Personkemi

Jag tror det är så att eftersom inte grundkärleken finns där som med ens egna barn, så blir allt negativt beteende något som dras från "tycka om kontot" och tillslut finns det inget kvar, eller har det blivit så pass urholkat att det inte går att bygga upp igen.
Sen är det också så att om barnen är uppfostrade på ett helt annat vis än man själv är van vid, och man inte har något att prata om utan det känns som aliens som kommer på besök, då ökas klyftan mellan en själv och barnen.

Gick maken från bordet när vi satt och åt, så blev det helt tyst och ingen av oss visste vad vi skulle säga. Det blev en pinsam tystnad där ingen visste vad den skulle säga, utan vi bara vred oss på våra stolar. Vi hade liksom inget gemensamt överhuvudtaget, utan alla samtal bara dog ut direkt han gick från.