ni skaffa två från början slipper ni både ev. problem med introduktion av ny katt och att katten blir helt ensam långa dagar om 5-10 år när livet ser anorlunda ut.