Barn. Från vilken ålder blir det roligt

Du kanske har haft oturen att få ett tråkigt barn? Jag älskar alla mina barn lika mycket, men jag tycker absolut att min son är roligare att umgås med som sällskap. Han och jag har massor av delade intressen, och det märktes redan när han var typ fem år. Min dotter är förvisso bara sju år än så länge men hon verkar gilla helt andra saker än vad jag gör. Vi har väl en jättefin mamma-barn-relation ändå men jag skulle inte säga att ROLIGT är ledordet

Från 3 månader, skulle jag vilja säga. Innan dess är det mest mysigt och gulligt.

Jag har visserligen bara en nybliven 7-åring och en 9-månaders men jag tycker varje ålder är rolig fast på olika sätt. Visst, ibland är det galet tråkigt när det bara är tjat och gnäll och sura miner. Men jag kan glädjas åt och med mina barn varje dag.

Mina barn är 6 och 8 år. I torsdags var det sjukt jobbigt när det var bråk, skrik, gnäll osv in absurdum. Igår var det galet mysigt när vi firade midsommar ihop, dansade runt stången, åt jordgubbar och allt annat.

Så roligt med barn är en dagsform. Däremot älskar jag dem alltid, oavsett dagsform.

Den här diskussionen har varit tidigare här på Familjeliv. Då kom bland annat detta inlägg.

Där beskriver en farmor hur hon upplevt det.

"Den bästa tiden är alltid nu, just nu!

Den nya bebisen, när man ammar och de somnar med en mjölkdroppe på läpparna.

6 månader och de börjar upptäcka världen lite mer, och deras leenden

1-åringen som börjar gå men kan inte riktigt och nästan ramlar fram till din famn

2-åringen som vill så mycket mer än han klarar, lyckan när han sen lyckas få på sig tröjan, bakvänt och avigt men på kom den

3-åringen med sina NEJ ena stunden och en sekund senare världens solstråle.

5-åringen, inte liten, inte stor, som börjar fundera på moralfrågor och kan ställa fler frågor än man trodde fanns.

7-åringen som börjar tappa sina tänder och växer så man inte hinner med, men ibland är han bara SÅ liten och vill sitta i knät.

Lågstadiebarnet med alla sina kompisar och det leks hela dagarna och man har huset fult med, kottar, stenar, fjädrar och allt ska användas till diverse uppfinningar.

Mellanstadiebarnet där kompisarna är ALLT, kompiskris på kompiskris, ofta men aldrig långvarligt. Vill spela fotboll, dansa balett och rida, för det gör ju alla andra.

14-åringen, långa ben, finnar, pendlar mellan att vilja flytta hemifrån för att ingen begriper nåt för att i nästa sekund sitta hopvikt med sina långa ben i soffan och säga, jag älskar dig. Skulle hellre dö än visa sig på stan med mamma.

18-åringen som presenterar dig för sina kompisar när ni går tillsammans på stan. Nu går han inte längre tio steg före dig.

Flytta hemifrån, sedan ringer de och frågar efter recept på pannkakor och den där köttfärssåsen du brukar göra och hur tar man bort en tomatfläck från vita tröjan.

Och så där håller det på - tycker jag som har vuxna barn och barnbarn, passa på att njuta av barnen de är alltid NU de är som underbarast."

Från vilken ålder blir du en rolig förälder? Du behöver bjuda till lite också.

Ni har nog rätt allihop. Tack för svar och glad midsommar!

Det handlar nog mest om inställning. Hittills har alla åldrar varit roliga ( och jobbiga). Jag blir så sentimental när barnen lämnar en fas och går in i en ny. Det har varit särskilt jobbigt när de slutade amma. Imorse gjorde barnen en hinderbana i vardagsrummet som de och deras gosedjur fick springa. Under hysteriska skratt sprang de banan och jag tänkte att det här måste vara den bästa tiden med barnen! De är 2 och 4 år gamla. Troligen kommer jag att tänka samma sak många gånger under deras uppväxt!