38 år och börjat röka

Ja, det är klart att jag hellre sett att dottern inte började röka.

Hon började smygröka ungefär samtidigt som jag började feströka men jag märkte ingenting i början förutom att hon var borta något mer på kvällarna än vanligt.

Jag var knappast någon bra förebild då hon såg mig röka allt oftare även när det inte var något festligt tillfälle men konstigt nog kommenterade hon aldrig min nya ovana.

Allt oftare såg jag cigg och tändare i hennes rum och kläder och förstod att hon exprimenterade. Hon skyllde aldrig ifrån sig utan sa att det var hennes och att hon rökt. Senare kom det fram att hon rökt regelbundet ganska länge och var beroende.

Försökte förklara att det inte var så smart att börja men trovärdigheten var ju noll när jag själv rökte. Där och då bestämde vi att hon inte behövde smyga längre om hon tänkte fortsätta. Hon fick röka hemma men bara utomhus förstås och skaffa sina cigg själv vilket inte verkar vara något problem då hon jobbar extra och har äldre vänner. Någon enstaka gång har jag hjälpt henne med nåt paket om det varit kris. Vi har också en hel del bra samtal när vi röker tillsammans. Dåligt samvete? Både och. Dotterns plan är att försöka sluta efter gymnasiet iaf.

Vad många som börjat röka som vuxna.

Har du konfronterat den yngsta dottern beträffande rökningen? På skolan där jag jobbar kontaktas alltid vårdnadshavare om eleverna upptäcks röka. Jag jobbar inte på högstadiet och har inte koll på hur utbrett det är, mitt minne av högstadiet som elev för 12-15 år sen är att det var ovanligt med rökning.

Snälla du. Framgång i livet är i högsta grad ärftlig just för att föräldrarna lär sin barn undermedvetet hur man lever. Det är ingen slump att yrke och karriär ofta ärvs. Akademikerbarn blir akademiker. Arbetarbarn blir arbetare. Bidragstagarbarn blir bidragstagare. Denna tråd är ett bra exempel på det. Hur TS har låtit sina dåliga vanor gå i arv.

Generaliseringarna är i sig ointressanta. Poängen är dock viktig. Många människor är dock egoistiska och lever efter sina luster trots att detta får ödesdigra konsekvenser för nästa generation. Sedan hakar de upp sig på struntsakar i sammanhanget som de gör rätt för att skyla sitt dåliga föräldrarskap.

För en förälder så är det bästa man kan göra för sina barn att vara ett bra föredömme. Att läsa, bilda sig, träna, äta rätt och att hålla vikten och att låta barnen omedvetet ärva dessa vanor.

- Men jag gillar inte att läsa, träna eller att tänka på kosten.

- Vem bryr sig? Du är inget barn utan en vuxen människa.

Ja, om hon säger att hon redan nu röker ibland och har kompisar som röker så är nog risken överhängande att hon röker mer och mer. Tycker ändå att det är bra att hon vågar berätta för dig.

Kan bara hålla med Tuva här. Risken att den yngsta börjar röka regelbundet är stor när övriga i familjen men framförallt hennes storasyster röker. Oavsett vad som händer tror jag det är viktigt med en öppen och ärlig dialog precis som TS skriver.

Har du bestämt dig för hur du ska förhålla dig till om hon ber om en cigg?

Jösses vilka inlägg du fått TS! Rena lekstugenivån. Hur kommer du förhålla dig till din yngsta dotters rökning i vardagen? Förstår att det kanske var lite speciellt att hon rökte med er under helgen?

Får man ljuga för barn? Vet inte hur samtalet kom upp, men en elev frågade mig igår om jag rökt någon gång. Jag har provat någon enstaka gång sa jag. De skulle bara veta.

Hur går det med yngsta dottern? Lite nyfiken är man allt :)