Nu kommer kanske en jättemärklog fråga/fundering..
Ha ni någongång tänkt på om ni har ?lång? livmodertapp? Jag kan ofta ha problem med att mensdkydd åker in för långtich fylls inte uppe i änden.
Försökte fråga om det vid gyn besök, men hon verkade inte förstå vad jag menade...
tänker att det kan va en svårighet för spermier att hitta in? Om ?tratten? sitter långt ut??
Menar du att tappen sitter långt ner? Hmmm förstod inte helt!
Äl +9.. inte minsta grav symtom... känns hopplöst att df nångång kommer bli nått +.. iaf fått med min man på att söka hjälp om det inte tar sig denna gången. Typist å komma överens om de mitt i semestern:/ men skönt å ha med honom på banan iaf.
Ja skönt att ni båda är med på tåget! Minns oxå att det kändes som att ja ville ta tag i utredning men min sambo inte. Är oxå däromkring men kändes inte som ja hade äl dock. Inga ömma bröst som ja brukar ha. Känner liksom du noll symtom som vanligt :( bor ni i Stockholm?
Så va mensen över för denna gången..tomhet, idel tomhet...
hur värr är det att satsa pengar på stickor och natural cycle? Känns ju inte som de spelar nån roll alls... visade sig också att kliniken vi hade planerat att ta kpmtakt med efter semestern läggs ner i höst..
Inte mycket som är för oss känns det som... kanske inte menat vi ska bli föräldrar:(
Efter en semester med spontana förändringar för framtiden som kommer kräva tid å energi och som tagit mycket tankeverksamhet har jag knappt tänkt på ägglossningar å när det kan va dags. En ändå avslappnad semester somgjorde att lusten faktist infann sig å det blev nog lika ofta som när det är ?varannandag?...
på måndag börjar jobbet igen och därmed vardagen och direkt hoppet om att de kanske lyckats.. kommer bli en hård smäll när mensen kommer om en vecka å allt är precis som vanligt.... om man bara kunde sluta känna efter å hoppas så mycket så man slapp den a bergodalbana!
Så tillslut sökte vi hjälp.. försökt sen maj förra året. Var så nervös inför besöket då jag haft dåliga erfarenheter från kontakt med vården tidigare i detta ärende..
fick även en fråga i fredas av kollega om jag var gravid för att jag ?vuxit?... förstörde heela helgen...
mötet gick bra. Finns en plan och mensen beräknas snart, så kommer nog gå ganska fort med utredningen:)
Igår var jag iväg på spolning. Allt såg bra ut. Dock kräktes jag nån timme efteråt.. nån mer som varit med om det? Mår lite halv kasst idag också:/... fick två tabl doxyferm efteråt, så kanske va de dom som kom upp..
Bim +2 idag.. brukar dessutom ha förblödning nån dag innan..
knappt man vågar gå på toa för att upptäcka att mensen kommer. Testade negativt igår.. inga gravsymtom alls.... vågar inte hoppas men kommer mensen nu kommer jag nog bryta ihop fullständigt.. 2 dagar av undermedvetet hopp... tillåme min man går på helspänn när jag kommer ut från toaletten...
Åh så tråkigt!! Lider med dig..
här visade mensen med tecken på att den tänker komma.. 5 dagar försent.. kanske spolningen som skjutit på den.. så mycket förhoppningar man hinner bygga upp på bara nån dag. USCH va jobbigt detta är!
Vi började ju vår utredning i augusti. Fick svar för 2 veckor sedan att allt ser bra ut. Min man hade väldigt bra resultat och jag ? normal för min ålder?...
har varit förkyld senaste veckan och de två sista nätterna vaknat av att jag varit dyblöt. Täcket va lika blött på ovansidan.. otroligt obehagligt..
Idag tog jag ett test, eller två... bim +2.. båda visade två streck..
efter alla negativa test vet man knappt vad man ska tro.. vågar man hoppas att det håller sig i 9 månader???
Är inne och läser här ibland.. vill bara säga att ni är sjukt starka!
Är så otroligt glad att vi lyckades på naturlig väg tillslut.. jag hade aldrig orkat gå igenom detta ni skriver om! Fortsätt kämpa!
Ser att några börjat tvivla i relationerna.
När jag var 28 år delade jag och mitt ex på oss efter 4 år.. otroligt hård separation med tanke på en barnlängtan som växt sig starkare med åren.. och troligen det som hållt ihop oss de två sista åren... kommer man ens hitta nån ny? Och kommer man ens va fertil då??
Knappt två år senare träffade jag mannen i mitt liv och är otroligt glad att det tillslut tog slut och att jag nu lever och väntar barn med den jag älskar och verkligen vill ha som
Pappa till mina barn..
vet inte alls vilka situationer ni är i eller vad seperationerna handlat om... men drömmer man om en familj så är nog inte barn och småbarnsår vad som helar mest....
Långt inlägg..,
Jag hejjar på er:)
Tack för ert stöd tjejer <3 blödningen avstannade igår men hade fortsatt ont under natten.
Ringde kvinnokliniken och lyckades få en tid för undersökning. Efter två timmars väntande fick vi göra vul.
Läkaren såg en tydlig hinnsäck på ca 9 mm och vad han trodde var gulesäcken. Men inget foster.
Enligt ultraljudet borde jag alltså vara i vecka 6, men jag vet ju att jag ska vara i vecka 7. Vi fick rådet att ha tålamod och att komma tillbaka nästa torsdag.
Det som var positivt var att allt han kunde se såg bra ut. Slemhinna, hinnsäck etc. Men avsaknaden av ett foster känns ju som ett slag i magen.
Vi har tid hos rmc för vul på tisdag. Undrar om något hunnit hända tills dess..