På gränsen att sjukskriva mig pga kollega

Då är den här då och vi jobbar ihop.

Så fort hon fick syn på mig imorse vände hon demonstrativt bort blicken och hälsade på dom andra istället.

Vid frukosten pratade hon med alla och var även ännu mer högljudd än hon brukar men gav mig inte så mycket som en blick.

Går jag in i rummet där vi jobbar vrider hon inte ens på huvudet och tilltalar jag hela gruppen tittar hon bort.

Har halva dagen kvar men jag skulle verkligen vilja veta hur ni hade betett er om ni var mig?

Inser att känslorna som tar över är de jag upplevde som liten när jag inte fick vara med och hur jag kämpade för att vara omtyckt och accepterat.

Kram ?

Vi jobbar inom psykiatrin.

Jag har ett vikariat som går ut sista oktober och har fått fast tjänst i en annan stad.

Så av den anledningen biter jag ihop tills dess trots att jag vet att det är fegt.

Tydligen ska hon gå i pension nästa sommar.

Hon är i konflikt med MÅNGA även utanför arbetet så hon har helt klart ett speciellt sätt!

Det är ju bara bra att du engagerar dig så mycket i någons tråd, men jag tror ts är vuxen nog att svara själv i sin tråd utan någon självutnämnd försvarsadvokat.

Tillbaka till ämnet. Även jag har hänvisat ts att reda ut problemet för så ska man inte ha det på jobbet.

Å andra sidan har väl var och en av oss i sitt yrkesliv träffat på någon eller något som man känner sig obekväm med. Det kallas det reala livet.
Det kan handlar om otrevliga arbetskamrater, obekväma jobbuppgifter, övertimmar...hän till mobbning, men alla dessa problem löser sig väl knappast genom att undvika dem genom sjukskrivning.

Vet du hur många personer skulle vara sjukskrivna då var och varenda dag? Ibland är det bara att ta itu med sina problem istället för att välja den enkla vägen. Det är bara så människan kan växa.