Kontakta henne?

Jag är 25 år, mina föräldrar skildes när jag var 2 år. Pappa träffade en ny ganska snart efter det. Min mamma tyckte inte om henne.

Jag minns ju såklart ingenting från när mina föräldrar levde ihop utan pappas nya har funnits med så länge jag kan minnas. När jag var liten bodde jag hos mamma men var ganska mycket hos min pappa. Jag tror att jag var hos pappa 3 dagar i veckan.

Tyvärr har min pappa aldrig tagit föräldraskapet på riktigt allvar, han har liksom varit pappa när han själv haft lust eller inte haft något roligare för mig. Han älskar att jaga och som jag minns det var han ofta borta när jag var hos honom.

När jag var 8 år fick jag en lillebror. Jag var glad över att bli storasyster. Det visade sig att min bror var sjuk på flera sätt och det gjorde att min styvmamma var mycket med honom på sjukhus.

Eftersom hon var upptagen med min bror (de var inlagda långa perioder) fanns det ingen som kunde ta hand om mig när pappa ville göra annat och därför var jag mindre och mindre hos honom. Min mamma var vansinnig och sa att pappa inte var intresserad av mig längre eftersom han hade en ny familj.

Mamma talade illa om pappas fru och fick mig (och alla andra) att tycka illa om henne. Jag trodde att det var pappas fru som inte ville ha mig där och jag var mycket ledsen.

När mamma frågade pappa varför jag inte kunde vara där sa han att min styvmor inte orkade med att ha mig där. Jag trodde på allt och blev argare och argare på min styvmamma.

Mina tonår var jobbiga och mamma och jag bråkade jämt. Jag var hos pappa väldigt sällan men en gång frågade hans fru om jag ville bo hos dem. Eftersom jag inte orkade mammas och mina bråk längre flyttade jag till min pappa.

Det gick ganska bra men efter ett år flyttade jag och en kompis till en egen lägenhet. Jag trodde fortfarande på allt min mamma sagt om min styvmamma och var ofta ledsen och arg. Jag sa många elaka saker till henne.

Efter gymnasiet flyttade jag utomlands och här bor jag än. Jag har lite kontakt med mamma. Pappa brukar gratta mig på födelsedagen över FB men vi har inte setts på fyra år.

På sista tiden har jag börjat fundera på hur det var när jag var liten, vad det var som hände och jag skäms över hur jag betedde mig mot min styvmamma.

Precis som mamma gav jag henne skulden för allt som var fel. Nu i efterhand förstår jag att det var tvärtom, det var hon som tog hand om mig. Pappa var oftast ute i skogen så det var hon som tog vardagen med mig.

Att hon slutade med det var ju inte för att hon inte ville veta av mig. Hon kunde ju inte ta hand om mig när hon och min bror låg på sjukhus. Även om de var hemma gick ju all tid och ork till att ta hand om honom med mediciner och allt.

När jag flyttade till dem var det hon som fixade mitt rum och hjälpte mig med allt. Men jag var så arg på den tiden att jag inte såg allt hon gjorde. Jag var avundsjuk på min bror och var elak mot både honom och min styvmamma.

Sista gången vi träffades sa jag en massa hemska saker till henne och anklagade henne för att hata mig och ha stulit min pappa och ha fått honom att inte vilja ha mig (precis som min mamma sagt till mig).

Strax efter det stack jag utomlands och har inte träffat henne eller min bror sen dess.

Men nu har jag alltså börjat fatta lite mer och se hur det verkligen var. Hon var mer min förälder än vad pappa var. Hon kämpade säkert ganska ensam med min bror och hans sjukdom också skulle jag tro. Hon sa aldrig elaka saker till mig eller mamma, det var mamma som skrek och svor åt henne.

Nu när jag är vuxen och förstår bättre skäms jag över hur jag behandlade henne. Jag skäms på sätt och vis över hur mamma betedde sig också.

Jag skulle vilja be henne om ursäkt och tacka henne för allt hon gjorde som jag inte kunde se då men vet inte om jag kan.

Det är länge sedan vi sågs och tänk om hon är så ledsen över allt att hon inte vill veta av mig. Tycker ni att jag ska kontakta henne? Hur ska jag bära mig åt? Hon har inte FB vad jag vet. Vad tycker ni att jag ska göra?