Har precis börjat bli aktiv med att öppna mina tankar om sekundär barnlöshet. kort och gott: Jag har försökt aktivt att få ett syskon i över 2 år. En graviditet under dessa år som slutade i MA i vecka 11+.
Alla som försöker bli gravida vet hur många tankar och känslor som finns i en och hur jobbigt det är i perioder.
Jag hoppas att vi kan dela tankar och erfarenheter med varandra.
Berätta gärna om er histora.
Vad härligt att du skriver. Tillsammans blir vi starkare. Visst är vi lyckosamma som har fått barn men ibland hjälper inte det när hjärnan, hjärtat och själen har ställt sig in på att man vill skapa ett barn.
Jag fick också en, kemiskt missfall? (visste inte att det hette så) någon månad efter mitt MA. plussade relativt starkt och 3 dagar senare kom mensen?
Jag har faktiskt 2 st MA i bakgrunden. Det är en lång process det här med att först försöka bli gravid, sen om man väl blir det ska man gå med en skräck blandad glädje fram till typ när man kan börja känna fosterrörelser.
Hur tänker du varje månad? några knep?
jag har 9 dagar kvar till BIM. Ja jag slutade faktiskt med ägglossningstest för kanske 4-5 månader sedan. Jag kör istället på sex varannan till vart 3 dag mellan dag 7 och 20. Jag ska även gå ner i tjänst och bara jobba 75%. Då jag har haft mycket stress under hösten och även förra året så tror jag at barnlösheten kan ha att göra med detta. Men det är inget som jag vet säkert såklart. Tänkte ge det 2-3 månader efter att jag har gått ner i tjänst så får man se om det blir nått annars är väl planen att göra i alla fall en utredning på att se om allt verkligen står rätt till.
Tänkte nog prova bisolvonmetoden nästa cykel om det inte blir nått denna. Har du kört den någon gång?
Ja du det är en bra fråga. Livet har varit i full gång och har nog mest inte haft tid till det. Sedan har jag ju blivit gravid och tänk att då kommer det säkert kanske fungera igen. Ja det är en ändå lång historia. Jag tog faktiskt hjälp förra året i februari och det var meningen att jag skulle börja på Letrozole vid nästa cykel med hipp som happ blev jag gravid och va gravid till 11+ sen visade sig vara ett MA. Har nog tänkt att jag kommer bli gravid igen. Nu har det dock gått månad efter månad utan nått.
Vi ska till Thailand i slutet av januari, blir det inget innan dess så kommer ska försöka få mig en utredning.
vad kul att du hakat på här, vart i cykeln är du?
Åh. Jag borde vara jätteglad. Mannen kom hem och berättade att våra bästa vänner (som började försöka efter sommaren) var gravida i v 12.
Det är som ett hugg i hjärtat. Självklart är det kul för dom men sorgen rinner över mig. Åh det sliter på en, alla känslorna som rinner över en. Att brottas med avundsjuka, brottas med att inte känna den utan att känna glädje istället. Men avundsjukan är en stark jävel att brottas med.
Jag ska försöka sova av mig detta men ah, var tvungen att skriva av mig för jag blev helt matt. :(
Är på BIM -4 och negativt test. Tror inte heller det kommer bli positivt trots att vi varit sjukt aktiva denna månaden.. men men.... Bara att invänta mensen, igen.
Ligger hemma och både jag och sonen är dundersjuka med feber och grejer. Såblir inget långt inlägg, kommer skriva mer när jah e friskare till att faktiskt öppna datorn. Gillar inte att skriva från mobilen.
Hej, hoppar in här om jag får? Vi har sedan i januari försökt få ett syskon till vår första som var oplanerad. Vi är unga och friska, jag är 28, och jag är så himla förtvivlad över att det inte vill ta sig
Har precis tagit ett tognegativt gravtest på BIM-5 - varför utsätter jag mig ens? Har haft alla symptom man kan ha, känt den där känslan att JO NU FAN! men inget mer än ett misstänkt kemiskt missfall förra månaden. Har dragit ner på kaffe och knaprar vitaminer till tusan. Näst på tur är bisolvon...
Detta tar så sjukt på mitt psyke och mående samtidigt som jag har sjukt dåligt samvete som inte kan ?nöja mig? med vår fantastiska etta när så många aldrig får barn. Kan inte glädjas åt vänners graviditeter och vill inte prata graviditet och förlossning med någon. Så kluven och stressad över att tiden går och jag har varit så himla inställd på att bli tvåbarnsmamma att det skrämmer livet ur mig med tanken på att det kanske aldrig blir så...
Sådär, vilken roman det blev! Med vänlig hälsning Besvikelsen över ännu ett neg test
Åh. Kör bisolvon och vitamin kvinna denna cykeln. Har blivit lite halvdant med tabletterna. Är sämst på att ta tabletter när det är 3ggr om dagen. Vissa dagar har varit 3 ggr vissa 2. Har haft ägglossningsvärk igår/idag och är bara på cykeldag 11. Verkar som min ägglossning är lite tidigare än normalt. Vi för på för fullt varannan/var 3 dag.
Vi får se hur det tar sig. Jag vågar inte tänka längre än dag för dag. Alla känslor kring denna syskonresa är så påtagliga nu, känns som en oändlig väg.
Bara jag som blir lite extra depp såhär innan jul just med alla dessa känslor om en önskan till ett syskon? På någon sätt känner man sig glömd. Varför drappar det oss?