Funderingar kring äggdonation

Hej

Ni har så spännande tid framför er Emma och Provence.
Är mamma till en 4 årig äggdonationstjej och jag hade väldigt liknande tankar innan dottern föddes. Förstår att det blir extra komplext för dig som är adopterad Emma, men det kommer vara en bra trygghet och erfarenhet  i att uppfostra ett barn som inte har dina gener. Alla mina farhågor och tankar försvann så fort det lilla knytet tittade mig för första gången. Hon är verkligen en kopia av sin pappa och faster och det gör mig glad att se mannen jag älskar mest i hela världen i henne. Som mitt nick antyder så är jag hängiven löpare och jag får ofta kommentarer om att hon har fått min energi och säkert kommer kommer bli lika hängiven träningsfantast som mamma. Så även fast jag inte kan se mig själv i hennes utseende så har jag mycket format hennes intressen och beteende och hon är mig väldigt lik på det sättet. Skulle vilja säga att dotttern är mer lik mig i sättet än min man förutom vissa drag hon verkligen fått från honom.

Jag är hennes mamma i alla hänseenden, jag har burit henne, vi har delat blod blod, jag har ammat henne och är den som alltid finns där och tröstat henne. Det är det som det innebär att vara förälder, inte gener eller att det är en liten mini me som är en exakt avbild av en själv.

Svarar gärna på fler frågor och lycka till på er fortsatts barnresa.