• Anonym (Klaras mamma)

    ADHD-medicin eller inte

    Usch jag vet inte vad jag ska göra. Min dotter, snart 8 år, har adhd och allt som hör där till, bl.a. svårigheter att ta emot undervisning i klassrummet. Nu har hon fått Ritalin i ett antal veckor men det känns så hemskt att fortsätta ge detta amfetamin-preparat varje dag till ett litet barn. Jag tycker mig se irritation och ångest när preparatet går ur kroppen varje eftermiddag. Hon som var så stark och okrossbar har nuförtiden nära till gråt istället. Men hon säger själv att hon jobbar bättre i skolan med medicinen i kroppen, färre konflikter med lärare och klasskompisar osv. Har pratat med dottern om att det viktigaste är att hon mår bra och inte att hon gör bra ifrån sig på lektionerna om man nu måste välja. 

    Ni som har egen erfarenhet av Ritalin, ska jag fortsätta att ge henne detta eller får världen helt enkelt ta henne som hon är? Snälla hjälp, jag vill bara min dotters bästa! Vad ska jag som mamma göra?

  • Svar på tråden ADHD-medicin eller inte
  • Anonym (Anonym ADHD)

    Allvarligt, du behöver inte oroa dig. Denna medicinen har funnits sedan 1937 och miljoner av amerikaner har ätit den ändå sedan 60-talet ungefär. Om det skulle hända något farligt så hade vi märkt det numera. Det finns otroligt många studier om dessa mediciner och man har inte hittat några allvarliga bestående biverkningar.

    Jag kanske inte är neutral för att jag har två barn med ADHD som båda har fått medicinen för sent (dvs. de hade mått bättre av att få den tidigare) - sonen för att man var mycket restriktiv  med det för över 20 år sedan och dottern för att läkarna inte trodde att hon hade ADHD och hon fick sedan när hon var 16 år själv kämpa för att äntligen få en diagnos. Vi hade sluppit en del elände (en ätstörning) om hon hade fått medicinen tidigare. Sonen fick den när han var 8 och då ville han redan dö för att inget funkade för honom. Och det säger ju allt, eller? Med medicin kunde han bygga upp lite självförtroende igen, men det är fortfarande inte bra.  Då var man tvungen att testa allt annat först. Inklusive andra mediciner som inte ens var tillåtna för barn och som verkligen gav biverkningar (antidepressiva alltså).

    Jag tror faktiskt att det är väldigt viktigt för barn att få lyckas, att inte ha en barndom full av misslyckanden. Jag har märkt det ibland när vi skulle göra paus med medicinen under sommarlovet, så blev allt sämre för sonen. Han höll på att förlora kompisar över dessa medicinpauser, så jag sa till läkaren att jag inte tycker vi ska pausa igen så snart. Jag medicinerar själv också, har själv ADHD och visst, jag kan gå utan medicin, men då hade jag antagligen gått in i väggen. Ork är också en viktig faktor. Utan medicin -  mycket mer intryck - väldigt jobbigt.

    Och gå inte på skrämselpropaganda. Det finns tyvärr en hel del sån på nätet. Det allra mesta kommer från en viss sekt. Tidigare var det bara osanningar, numera försöker de också med sånt som visserligen (delvis) stämmer, men som inte alls är så farligt som de får det att låta.

  • Anonym (Klaras mamma)
    Anonym (Anonym ADHD) skrev 2017-10-10 12:52:15 följande:

    Allvarligt, du behöver inte oroa dig. Denna medicinen har funnits sedan 1937 och miljoner av amerikaner har ätit den ändå sedan 60-talet ungefär. Om det skulle hända något farligt så hade vi märkt det numera. Det finns otroligt många studier om dessa mediciner och man har inte hittat några allvarliga bestående biverkningar.

    Jag kanske inte är neutral för att jag har två barn med ADHD som båda har fått medicinen för sent (dvs. de hade mått bättre av att få den tidigare) - sonen för att man var mycket restriktiv  med det för över 20 år sedan och dottern för att läkarna inte trodde att hon hade ADHD och hon fick sedan när hon var 16 år själv kämpa för att äntligen få en diagnos. Vi hade sluppit en del elände (en ätstörning) om hon hade fått medicinen tidigare. Sonen fick den när han var 8 och då ville han redan dö för att inget funkade för honom. Och det säger ju allt, eller? Med medicin kunde han bygga upp lite självförtroende igen, men det är fortfarande inte bra.  Då var man tvungen att testa allt annat först. Inklusive andra mediciner som inte ens var tillåtna för barn och som verkligen gav biverkningar (antidepressiva alltså).

    Jag tror faktiskt att det är väldigt viktigt för barn att få lyckas, att inte ha en barndom full av misslyckanden. Jag har märkt det ibland när vi skulle göra paus med medicinen under sommarlovet, så blev allt sämre för sonen. Han höll på att förlora kompisar över dessa medicinpauser, så jag sa till läkaren att jag inte tycker vi ska pausa igen så snart. Jag medicinerar själv också, har själv ADHD och visst, jag kan gå utan medicin, men då hade jag antagligen gått in i väggen. Ork är också en viktig faktor. Utan medicin -  mycket mer intryck - väldigt jobbigt.

    Och gå inte på skrämselpropaganda. Det finns tyvärr en hel del sån på nätet. Det allra mesta kommer från en viss sekt. Tidigare var det bara osanningar, numera försöker de också med sånt som visserligen (delvis) stämmer, men som inte alls är så farligt som de får det att låta.


    Tack för ett innehållsrikt svar. Har du själv ätit just Ritalin under en period? För det finns ju olika som sagt. Självklart ska barn slippa känna sig misslyckade men det beror ju helt på vilka krav vi ställer på dom. En förälder som kan sänka kravribban, ge extra mycket kärlek, uppmuntran, beröm, stöd, tålamod, tid och visa att barnet duger som det är, kanske inte behöver medicinera sitt barn tänker jag? Man borde ge dessa barn mer utlopp för sin kreativitet och anpassa lärandet efter deras förmåga istället för att tvinga in dom i en liten fyrkant. Man kanske ska vara nöjd om dessa barn går ut grundskolan med ett leende på läpparna istället för att ge signaler om att alla som inte får en universitetsexamen är misslyckade... 
    Har du tänkt på att den ena anledningen till att din son inte mår bra idag kan vara just att han medicineras konstant med amfetamin som ger ångest när det lämnar kroppen. Att köpa knark på gatan av en langare eller få det över disk på apotek i en plastburk med text gör ingen skillnad. Samma skador på kroppen tänker jag. Och små barn på 8 år har långt ifrån full utvecklad hjärna och det kan helt enkelt inte vara rätt att mixtra med deras ungdom såhär... 
    Men tack ändå för din syn på saken! Så himla svårt detta... Och ja, jag känner igen kompisproblemet också när hon inte får medicin. Vad för slags ätstörning hade din? Min äter för mycket utan medicinen. Finns inget stopp...
  • Anonym (A)

    Googla vad Richard Saul skriver om ADHD, intressant..

  • Anonym (Annan mamma)
    Anonym (Klaras mamma) skrev 2017-10-10 15:23:34 följande:

    Tack för ett innehållsrikt svar. Har du själv ätit just Ritalin under en period? För det finns ju olika som sagt. Självklart ska barn slippa känna sig misslyckade men det beror ju helt på vilka krav vi ställer på dom. En förälder som kan sänka kravribban, ge extra mycket kärlek, uppmuntran, beröm, stöd, tålamod, tid och visa att barnet duger som det är, kanske inte behöver medicinera sitt barn tänker jag? Man borde ge dessa barn mer utlopp för sin kreativitet och anpassa lärandet efter deras förmåga istället för att tvinga in dom i en liten fyrkant. Man kanske ska vara nöjd om dessa barn går ut grundskolan med ett leende på läpparna istället för att ge signaler om att alla som inte får en universitetsexamen är misslyckade... 

    Har du tänkt på att den ena anledningen till att din son inte mår bra idag kan vara just att han medicineras konstant med amfetamin som ger ångest när det lämnar kroppen. Att köpa knark på gatan av en langare eller få det över disk på apotek i en plastburk med text gör ingen skillnad. Samma skador på kroppen tänker jag. Och små barn på 8 år har långt ifrån full utvecklad hjärna och det kan helt enkelt inte vara rätt att mixtra med deras ungdom såhär... 

    Men tack ändå för din syn på saken! Så himla svårt detta... Och ja, jag känner igen kompisproblemet också när hon inte får medicin. Vad för slags ätstörning hade din? Min äter för mycket utan medicinen. Finns inget stopp...


    Problemet är att skolsystemet inte är uppbyggt så att man går ut med ett leende på läpparna om man inte klarar sig. Eleverna fattar att de är underkända. Ingen gillar det och risken att man lägger till en attityd av att inte bry sig pga ständiga misslyckanden. Det spelar ingen roll vad föräldrarna tycker. De vet att de har misslyckats. Man kan tycka att tex lärlingssystem istället för den fyrkant vi pressar in alla i skulle vara lämpligt. Men just nu är det det systemet vi har.

    Amfetamin man köper på gatan går inte att jämföra med Ritalin.
  • Anonym (A)

    Förklara gärna skillnaden?

  • Anonym (Annan mamma)
    Anonym (A) skrev 2017-10-10 18:16:51 följande:

    Förklara gärna skillnaden?


    Framför allt i styrka, verkansmekanism och kemisk struktur.
  • Anonym (A)

    Tack, men dom påverkar väl samma receptorer?

  • Anonym (A)

    Har Inte Ritalin "BLACK BOX WARNING"?

  • klyban
    Anonym (A) skrev 2017-10-10 18:29:51 följande:
    Tack, men dom påverkar väl samma receptorer?

    Nja, och ja.
    Alla såna här substanser som verkar på samma receptorer, fungerar ändå olika i hur man känner sig.


    hur många meter var det?
  • Anonym (Anonym ADHD)
    Anonym (Klaras mamma) skrev 2017-10-10 15:23:34 följande:
    Tack för ett innehållsrikt svar. Har du själv ätit just Ritalin under en period? För det finns ju olika som sagt.

    Bara enskilda tabletter. Tog Concerta några veckor, annars bara dexamfetamin-produkter. Jag tycker de har bättre effekt. På mig i alla fall. Son och dotter har också det numera (Attentin + Elvanse).

    Självklart ska barn slippa känna sig misslyckade men det beror ju helt på vilka krav vi ställer på dom. En förälder som kan sänka kravribban, ge extra mycket kärlek, uppmuntran, beröm, stöd, tålamod, tid och visa att barnet duger som det är, kanske inte behöver medicinera sitt barn tänker jag?

    Kompisrelationer då? Inte bara kompis utan också inom familjen - min dotter brukade aldrig lyssna klart på folk, vi hade en hel del konflikter för att hon trodde jag skulle säga något som jag inte ens skulle säga. Konflikterna avtog verkligen när hon började med medicin och började lyssna - inte så många missförstånd. Jag skulle inte låta mina barn gå utan medicin i onödan (jag hade ju inget val), för när jag själv började med medicinen - då var jag runt 35 - gick jag in i en depression när jag märkte hur mycket jag hade MISSAT! Och det kan du inte kompensera med något.

    Man borde ge dessa barn mer utlopp för sin kreativitet och anpassa lärandet efter deras förmåga istället för att tvinga in dom i en liten fyrkant. Man kanske ska vara nöjd om dessa barn går ut grundskolan med ett leende på läpparna istället för att ge signaler om att alla som inte får en universitetsexamen är misslyckade... 

    Det passar inte alla. Långt ifrån alla. Jag har själv två avslutade högskolutbildningar. Och min dotter studerar också på universitetet. Sonen däremot hoppade av gymnasiet, han hade en kris då. Men han är inte heller typen för något praktiskt, han håller på att jobba upp sig, även utan gymnasium.

    Har du tänkt på att den ena anledningen till att din son inte mår bra idag kan vara just att han medicineras konstant med amfetamin som ger ångest när det lämnar kroppen.

    Det stämmer inte alls. Jag sa att min son mådde dåligt DÅ. När han var 8 år. Och det ger inte ångest när det lämnar kroppen. I missbruksdoser kanske, med det är 50 gånger mer!

    Att köpa knark på gatan av en langare eller få det över disk på apotek i en plastburk med text gör ingen skillnad.

    Det där är faktiskt väldigt dumt sagt och det får mig att tvivla på om du verkligen har barn med ADHD! DOSEN och ANVÄNDNINGSOMRÅDE avgör om något är knark, inte substansen. Alla substanser - naturliga eller kemiska - kan vara medicin eller drog, eller gift i vissa fall. Det beror alldeles på.

    Samma skador på kroppen tänker jag.

    Vilka skador???? Nu får du förklara för mig exakt vilka skador du pratar om. Jag har följt forskningen i många år och jag vet inte av några skador.

    Och små barn på 8 år har långt ifrån full utvecklad hjärna och det kan helt enkelt inte vara rätt att mixtra med deras ungdom såhär... 

    Hur vet du att det inte är tvärtom? Att det är skadligt att INTE göra något? Det sa våran läkare på den tiden? Hjärnan går på för låg fart! Kanske därför min dotters IQ verkar ha sjunkit? I 7-års-åldern var hon övergenomsnittligt begåvad och med 16 är hon bara genomsnitt???  Jag är säker på att dessa läkares feldiagnos har kostat min dotter några IQ-poäng.

    Men tack ändå för din syn på saken! Så himla svårt detta...

    DET tycker jag inte. Jag är försiktig med dem flesta andra mediciner, men centralstimulerande har inte mer verkan än 3, 4 koppar kaffe. Värre än så är det inte. Det har en mycket enkel verkan, det påverkar inte en massa saker. Du behöver läsa på lite så behöver du inte oroa dig så mycket.

    Och ja, jag känner igen kompisproblemet också när hon inte får medicin. Vad för slags ätstörning hade din?

    UNS (utan närmare specifikation) .  Hade för lite vikt, men ingen ren anorexi, även hetsätning.

    Min äter för mycket utan medicinen. Finns inget stopp...

    Min son också. Han har fetma nu och det är inte lätt att motivera honom att gå ned i vikt. Han har väl försökt några dussin gånger, men det varar bara nån vecka varje gång.
Svar på tråden ADHD-medicin eller inte