Jag gift chef, hon min underställd

Lämna din fru såklart. Du är inte lycklig och det är inte ett värdigt förhållande. Det är också mycket lättare att bli kär i andra om man är olycklig i sitt förhållande.

Ja, lämna frun omedelbart och se sen vad som händer med kvinnan på jobbet.

För det första, skilj situationerna åt.

Situation 1: Ditt hemliv. Det verkar långtifrån optimalt, och du verkar känna dig utnyttjad. Gör ditt äktenskap dig lycklig? Mår din dotter bra? Vad kan du göra för att förändra situationen? Kanske särbo är ett alternativ, om du inte vill bryta upp helt.

Situation 2: Din förälskelse. Nej, det är inte ok att stöta på någon som du chefar över. I värsta fall ger det metoo- vibbar. Och även om känslorna är besvarade blir det märklig stämning på hela arbetsplatsen om chefen är otrogen med en av sina underlydande. Nej, nej.

Men som sagt, börja reda ut din familjesituation först, och fundera sedan på att dejta utanför jobbet.

Jag kan inte säga vad jag hade gjort för jag har aldrig varit i din situation, men jag kan rekommendera dig att ställa dig själv ett par frågor. Först och främst: om du mår bra som du gör idag? om den här "kvinnan" på ditt jobb är värd processen du kommer att få gå igenom? Fundera på det och lita alltid på din mag känsla. Vi lever för oss själva och ska alltid följa vårt hjärta för att leva ett lyckligt liv. Och sen får du även tänka på din fru, kvinnan som du har levt med under 10 år? Hon förtjänar väl också sanningen även om det är sårande?

Håller med föregående talare. För att ta rätt beslut bör du inte ställa dessa två kvinnor mot varandra. Ska du lämna din fru, så ska det vara för att du inte trivs med henne - inte för att du ser något mer lockande i detta ögonblick. Det är farligt att väga dem mot varandra, för du vet aldrig var relationen med den andra kvinnan leder. Blir det inget på den fronten så står du där med skägget i brevlådan och att be din fru att ta tillbaka dig då... Det är bara förnedrande. Smaka på tanken om singellivet, är det något du föredrar över ditt äktenskap? I så fall, kör!

Alla har ett ansvar för sig själva och sin egen lycka (resonemanget är inte applicerbart på barn utan bara på er vuxna) och tycker personligen du ska göra det som känns mest rätt för dig. Men även om du väljer skilsmässa så finns det bättre sätt att sköta sånt på för att vara schysstast möjligt och minimera lidandet för alla inblandsde. Man vill ju liksom inte vara "hemskare" än nödvändigt. Var ärlig med din fru, gå på familjerådgivning om någon av er tycker det behövs för att kunna avsluta relationen på bästa möjliga sätt, var generös vid skilsmässan (du behöver inte ge bort allt till henne såklart men bråka inte om petitesser som någon sketen vas och se till att hon får så att hon klarar av en omställningsperiod) och låt bli att inleda en ny relation bakom ryggen på din fru innan skilsmässan gått igenom, eller ni åtminstone separerat officiellt. Och prata aldrig skit om mamman till barnet. Ta hjälp av familjerätten för att få till ett fungerande umgängesschema. Eller om du fortfarande innerst inne när en önskan om att leva med din fru. Bryt i så fall med kollegan helt (jobbyte?) och satsa allt på familjerådgivning för att rädda äktemskapet. Ja lite så tänker jag.

Man lever bara en gång inte mera ,,du e olycklig i ditt liv ,,så 10 år för d räka ,,,d e ditt liv och ditt beslut ,,,jag föredrar att du ska lämna din fru och starta på nytt,,du e inte den första mannen och inte sista mannen som lämnar sin fru,,,d finns ingen lag eller relgeon eller kultur eller tradisjon som säger att man måste lida i ett förhållande ovs vad d händer så ska man stanna kvar ,,så 10 år har du levt olycklig men då kan du leva 10 lycklig,,, lämna din fru ,,d finns inget anan lösning

Lämna din fru hon behandlar dig dåligt. Har du inte kommit över den andra på ett halvår byt jobb. Sen kan du närma dig henne om du fortfarande vill

Det kunde varit jag som skrev TS för 15 år sen.

Jag inledde en relation med en kvinna på jobbet medan jag fortfarande var gift. Hemma hade vi ett barn (gemensamt) som behövde mycket uppmärksamhet och vård. Vi hade också två äldre barn. Min fru hade inget jobb som gav nån inkomst att tala om. Hon var otrogen ett par omgångar som jag kände till. Jag hade dåligt samvete inför en skilsmässa på grund av hennes ekonomiska förutsättningar. Jag mådde skit i flera år och äktenskapet var kass och jag försökte få det bra. Sen kom min egen otrohet. Det blev skilsmässa så småningom. Mitt jobb höll på att gå åt helvete. Mitt råd till chefer är: INLED ALDRIG EN AFFÄR MED EN UNDERSTÄLLD. Det slutade med att hon blev omplacerad och jag fick andra ansvarsområden. Snyggt hanterat av styrelseordföranden ändå. Vi hade då avslutat vår affär. Idag är jag omgift ocj lyckligare än nånsin. Exfrun har hittat en ny stackare hon kan utnyttja.

Att du ens skriver "nu till det riktiga problemet" - är skrämmande!

Nej, att du blivit sugen på en kvinna på jobbet är INTE det riktiga problemet. Det riktiga problemet har du hemma och du och din fru behöver få hjälp, inte bara kring er relation men hjälp till 15-åringen. Eftersom hon har diagnoser antar jag att BUP varit inblandat och då bör mamman fått stöd därifrån, men när man är tonåring kan mycket ske så mitt råd är att kontakta BUP igen och förklara hur det är hemma. Sedan skulle både du, mamman och tjejen behöver sitta tillsammans med någon därifrån och prata om hur man vill att det ska funka hemma. Det här är ju för att hjälpa dottern tills den dagen hon ska klara sig själv,

Den yngre dottern behöver uppenbarligen också hjälp!!!! Vet inte vad ni gjort för henne men jag hoppas att ni tagit hjälp via skolans kurator tex, som en start. 
Om du inte känner att du vill/orkar ställa upp för bonusdottern så satsa på din biodotter. Att till denna familjs situation, lägga till en eventuell otrohetsaffär i ekvationen är inte ok! 

Du och frun kan också behöva egen parterapi, med fokus på hur er relation är och där kan ni i så fall komma fram till om ni ska fortsätta tillsammans eller inte. Det är ju möjligt att ni inte ska det. Gör dock inget alls med den andra kvinnan nu. (är du ens säker på att hon på riktigt skulle vilja leva livet ihop med dig? jag menar, bara för att man funkar på jobbet och har ett gott öga till varann behöver inte det betyda att man faktiskt vill inleda en relation) 

Om du känner att skilsmässa är enda vägen att gå, så ska du fundera över om du vill det oavsett om det finns en annan kvinna i andra änden eller inte. Om du låtsas att den andra kvinnan inte fanns, känner du dig då tveksam till att lämna din fru ?- i så fall ska du inte göra det! Du kan inte ha en annan människa som draghjälp utan måste vara helt säker på att du i så fall vill skiljas för att du tror det är bättre att leva ensam än som du har det nu. 

Känns väldigt ruttet att måla ut dig själv som ett offer pga ond fru, sjuk bonusdotter osv osv och sedan hoppa till din nya underbara förälskelse. Om du är olycklig: avsluta äktenskapet med din hemska fruktansvärda familj!? Använd INTE dem som en anledning att vara otrogen. Genomruttet. Relationer dör, äktenskap spricker, det händer hela tiden. Är man inte lycklig? Avsluta relationen innan du påbörjar nästa.

Gräset är inte alltid grönare på andra sidan. 

Problemet är inte att du är denna kvinnas chef. Problemet är att du är mes nog att inte kunna göra slut med din fru, att du är extremt rädd att vara ensam. 

1. Skilj dig från din fru.

2. Bo ensam med ditt barn v.v. och försök få den att etablera sig. 

3. Börja dejta kvinna nr 2 om hon nu är the one. 

Min känsla är att om man har ett fint eller fantastiskt förhållande med sin partner är det svårt att se någon annan.

Oavsett om förhållandet är lite taskigt så är ens partner den man vill leva med trots motgångar...

Du känner något för kvinnan på ditt jobb. Skulle du gjort det om ditt äktenskap fungerat.

Din nuvarande fru verkar vara psykotisk och behöver hjälp. MEN att du ska tåla allt är bara urbota dumt!

Ta dig därifrån fortast möjligt! DU kan inte ge den hjälp hon behöver!