Varannan vecka spårar ur!
Man måste väl alltid räkna med att förändringar i boendesituationen för den som har barn kan inträffa? Mamman kan ju få en buss i skallen vilken dag som helst. Dessutom är det ju väldigt vanligt att barn i yngre tonåren eller redan innan dess väljer att bo endast hos den ena föräldern och ha umgänge med den andra.
Att en femåring är som ett plåster på sin pappa tycker jag låter högst normalt. Att en vuxen benämner ett ökat behov av närhet med föräldern på det sätt du gör tycker jag däremot är lika obehagligt varje gång jag läser att någon gör det.
Trist det där med ekonomin du. Vad gjorde du med pengarna du fick vid försäljningen av "allt" då? Hur kan du inte ha råd att flytta? Du jobbar ju?