Konservatismens kris
Tror det börjar bli dags att diskutera konservatismens kris. Allt oftare möter jag konservativt folk, som är allt mer missbelåtna med de konservativa partiernas utveckling.
Hos moderaterna råder partiledarskris och tilltagande motsättningar mellan klassisk konservatism, nyliberalism och dem, som drömmer om samverkan med Sverigedemokraterna. Därtill finns de realpolitiskt präglade "nya moderaterna".
Sverigedemokraterna kallar sig vid behov "nationalkonservativa", distansierar sig från nazism, fascism, antisemitism och annan övertydlig rasism men utvecklas samtidigt i populistisk riktning.
Kristdemokraterna företräder moralkonservatism men är ingen given samarbetspartner med vare sig moderater eller sverigedemokrater.
Konservatismen har tydligen växande problem i dagsläget. Kan man längre meningsfullt tala om en bärande konservativ linje i svensk politik?