Överviktigt barn – hur göra?

Njae, okunnigt och felaktigt är det väl inte ? Anna60 säger ju istället precis det som du också säger; att det kan vara annat än bara maten som spelar in. Det hon föreslår handlar iofs inte om ärftlighet, utan om sköldkörtelrubbning, men ändå; principen är ju den samma. Hon, precis som du, uppmärksammar att det faktiskt inte behöver vara kosthållningen det är fel på. Sen kan ju tilläggas att i det här fallet är det nog inte ärftlighet som är "boven". Det finns inte öht övervikt i släkten - snarare tvärtom. Kanske nån på hans pappas sida - jag har inte full koll där - men inte i hans pappas närmaste familj i alla fall. När det gäller motion vs viktnedgång slutligen så har du givetvis rätt - det krävs en jäkla massa motion för att gå ned i vikt (haha - tro mig; jag kan alla såna där listor baklänges i sömnen...), MEN en bra fysisk kondition gör det å andra sidan lättare att hålla en normal, hälsosam vikt. När jag funderar på om han rör sig tillräckligt mycket tänker jag inte i termer av att han ska motionera bort övervikten, utan jag tänker i termer av om han är i tillräckligt bra fysisk form. En fysiskt välmående och hälsosam kropp kan också ta nån liten onyttighet nån gång emellanåt bättre än en osund kropp. Är du med på hur jag tänker? Och sen är det ju samma sak med _intaget_ av kalorier, som med uttaget: man brukar säga att det krävs ca 7000 kalorier för att man ska gå upp ett kilo ? dvs, precis som man måste motionera rätt rejält för att gå ned ett kilo, måste man stoppa i sig rätt rejält för att gå upp ett kilo. Men nu kom jag visst lite av banan...

Hej alla!
Min yngste (10 år) har under det senaste året successivt gått upp i vikt, och nu är han klart överviktig. Jag vet inte hur jag ska göra med detta; det är ju inte bra med en övervikt, men samtidigt vill jag inte hålla på med nån vikthets. Jag lider själv av en svår ätstörning sen 30 år tillbaka, så jag vet vilket skit det kan leda till. 

Vad skulle ni ha gjort i den här situationen? Skulle ni ha låtit det hela bero (fast det är ju det jag har gjort hittills, och det har ju bara blivit värre...), eller skulle ni ha gjort nåt åt det? Och i så fall, HUR hade ni gjort? Hur hade ni förklarat, och hur hade ni gjort rent konkret - förbjudit alla former av "onyttiga" saker? Begränsat hans matportioner? Sett till att han motionerade mer...?

Jag vill verkligen inte plantera några jobbiga tankar hos honom, men samtidigt vill jag ju inte att han ska behöva dras med en övervikt som är dålig för hans hälsa... Det värsta är att hans bröder allihop är smala som tändstickor, och de äter frejdigt godis, kakor, glass osv utan att det händer ett enda dugg med deras vikt. Så där är ju också ett problem - det finns ju ingen anledning att säga att de inte ska få äta glass eller godis (inom rimliga gränser förstås!) bara för att lillebror inte får. Samtidigt blir det ju jätteorättvist om de får äta, men inte han...

Någon som har några kloka tankar om det här?

Ja, går gör han mycket - om än inomhus... se även mitt svar till Anna60. Han cyklar även till och från skolan, vilket blir ca en halvtimmes cykeltur per dag. Jag vet inte om man borde försöka få honom att röra sig ännu mer?

Sonen är också överviktig 10 år gammal. Vi har fått brev av skolsköterskan om vad vi kan tänka på. Ex. Max en halvliter läsk/sötad dryck i veckan. En liten mängd godis och max 2 fikabröd i veckan . Vi följer inte strikt hennes råd men har meddelat alla släktingar så at inga mängder med fika sätts fram när vi hälsar på eller får besök och att det endast serveras mjölk eller vatten vid gemensamma middagar. Eftersom han ej går nån aktivitet har vi sagt att han får lov att ta sig själv till o Från skola (ca 2 km en väg) antingen med cykel eller promenader.

Vi har naturligtvis inte nämnt nåt för han att han väger eg. För mycket utan sagt att det är bra o nyttigt för kroppen att röra sig och äta nyttigt så att man ska få må bra.

En annan sak som dietisten anmärkte på var att i den åldern ska man ej banta utan se till att vikten hålls så kommer barnet växa ikapp med längden till slut.

Här är en till med ett barn som är överviktigt och jag tycker bara tanken på det är svår att bära.

Vår son är snart sex år. Han är inte jättestor så med kläder ser han ut som övriga barn i hans ålder. Men utan kläder så har har en mage och är stabilt byggd. Jag har tagit kontakt med BVC om detta, de har vägt och mätt vid flera tillfällen och säger sig inte vara alltför oroade. Han ligger ca 1 kg över vad som anses vara normalvikt för en pojke i hans ålder. 

Sonen är glad i mat, ofta får man stoppa honom när han äter, förklara att "nu räcker det så att du inte får ont i magen". Annars så äter han inga konstigheter eg. Inga sötsaker på veckodagar, glass på lördagar. Nästan aldrig söta drycker, i princip aldrig godis. Äter bra och familjevänlig mat varje dag. Försöker servera mycket grönsaker. Han är ett mycket aktivt barn och älskar att röra på sig. Glömmer bort att äta när han har roligt och leker.

Jag blev själv knubbig som elvaåring vilket resulterade i svår anorexia i många år då jag blev retad. Har varit underviktig sedan dess. Så övervikt känns väldigt stigmatiserar och jobbigt för mig. Jag vill verkligen det bästa för mina barn och vill inte att de ska behöva lida för övervikt!

Kan nämna att jag, min pappa och min syster har låg ämnesomsättning och medicinerar för detta. 

Ja, det låter som att vi redan gör mer än det er skolsköterska föreslår... Hur går det för er son? Får det resultat tycker du? Väldigt bra det där med att man inte ska banta i den åldern, utan att de kommer att växa ikapp, så länge de inte fortsätter att öka i vikt.