Bör jag oroa mig?

Nej det gjorde dom inte, och tur var väl det, jag var inte hysterisk heller men jag grät konstant för att jag verkligen inte ville vara där. Brukar inte bli aggressiv men jag blir bara väldigt vinglig och helt omedveten om omvärlden och vill trots det aldrig gå hem.

Jag vet bara inte hur jag ska lösa det men jag vet att jag måste göra det nu, det verkar ju inte "växa bort". Men en samtalskontakt kan ju vara en bra början iallafall.